ADHD?
Hej,
Vi har en son som snart blir 10 år. Hela hans uppväxt har kantats av ett gränslöst beteende. Började redan vid 1-2 års ålder. Det har varit många hemringningar både på förskola och skola. På förskolan slog han andra barn, även små barn. Jag frågade både på förskolan och BVC om han verkligen var mogen att börja skolan men fick svar att det är ovanligt att gå ett extra år på förskolan. F-3 hade han en fantastiskt lärare som höll honom under armarna och hon har hållit honom under armarna. Det har varit mycket anpassningar för att han ska klara skolgången. Nu har han börjat 4:an och kraven är högre. Hans beteende är värre än någonsin. Det är mail var och varannan dag från lärare. Han är uppkäftig, lyssnar inte. Han får sitta längst fram med bänken mot väggen bredvid läraren för att inte störa andra. Nycklar, kläder, väskor, jackor tappas ständigt bort. Alla vet vid det här laget när jag kommer för att leta upp hans saker. Hemma är han svår, han skriker gapar. Säger hålla käften. Jag bryr mig inte. Osv osv. Han får enorma utbrott och slåss. Jag är rädd för hur det ska bli när han blir starkare och kommer att göra mig eller sina syskon riktigt illa. Däremellan är han en otroligt empatisk kille med stort hjärta. Han får ofta dåligt samvete efter hans utbrott och säger förlåt. Men det är svårt, allt är en kamp här hemma. Att göra läxor tar oftast flera dagar för att hans koncentration är så låg och han ständigt hittar andra saker att göra. Han är väldigt lättstörd och svårt att fokusera på det han gör. På morgonen måste jag punktmarkera honom för att han ska komma iväg till skolan. Det tar på krafterna. Det är även mer än såhär och det är ett heltidsarbete att hålla honom under armarna. Jag tycker generellt att diagnoser ställs för lättvindligt och kanske är han bara ett utmanande barn? Ingen lärare eller så har nämnt att det kan vara ADHD därav är jag osäker om det verkligen är det. Men det tär verkligen på hela familjen. Även på min och min mans relation. Jag vet inte längre hur vi ska hjälpa honom och är som sagt rädd för hur det ska blir nu när han blir äldre. Någon som kan känna igen sig och komma med tips och råd?
Min son var väldigt lik det du beskriver, han fick diagnos ADHD vid ca 7 års ålder. Det är ca 15 år sen och då ställdes högre krav för att få diagnos, så den var inte lättvindlig. Den öppnade i alla fall för anpassningar i skolan och han fick medicin. På det sättet klarade han grundskolan och vi kunde vara föräldrar istället för att bara städa upp olika konflikter och katastrofer.
Från och med gymnasiet så mognade han rejält, behövde inte längre medicinen och hade inte några beteendeproblem längre och behöver inte heller medicinen. Han är 22 år nu och pluggar till ingenjör, har vänner, inga problem på något område egentligen. Skulle troligen inte uppfylla kriterierna för ADHD längre.
Men hade han inte fått diagnosen och haft medicinen under grundskolan så hade nog hans självkänsla och vår familj tagit mer skada, så i slutändan var det bra för honom även om det bara var problematiskt just under uppväxten.
Sen är det ju viktigt att utesluta om det kan vara nåt annat också, en del näringsbrister, andra sjukdomar och tex mobbing eller övergrepp kan ge liknande beteenden hos barn. Det känns viktigt att kolla upp. Konstigt att inte förskolan eller skolan påtalat och uppmanat att ni söker hjälp om problemen är så omfattande som du beskriver. Det är ju inte bra för honom att ha det så, för kaoset han skapar utåt är ju en spegel av hur han har det inom sig.