Varför är min 4-åring så arg?

4 åringar har fortfarande begränsad impulskontroll. I otrygga eller stressiga miljöer kan de reagera med ilska eller att slå som ett sätt att hantera känslor, särskilt om de inte kände sig tillräckligt skyddade eller sedda ens där inne förr. 

Att han berättar för dig efteråt är bara positivt för lärandet. Här kanske du kan lära honom lite andra sätt han kan hantera det? 

Jag förstår att det känns som mycket när du inte är där och ser problemet själv. Men det är normalt att han agerar annorlunda på en plats där han inte har någon trygghet. Gör det du kan hemma med honom när han berättar det för dig och fortsätt att bolla med pedagogerna, så får han verktyg att hantera situationer även när du inte är där.

Det betyder inte att det du gör är helt verkningslöst. Det betyder bara att han är i den åldern nu och behöver lite mera stöd i förskolan där han nu känner sig otrygg. 

Ja, jag läser vad du skriver. Beteendet kan komma nu, för att något tidigare gjort att han känner sig otrygg i den miljön... Och hinner inte pedagogerna ge stöd där så är det lätt att allting fortsätter. Därför behövs det hjälp både hemma och hjälp på plats. 

Ja, jag förstår precis det. Och jag kan inte göra mycket åt det. Det är där som lösningen faktiskt är. Det och att du har tid med honom där han faktiskt öppnar upp sig. Där har du dina key moment. Pedagoger måste göra mer på plats för honom, och du gör det du kan i hemmet och när du faktiskt är där. 

Hej
Jobbar som förskollärare.

Jag förstår att det måste kännas både tufft och frustrerande när detta plötsligt uppstår.

Han har genomgått en stor förändring, att gå från yngrebarn till en äldrebarnavdelning. Han har kanske gått från att vara äldst till att vara en av de yngre. Kraven ökar och många barn har även svårt att komma in i lekar som är mer avancerade än vad de är vana vid. De hamnar i underläge och del barn hanterar det på just detta sätt.
Ofta är även grupperna mycket större och intrycken fler vilket gör barnen tröttare och påverkar känsloregleringen och impulskontrollen

Jag skulle be pedagogerna göra en pedagogisk kartläggning och en upprätta handlingsplan för hur de ska hjälpa sonen. De behöver förmodligen punktmarkera honom en period för att kartägga och snabbt kunna bryta.

Om de kan se när och i vilka situationer som han fungerar bäst och i vilka situationer som det utåtriktade beteendet inträffar kan de mycket lättare förebygga och stötta.

Skickar lite styrkekram till dig

Glassgumman har helt rätt. Det ingår i deras uppdrag. De flesta förskolor har tillgång till en specialpedagog som brukar få det uppdraget när det gäller barn med beteende som din son har. Lite grann beroende på vad det är för en förskola och för kommun kan det också vara så att de har tillgång till vissa tjänster från centralt barnstöd. När jag jobbade som skolpsykolog fick jag ibland handledningsuppdrag från våra förskolor. Då åkte jag ut och observerade barnet, ibland själv, ibland tillsammans med specialpedagog och ibland tillsammans med logoped, beroende på vilka svårigheter förskolan såg. Sedan hade vi ett antal träffar tillsammans med pedagogerna som arbetade på den avdelningen där barnet var och pratade då om saker de kunde göra och tänka på som sedan utvärderades nästa gång vi sågs. Nu vet jag som sagt inte om den möjligheten finns på just den förskolan din son går på, men jag tycker det är värt att undersöka.

Är inte nån expert i ämnet men vårat barn började agera så när h*n började Få skärmtid. Har även märkt på många barn att dom blir mer arga när dom får skärmtid. Vet inte hur det ser ut för er men kan vara en tankeställare om barnet har skärmtid🙏🏼

Det sista du skriver låter inget bra.

Jag förstår att du är ledsen. Men tycker att du ska sträcka på dig, du vågar se att det finns ett problem och söker stöd.
Ditt barn är inget problem, han har rätt till stöd för sin utvecklings skull.
Detta går ju inte att lösa bara med bara er i hemmet utan alla vuxna behöver samarbeta.
Förskolan måste stoppa våldet, både för att din son ska kunna ta till sig av undervisningen och utveckla en god självkänsla samt för att skydda de andra barnen.

Be om ett möte snarast. Om du inte får gehör vänd dig till rektorn.
De kanske kan få en specialpedagog som kan komma in och observera men oavsett så behövs det göras en kartläggning. Det finns alltid skäl till varför ett barn gör som det gör!
Kan vara exempelvis
-ej uppfyllda basala behov (ex sömnbrist, lågt blodsocker)
-kravkänslighet
-svaga lekkoder
-överstimulans
-svårt med förändringar exempelvis vid övergångar, personalbyte/många vikarier
-negativa maktstrukturer i barngrupper, kan ex vara kopplat till ålder/kön men finns ingen tydlig faktor. De vuxna kanske inte ser vad som händer för det som triggar kanske påbörjats långt innan situationen och/eller byggts upp under länge tid

Det är oftast en kombination och finns såklart fler exempel.

