Vilket kön umgås du helst med?

Kvinna, med kvinnor.

Kvinna: med män. Kvinnor är så känslosamma. jag blir så trött när de bara pratar om sina känslor. Känner inte igen tänket

Spelar ingen roll. Det viktiga är att de är snälla och kul att hänga med. En period i mellan- och högstadiet hade jag bara tjejkompisar, men annars har det varit blandat. 

Varför finns inte valet, ingen  jag föredrar mitt eget sällskap? Speciellt nu som äldre. Men jag behöver verkligen ingen och litar inte på folk vare sig kön. Är nog ytterst få människor som har riktiga vänskaper i dag. Fråga dom sedan om dom gått igenom något mycket svårt? Blivit arbetslösa, sjuka etc.?
Och hur många av dessa som stannade kvar?

Folk är mer intresserade av social och ekonomisk status idag än själva människan. Och många umgås för att slippa vara ensamma. Det är vad jag observerat under min tid här på jorden.

Vänner är överskattat som vuxen. Som barn behövde man nog det mer som stöttande för att lära sig navigera i samhället. Som vuxen kan man det, och man har fullt upp med arbete och hobbies/aktiviteter den lilla fritid man har kvar. 

Mitt val blir ingen. Går inte lita på någon i dagens samhälle speciellt. 

 Det är sant, som frivilligt barnfri kvinna kan jag inte riktigt relatera. Jag är inte emotionell eller nostalgisk. Väldigt realistiskt lagd.  Många kvinnor i min ålder vill ha barn eller har barn. Pratar om barnlängtan, hur dom vill eller är så kära. Vill ha hus och bilda familj.  Eller hur dom inte har en man som hjälper till, vilken skitstövel han är. Att dom ska skilja sig etc

För någon som inte har ett romantiskt ben i sin kropp numera och har noll intresse av vare sig män romantiskt eller familj. Känner inte igen mig i det där alls. Jag är nog inte speciellt mild eller känslosam son kvinnor ofta kan vara. Jag känner inte att jag har något att prata om med majoriteten av kvinnor. Dessutom har jag aldrig varit intresserad av att vara i tjejgrupper. Var aldrig det i mina skolår heller. 

Ja jag skaffade barn tidigt, och tänkte skaffa några tjejkompisar i samma sits. Men det var ju inte alls trevligt att träffas. De bara satt och *ååhade* och hade sig. Medan jag helt känslokallt kände att bara ville fly fältet. Blir så trött av att försöka göra mig till.

och det var märkbart att de inte tyckte om mig heller. jag visade det inte, men det var som att de satt och pratade kinesiska med mig.

fick många år senare diagnosen autism. Det märks inte på mig, bara på att jag inte är känslosam. Nu vill jag aldrig mer igen ha med känslosamma, korkade tjejer att göra.

och fler barn blir det definitivt inte. Det var aldrig min grej

vänner är överskattat, och relationer med. Har levt ensam sedan mitt barn föddes för nästan 14 år sedan. det är faktiskt bara skönt att slippa falska människor

Sådär är inte de kvinnor jag umgås med. Visst händer det att vi pratar om känslor men minst lika mycket om tex samhällsfrågor eller gemensamma intressen. Du verkar ha träffat kvinnor du inte passar ihop med.

Det finns så klart inget självändamål i att umgås med kvinnor, men du missar rätt mycket kul folk om du ratar halva jordens befolkning. :)

Ok, där kom förklaringen. Nej, jag skulle inte heller vilja umgås med korkade tjejer. Men det betyder ju inte att jag måste undvika alla kvinnor. De smarta är väldigt givande att vara med. Häng med oss istället! :) 

Det är därför man undviker de falska när det går och knyter till sig de genuina och ärliga.