Vad fan händer?
Tjena tjena!
Jag och min tjej är för tillfället i en liten knepig sits och hoppas på input. Jag själv är rätt inne på att det tar slut igen och är såklart ledsen för det men om det händer så får det vara så för jag är rätt trött på detta.
Så jag ska försöka korta ner vår historia så gott det går. Vi är förlovade och varit tillsammans i två år förlovad i ett. Detta dock om man räcknar med tiden hon har gjort slut och vi varit separerade.
Första gången vi blev tillsammans så var allt jättefint i början sen kanske 2 månader in så blir hon sjuk, väldigt dålig både psykiskt och fysiskt. Vad hon hade är det dock ingen som vet men då hon har en del sjukdommar var det väll nått eller flera av dem som spöka lite. Hon blev helt anorlunda och jag fanns där för henne jag älska henne och ville hjälpa henne genom allt. Hennes svar var att efter vi varit tillsammans i 8 månade så gör hon slut.
Hon kommer långsamt tillbaka trotts att hon var med andra vilket jag hata. Hur jag vet, för hon sa det rakt ut till mig. Och efter några månader igen blev vi tillsammans igen. Allt var fint de första månaderna, så jävla bra så att jag som, och jag fattar hur dum jag är faktiskt friade till henne. Hon var ju så fin så söt så underbar igen. Jag trode att allt var bra. Och hon hade sagt flera gånger att det är det att hon inte kommer lämna och sånt igen. Men hon går ner sig igen. Jag stannar och sen är det hennes föäldrar och familj som inte tycker jag gör tillräckligt för henne. Hon lyssnar på dom och gör slut på deras initiativ.
Dock under denna tiden kunde hon inte vara utan mig. Utan ringde konstant skrev försökte få kontakt på alla sätt. Jag som kanske var dum svarade, körde henne till sjukhus och tog hand om henne och gissa vad. Vi blev åter ett par efter nån månad. Hon var söt gullig som innan och nu är hon en ren jävla skummis. Känner knappt igen henne alls. Hon är arg bitter och rent av konstig.
Efter att vi blev tillsammans så var hon så snabb med att jag måste flytta in och att vi ska gifta oss effersom jag friat. Och jag sa som det var att jag är inte där än det är för osäkert. Särskilt då jag kommer bli varslad snart och hon är arbetslös. Så jag har bott kvar i min egna bostad denna gången.
I förgår sa hon att det är nått konstigt med hennes huvud att hon har konstiga tankar (hennes ord). Och jag försöker förstå vad hon menar så jag frågar ut henne lite, om hon är ledsen, sjuk, om det hänt nått. Jag frågade massa saker för att förstå hennes känslor. Och sen frågade jag om det var nått med mig, nått mellan oss. Och då kollar hon på mig som att jag är dum vilket hon gör när hon tycker att jag tvivlar på henne och svarar nej det är inte du det är inget mellan oss med otroligt bitsk ton.
Dagen efter, alltså igår så var jag där igen lekte en del med hennes unge som hon haft med hennes ex. Och sen satt jag och hon i soffan och prata lite medan tösen ritade. Vi pratade och enligt mig hade vi en mysig stund, blev väll lite uppspelta när vi prata kost. Men jag tyckte vi hade det väldigt bra.
Idag får jag ett medelande att hon älskar mig, att hon vet att hon varit frånvarande och att hon är ledsen för det. Att hon bara vill bli hörd inte ha en lösning. Då jag är rätt lösningsorigenterad (som de flesta män). Mitt svar var i stort sätt ok jag ska försöka att enbart lysna och stötta dig istället för att försöka fixa problemen.
Sen ser jag när jag slutat arbetet att hon skrivit igen. Att hon inte vill prata för att allt blir fel som jag såg igår, nu när hon känner såhär i huvudet.
Mit svar var då att jag tyckte allt var fint igår och undrade vad hon tyckte var jobbigt om det var nått jag inte plocka upp. Och hon blir arg och säger att hon inte vill prata om det.
Ja det var det i stort sätt. Lite mer har hänt men kan inte skriva en bok trotts att jag vet att texten redan är skitlång. Men vad tror ni detta är? Vad fan händer?