Det finns så mycket som går att göra men de vuxna i förskolan måste ta kommandot och kartlägga styrkor/gynnsamna situationer och utmaningar/triggande faktorer för att kunna hitta de bästa lösningarna för just ert barn. De behöver även fundera på hur de jobbar med gruppen, känslor och känslouttryck. 

Ni hemma kan bidra med sådant som fungerar/inte fungerar hemma och även ge info om sömn/frukost eventuella förändringar/händelser.
Vi upptäckte exempelvis med hjälp av gemensam kartläggning att ett barn alltid var extra känslig dag efter fotbollsträning. De största utbrotten inträffade då.
Bara genom informationen var vi i personalen mer beredda och föräldrarna började försöka hämta tidigare de dagarna och utbrotten kunde på detta sätt minskas.

Be om veckoavstämningar med sammanfattning av veckan (inte på fredagar utan typ ons/torsdag) istället för dagsrapporter.
Blir bara negativt annars.

Jag hoppas att det kommer bli bra

Tyvärr en inte helt ovanlig missuppfattning i en del verksamheter. Det är alltid lättare att skjuta ifrån sig ansvaret eftersom alternativet är att man måste granska sig själv och sitt egna agerande (personalen då alltså) och det är för ganska många en tuff övning att göra. Det är lättare att peka på barnet och skjuta över frågan till föräldrarna, men som du säger har ni jobbat med det och har inte de problemen hemma. Jag är ju inte där men tycker helt klart det låter som att det är miljöbetingade svårigheter och er son betalar priset. Är det en kommunal förskola?

Du behöver inte försöka fiska likes här jimmyboi, du har sagt precis samma sak som jag, fast bara mera ord.

Han har bytt avdelning och pedagoger säger du. Där har du nog en stor del av anledningen. Är alla hans kompisar med? Annars är det nog så att han kände sig utfrusen och utanför när han kom in på avdelningen och hans sätt är att inte prata om det utan ta till händerna. Inte helt ovanligt men det går att jobba på det. 

Pedagogerna har förmodligen fullt upp med alla andra barn så lägg inte allt på dem utan säg att du vill ta det till rektorn att de får in en resurs ett par timmar för att hinna se allt då du upplever att ditt barn är utåtagerande men inte varför. 

Förmodligen är det svårt att få en resurs men då har du försökt i alla fall. 

Även om han inte bytt förskola men däremot avdelning är det en stor händelse i hans liv. De trygga invanda rutinerna de hade innan är nya även om de liknar den gamla. Det är nya pedagoger - även om han sett dem på gården förut. Det är en stor omställning. Tänk själv om du skulle byta avdelning till grannavdelningen på ditt jobb. Det blir nya kollegor, nya chefer (på avdelningen), nya rutiner som liknar de gamla. Du skulle inte bli utåtagerande men du skulle reagera och vara trött och arg. 

Prata direkt med honom när du hämtar om du får höra något - även om det är flera timmar sedan. Säger någon "Kalle slog mig idag" så fråga vad som hände i situationen. 

Det kan var så enkelt att Nisse och Pelle inte ville att Kalle skulle vara med i deras lek - för de vet att han slår dem. Jag säger inte att det är rätt agerat utan att det kan vara en sådan sak. 

Ett alternativ till är att du tar ledigt en dag och är med på förskolan en heldag eller en halvdag efter överrenskomelse med personalen givetvis. Där du håller dig lite i bakgrunden och observerar. 

Jag tror han är otrygg och kommit in fel på avdelningen. De behöver göra en nystart. De behöver skapa lekgrupper där de delar in barnen i olika grupper och gör olika aktiviteter. Gruppen kan vara en grupp i målarrummet, det kan vara en grupp som själva får vara ute med en pedagog på gården. En grupp som får gå på promenad med en pedagog eller vad som passar just er förskola. Sedan varje vecka roterar man runt i grupperna så att de får leka med varandra. Man kan även ha de grupperna vid matborden så att de nöts in lite extra. 

Vi gjorde detta när vi hade en grupp som var lite halvstökig och "jag vill inte vara med honom" eller "Ossian får inte var med oss och leka" typ. Det krävs lite planering och framförhållning men det blev bättre. Visst Bill och Bull blev inte bästa tightaste vännerna men de kunde leka med Måns och Pelle.

....och nej, din son gör inte de här sakerna utan anledning, och det är inte en blixt från klar himmel. Det betyder bara att de inte har lyckats hitta vad det är och vilka situationer det är som skapar en situation av överkrav på din son. Det faktum att han säger som han gör till dig vittnar om att han själv har någon form av insikt i att det han gör är oönskat, vilket är en oerhört jobbig situation för alla människor och ännu mer ett barn - vetskapen om att något man gör inte är rätt/önskat men ingen förmåga att hejda sig och ingen aning om varför det händer.