Vilket kön umgås du helst med?

Jag umgås inte med kön. Jag umgås med människor. Vem jag väljer att umgås med beror på vem jag har något gemensamt med eller om man kan föra intressanta samtal med även om man inte har något gemensamt. 

T.ex. Jag är allt annat än en miljöpartist. På en stor fest blev jag placerad bredvid en man som var super engagerad i Miljöpartiet. Vi hade ett väldigt trevligt samtal genom hela middagen.

Jag är kvinna och fyllde i att jag hellre umgås med andra kvinnor.

Anledningen är för att nästan alla manliga personer jag umgåtts med velat ligga  eller bli ihop med mig, så att jag ständigt fått avvisa fysiska närmanden eller gnäll om att dom vill ha ett förhållande för att dom är såå kära. Det har ibland gått så långt att jag varit med om jobbiga saker som satt djupa spår. Att umgås med kvinnor är avslappnande, som att man kan pusta ut och bara vara sig själv och ha trevligt istället. 

Kvinna, umgås hellre med män.

Alltid varit så sen jag var liten (fast pojkar då)

Frågar är inte om du vill hänga med andra eller om du vill hänga själv.

Det är underförstått att frågan vänder sig till dom som umgås med andra. Så varför gå inte och svara på en fråga som inte är riktad till dig? 

Du väljer kanske bort andra IRL, men på nätet verkar du vilja vara en del av gemenskapen.

Håller med. Många kan inte se människor bortom kön, partitillhörighet osv. Tragiskt. 

Jag umgås helst med vaginor. 
Eller vad var frågan?

Umgås gärna både män och kvinnor men det blir oftast män som jag gör de flesta aktiviteter med. 

Personligen funkar jag bäst med män och har två manliga vänner. En väldigt intellektuell som jag lär mig mycket av och en som har autism som jag själv som jag bollar mer känslosamma ämnen och vi kan ringa varandra om vi mår dåligt. Tycker det är en bra mix av vänner där jag har de vänner jag behöver. Kvinnor har jag helt slutat att umgås med för att det blir för mycket avundsjuka, jämförelser och att de inte vill lyfta varandra när det går bra för någon annan än de själva. Som kvinna med bra utseende dessutom får man anstränga sig extremt mycket för att det ska bli rätt.  Man får ständigt tassa på tå och lägga ner onödigt mycket energi. Hade en vän för sju årsedan som sprang hem och bytte om för att jag hade tagit på mig klänning och hon hade byxor och då kände sig "gubbig" och en annan gång hade jag rosa på mig och då sprang hon hem och bytte om till rosa. Jag tröttnade på detta kvinno trams.

Man. Har sedan tonåren alltid haft flickvän (eller gift sedan drygt 10 år så).

Väldigt roligt med polare men har alltid spenderat mest tid med kvinnor/kvinna. Det är mysigare (om inte flickvän så roligare, bättre konversationern överlag, mer avslappnat etc)

Om jag hamnar på en stor middag sitter jag helst blandat (föredrar blandat alltid) men om jag ska välja mellan ett helt bord med kvinnor och jag eller jag och bara män sån100% kvinnobordet.

Samma här.

Skulle du vara lika öppensinnad om du mött och pratat med en man som var superengagerad i SD?

Jag upplever att jag har mer genuina samtal med kvinnor. Jag tror att män emellan är det lätt att en biologisk osynlig barriär upp, även om man 2025 inte slåss om alpharollen finns fragment kvar som gör att man inte riktigt vill blotta sig för en annan man.

Det är väldigt subtilt, och jag tror inte ens att man tänker på det om man inte är lite analytiskt lagd. Sen har jag ändå en hel del män jag har bra relationer med, men det blir liksom en annan dynamik.

Jag ska även påpeka att det finns noll attraktion i det där, verkligen noll. Min partner, som jag känner stark attraktion till, kan jag heller inte ha samma slags utbyte med som kvinnor jag klassar som vänner. Alltså med henne har jag så klart den djupaste mest intima relationen med, men det är inte på en intellektuell nivå, utan någonting helt annat. Intellektuellt klickar vi inte alls, men har ändå en oerhört bra relation.

För övrigt tror jag att det är orsaken till att många förhållanden spricker, när man väljer en partner primärt efter samhörighet blir man lätt bara vänner efter ett tag.

Min kvinna pratar ett annat språk, vi är så olika att man kan tro att vi är från olika världar, men i det ligger verkligen den där avgrundsdjupa kärleken på något sätt. Jag hoppas aldrig att jag förstår mig på henne 😂

Helst inget av alternativen, dom har ändå inget tålamod att vänta på att jag ska låsa upp dörren så varför bry sig.

Jag vet inte om kön någonsin varit en avgörande faktor när jag valt vänner. Däremot kan jag se att genom livet så har alltid en klar majoritet av de jag anser vara mina närmaste varit män. Om vi ska  vara lite stereotypa så var det väl så att mina intressen helt enkelt mer sammanföll med pojkarna i klassen som barn och så har det fortsatt. Det betyder inte att jag inte kan skapa nära band med kvinnor eller nedvärderar deras vänskap- har några oerhört viktiga väninnor i mitt liv. Men som barn och sedan tonåring/ung vuxen hade jag svårt att navigera i många av tjejgrupperingarna som fanns runt mig och det föll sig naturligt att dras till andra som mer höll på med sådant som jag också uppskattade - vilket råkade vara främst killar.