Rädd att förlora min sjukersättning

Så länge din situation inte förändras, så troligen inte. Det är mycket svårare att ta bort något, dvs redan godkända sjukersättningar, än det är att låta bli att ge något, dvs neka nya att få sjukeresättning.

Så länge vi inte röstar fram något samhällsstörtande parti så kan du nog vara lugn, och jag också.

Vi som redan har sjukersättning drabbas inte så det kan du vara lugn för. 

Däremot är det mycket svårare att få beviljat sjukersättning  för dom som bara är sjukskriven.  I allt större utsträckning nekas sjukskrivning och det blir svårare att ta nästa steg mot sjukersättning.  

Jag har varit sjukskriven i 15 år. Lever på försörjningsstöd.
Ingen bättring, snarare mer fysisk försämring. 

När tror ni som redan har sjukersättning att det kan vara dags att söka om det? Ska det gå viss tid? 
Minskar chansen att få det om man söker "för tidigt" eller flera gånger?

Jag förstår att du är orolig. Tror ändå att ni som har sjukersättning sitter rätt säkert. Det är många tusen personer som skulle bli drabbade och minst lika många till som skulle demonstrera och protestera om det blev verklighet att alla sjuka måste sälja allt av värde och söka försörjningsstöd istället. 
Det vore sinnessjukt i ett land som sänker skatter för mångmiljonärer hela tiden och ger välbeställda generösa bidrag i form av Rut och Rot.

Jag förstår din oro ändå. Jag blir väldigt nervös och orolig när jag läser om dålig ekonomi i kommunen (den har inte dålig ekonomi, men socialtjänsten överskrider budgeten ibland) eller får en ny handläggare. 
För att inte tala om alla nya regler och hårdare åtstramning för de som är för sjuka för att jobba. Som höjningen av kostnaden för mediciner. De får man åtminstone bekostade av soc. 
Det som ändå är värst är andra människors förakt för sjuka människor. Man märker det inte lika ofta i vanliga livet men på forum finns det alltid folk som tycker att det är skoj att sparka nedåt. 

Ibland är det nog befogat du.

En bekant har inte jobbat på snart 40 år, men att dansa (alltså uppvisningar för allmänheten) samt vara danslärare orkar hon.
Att knalla runt på marknader i timmar, det orkar hon.

Men att jobba ens ynka 25%?
"Nej, det skulle jag aaaaaaaaaaaaaldrig orka"?

Som sagt, ibland är det nog befogat.

För 15 år sedan. Då var det lite lite lättare att få.

Nej, men, påbörja den processen nu, om du kan. Prata min din läkare om att du vill det. 

Så du ser henne de "korta stunder" då hon orkar och tar sig ork att göra något som berikar hennes liv, som formodligen gör att hon, I alla fall psykiskt, orkar med livet lite till, men vet du vad det kostar henne?

Du ju just en av alla de som den du citerade menade på. 

Du blir inte nekad om du har fysiska eller psykiska sjukdomar och skador som är "tillräckligt" för att du inte ska kunna arbeta. Sedan kan läkaren och Försäkringskassan göra olika bedömningar, som är allmänt känt., men om läkaren hävdar att du inte kan jobba så bör Försäkringskassan rätta sig efter det. Nej sjukförsäkringen är inte "på väg att försvinna". Däremot har det blivit ett "arv" från Reinfeldts regering att man inte ska kunna bluffa sig rill sjukersättning/sjukpension och att man ska se över om personer som ansöker om det faktiskt kan arbeta.

de som blivit godkända och sedan blivit av med den är väl personer som blivit anmälda av omgivningen. Det tror jag iaf. Tex läste jag om en tjej som hade lagt upp videos på youtube där hon tränade hundar. Då hade FK ansett att hon hade arbetsförmåga.Tänker de sitter nog inte och googlar folk och snokar i deras sociala media. 

