ADHD?

Det är så att en diagnos skyddas av sjukhussekretess. Ni behöver inte berätta den för någon.

Men om remissen för utredning går från skolläkaren, så får ju skolläkaren svaret. Däremot kan ju ni be skolläkaren att inte berätta för någon, för skolhälsovården har en egen sekretess i skolan.

Men att utredningen genomförs får personal i skolan reda på, för ofta tar utredarna en kontakt med skolan för att få svar på frågor om hur pojken fungerar där. 

Ni kan söka direkt kontakt med BUP själva för att be om en utredning. Men även då vill utredaren gärna ha information om beteendet i skolan. 

Men i övrigt är diagnosen hemlig. Man behöver inte uppge den när man söker arbete t.ex. 

Men vill man bli pilot, arbeta inom det militära eller polis kan det bli svårare. Det ska då göras en individuell bedömning, och då kan ju svaret bli nej till att bli antagen.

Man måste också träffa en läkare inför att ta körkort. Men där brukar det inte bli några problem, de allra, allra flesta med ADHD får grönt ljus för att ta körkort. 

Om man ska ta en olycksfallförsäkring så kan det vara så att försäkringsbolaget frågar om man har en sådan diagnos. Det är helt frivilligt att uppge det, men det kan bli problem om det händer något och man inte har berättat det innan. Uppger man att man har en diagnos kan försäkringspremien bli högre. 

Vill man senare bli av med diagnosen får man oftast bekosta den utredningen själv idag (15-20 000 kr).

Så man får väga fördelarna mot nackdelarna. Om det verkar som att skolgången för ett barn kommer att misslyckas så kanske det är värt att göra den. 
Kraven på att arbeta självständigt blir ju bara hårdare och hårdare.

Vanlig skolpersonal aktar sig för att tala för mycket om diagnoser på barn. Men de brukar berätta för vårdnadshavarna vilka beteenden som barnet har (impulsiv, hetsigt humör, lättstörd av yttre störningar och har svårt att hålla koncentrationen t.ex), och då menar de t.ex. ADHD.

Man får hela tiden dopamintoppar under sådana spel ("pigghetshormon").

Efter varje topp går hjärnan tillbaka till utgångsläget, men man hamnar på en något lite lägre nivå av dopamin än man hade före toppen. Efter en lång tids spelande ligger nivån lågt, man känner sig trött och nedstämd och vill då bara ha fler dopamintoppar genom att fortsätta att spela.

Så att ha tidsgränser för spelandet är bra. Då hinner inte hjärnan förlora så mycket dopamin.

Förstår att det är svårt att förbjuda det helt när vänner och klasskamrater spelar.

Som tillägg: Dopaminnivåerna hos en person med ADHD ligger i normalläget lite LÄGRE än för andra. Därför kan de bli extra bunda till dataspel för då få de ju starka dopamintoppar.

Alla får dopmanintoppar av att spela men de blir viktigare för personer med ADHD som allmänt ligger lägre från start. 

Men ni är ju överens?!

Ovanstående visar på vilka formella hinder en sådan diagnos kan ge i samhället. 

Barn med ADHD är olika, en del har hjälp av olika anpassningar som görs i skolan, medan andra har så svårt att sitta stilla att allt som har med skolan att göra blir förhatligt och de vägrar gå dit. När de väl är där ägnar de sig åt annat än skolarbete.

Ibland hjälper det en del om de får en särskild personal som sitter bredvid och hjälper dem hålla fokus, men även det kan vara för svårt för några. 

Bristande sömn förvärrar tillståndet, medan motion en gång per dag kan hjälpa dem att balansera energinivåerna (men det hjälper inte fullt ut).

Så om ett barn behöver genomgå en utredning varierar från barn till barn. 

Håller de på att förstöra hela sin skolgång så är det att rekommendera.