Vilket kön umgås du helst med?

Varför finns inte valet, ingen  jag föredrar mitt eget sällskap? Speciellt nu som äldre. Men jag behöver verkligen ingen och litar inte på folk vare sig kön. Är nog ytterst få människor som har riktiga vänskaper i dag. Fråga dom sedan om dom gått igenom något mycket svårt? Blivit arbetslösa, sjuka etc.?
Och hur många av dessa som stannade kvar?

Folk är mer intresserade av social och ekonomisk status idag än själva människan. Och många umgås för att slippa vara ensamma. Det är vad jag observerat under min tid här på jorden.

Vänner är överskattat som vuxen. Som barn behövde man nog det mer som stöttande för att lära sig navigera i samhället. Som vuxen kan man det, och man har fullt upp med arbete och hobbies/aktiviteter den lilla fritid man har kvar. 

Mitt val blir ingen. Går inte lita på någon i dagens samhälle speciellt. 

 Det är sant, som frivilligt barnfri kvinna kan jag inte riktigt relatera. Jag är inte emotionell eller nostalgisk. Väldigt realistiskt lagd.  Många kvinnor i min ålder vill ha barn eller har barn. Pratar om barnlängtan, hur dom vill eller är så kära. Vill ha hus och bilda familj.  Eller hur dom inte har en man som hjälper till, vilken skitstövel han är. Att dom ska skilja sig etc

För någon som inte har ett romantiskt ben i sin kropp numera och har noll intresse av vare sig män romantiskt eller familj. Känner inte igen mig i det där alls. Jag är nog inte speciellt mild eller känslosam son kvinnor ofta kan vara. Jag känner inte att jag har något att prata om med majoriteten av kvinnor. Dessutom har jag aldrig varit intresserad av att vara i tjejgrupper. Var aldrig det i mina skolår heller.