Sedan är det helt sjukt då det är stor skillnad på att som psykiskt funktionsnedsatt göra något som att träna hundar utifrån sin egen takt, och att ge sig ut i arbetsmarknaden och ansöka om jobb där man utsätts för stor press. För att inte tala om möjligheten att ens få jobb som nedsatt i konkurrensen, för någon hjälp får man ju inte

Tycker att FK borde ha en avdelning dit alla nekade människor hamnar. Där de kan få hjälp att hitta jobb där de utifrån sina förutsättningar klarar att arbeta. sedan kan de följa upp hur det går över tid. Det hade varit mer humant. 

Är dock stor skillnad på att klara att arbeta i viss miljö med anpassningar och att faktiskt kunna få tag på ett sådant jobb och bli anställd. De ser inte realistiskt på det . Därför hamnar många sjuka och funktionshindrade hos soc trots att de borde ha ersättning från FK för det är deras nedsättning som hindrar dem från att kunna arbeta

Det är fuskarnas fel att de som verkligen behöver inte blir beviljade. Precis som med så mycket annat.
Sen ska man inte ta förgivet att någon som går på marknader ibland inte kan vara sjuk.
Att vara danslärare låter däremot som att vara kapabel att jobba iaf halvtid, orkar man både röra sig på det sättet och orka med det sociala runtomkring att vara lärare så låter det konstigt att man inte kan ha halvtidstjänst. Det var många som blev sjukpensionärer för 30 år sen. Idag är det inte lätt att ens bli sjukskriven. Jag kan inte på något sätt se hur det skulle gå att fejka något sånt. 

Och då för 15 år sen fanns det inte i min tanke. Självklart vill jag inte ha sjukersättning nu heller, har klamrat mig fast så länge vid drömmen om att bli bättre och kunna jobba att jag har vägrat se att det nog inte är möjligt fram till nyligen.
Dålig sjukdomsinsikt kanske?
Har jobbat sammanlagt 3 år av mitt liv i kortare perioder och jag har aldrig varit så lycklig och haft så bra ekonomiskt ställt som då, trots låglöneyrke på deltid.
Det är både anhöriga och anställda inom socialtjänsten som senaste åren har pratat om sjukersättning. Lite skrämmande ändå att ge upp bilden av hur jag önskaratt det kunde vara istället, men det ska vara möjligt att ångra sig och börja jobba på deltid trots beslut om sjukersättning säger dom, om det nu mot all förmodan kommer någon bra medicin eller operation som gör mig mer duglig.

Jag ska prata med min läkare nästa gång jag går dit. Vi har nämnt det innan och att det är svårt men inte mer än så.

Man har rätt att jobba några timmar med sjukersättning. Frågan är väl dock om de skulle komma och rota i det för att se om man verkligen inte kan jobba för att försörja sig

Förresten så skulle du säkert kunna tänka så om mig när jag promenerar förbi i rask takt under en bra dag. Du skulle inte se att min högra arm och hand är helt ur funktion och vänstra handen har smärtor så att allt tar lång tid, speciellt påklädning och personlig hygien. Eller ja, allt som görs med armar och händer. Att skriva ett inlägg som det här tar sin tid kan jag lova. Pekfingervalsen med vänstern.
Inte heller min psykiska sjukdom eller andra diagnoser syns när jag går förbi. Men benen är det inget fel på. Tack och lov!

Ja det har du säkert rätt i.
Tänker mer om jag bara skulle råka vakna upp en dag och vara frisk och återställd, inte så troligt, men då går det att hålla i drömmen om att bli självförsörjande åtminstone

Det är inte tiden som är det viktiga utan att kunna visa att du provat den behandling och rehab som finns. Att du inte är arbetsför i ett annat yrke eller kan bli bättre av medicinbyte osv. 

Väntar man länge så blir ersättningen ofta lägre eftersom den baseras på vad man fått in på kontot.

Önskar att jag kunde känna mig lika trygg. Som jag förstått det så var sjukersättningen mer definitiv förr. Nu omprövas den ca var tredje år. Det är det som oroar mig.