Inlägg från: Anonym (Anonym) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Anonym)

    Julångest

    Sen några år tillbaka har jag börjat bli allt mer ångestfylld inför jul och nyår. Jag brukar alltid vara jättetaggad och älska juletiderna. I år känns det annorlunda nu när jag ska åka hem från min studieort. Sen förrförra året då min morfar gick bort har vi nästan ingen släkt kvar. Min pappas sida har alltid varit frånvarande från min uppväxt, och min mamma förlorade all kontakt med sina syskon i samband med att båda hennes föräldrar gått bort. De senaste åren har vi firat ensamma, bara vi i familjen på fem personer. Vi går inte längre på några julfester, har stora julbord eller klär upp oss extra inför julafton. Samma sak gäller vid nyår. Numera tillbringar vi bara nyårsafton i vår fjällstuga som ligger mitt ute i ingenstans. Inga gäster, inga fyrverkerier, inga festliga drinkar eller finklädsel. Jag är 21 och har aldrig varit på en nyårsfest. 

    Jag känner att jag jämför mig allt mer med mina vänner. Min pojkvän reste hem till sig och var jättetaggad på att fira jul och nyår, äta god mat, fina dukningar och träffa all släkt och familjevänner. Jag får också dåligt samvete att jag blir ledsen av att höra andras planer, jag vet ju att mina föräldrar gör vad de kan för att ge oss fina julminnen. 


    Men jag blir bara ångestfylld och försöker väl bara hitta någon som kan känna igen sig i detta. 

  • Svar på tråden Julångest
  • Anonym (Anonym)

    Har tänkt på det många gånger men känner precis som du, att jag skulle få dåligt samvete om jag lämnade min lilla familj för att fira med andra. Vi är alltid i familjens fjällstuga över nyår och har alltid varit ett ?måste? för att vi ska kunna utnyttja den och ha kvar den. Innan jag blev 18 fick jag inte stanna hemma för mina föräldrar och nu när jag är gammal nog att få bestämma själv har jag helt enkelt som sagt fått skuldkänslor istället. 

    Jag skulle gärna fira med mina vänner men vi alla är studenter som kommer från olika sidor av landet och det blir därav svårt att umgås vid lov då alla vill åka hem till sig. 

    Jag försöker att acceptera att det är såhär det är, mitt största problem är att jag är rädd för att bli dömd för våra spartanska högtidsfiranden. Iallafall när alla jag umgås med inklusive min pojkvän har såna riktiga familjeträffar och stora firanden  


     

Svar på tråden Julångest