Bättre förälder till andra barnet?

Lite konstiga tankar, tycker jag. Det är väl bara positivt, både för ditt befintliga barn men även det nya barnet, om du har ett stabilare liv nu. 

Jag hoppas ja att ditt barn har haft en trygg uppväxt och att du älskat det barnet trots dina sämre förutsättningar, så varför skulle barnet känna sig orättvist behandlad? Tror inte att barn tänker så. Barn nummer 1 får ju också ta del av din förbättrade situation nu.

Som äldsta barn tycker man väl alltid att yngsta haft en räkmacka :)

Jag är 11 år äldre än min bror. Hunnit flytta runt på 4 olika ställen (3 som jag minns) och upplevt både mindre pengar men också att pappa var iväg och gick en utbildning på annan ort ett år. Brorsan har alltid haft båda hemma och fått bo på samma ställe sen han var ett halvår.

Men det hade jag ö h t inte reflekterat över förrän nu. Däremot tror jag de flesta äldre syskon upplever att föräldrarna blir slappare med tiden. Brorsan är f-n uppväxt på frosties och billys pan pizza vilket absolut inte var godkänt när jag var liten.

På samma sätt ger mig min äldsta gliringar ibland över saker som yngsta får göra men hon inte fick. Vissa saker för att man insett att det inte är värt ta fighten om. Vissa saker för att man helt enkelt var tvungen att äldsta löste saker själv medans med yngsta har jag inget bättre för mig.

Äldsta brukar påpeka att när hon och hennes kompisar var 8 år skötte de sig helt själv i slaombacken med sittlift (det var 8-årsgräns för att få åka den). Båda med tre yngre syskon så vi föräldrar hade fullt upp med dessa och de två 8-åringarna åkte själva. Vilket de faktiskt klarade utmärkt. Men det känns ju jävligt märkligt när yngsta är 8 att inte åka med då. För då kan man ju. 

Summa summarum. Det där är ett problem bara i ditt huvud. Men sen kommer äldsta säkert hitta saker som hon anser att den yngre är bortskämd med.

Konstiga eller ej, men de finns där. Kanske för att jag haft väldigt dåligt samvete kring mitt föräldraskap sedan jag fick barn. Eller prestationsångest är kanske ett bättre ord. Eller blandat. Jag har inga syskon själv så jag vet inte riktigt hur man reflekterar kring sina syskon och olika roller och förutsättningar. 

Du behöver inte ha dåligt samvete. Du har ju förändrat ditt liv till det bättre. Livet är föränderligt, så man kan aldrig garantera att syskon får exakt samma uppväxt. 

Jag tycker inte du ska fundera så mkt på detta, vill du skaffa fler barn så gör det. Det första barnet har ju fått mkt ensamtid med föräldrarna, det kommer inte de andra barnen att få.