Det kommer säkert att bli trevligt imorgon men just nu kan jag inte hjälpa att tårarna rinner. Jag är ensam hemma och fixar med det sista och sorgen kom bara över mig. Det är första julen utan mamma som dog i somras, plötsligt på grund av en olycka. Hon var gammal och har levt ett långt liv men det gör ändå så ont. Det har varit mycket att fixa under hösten med dödsbo etc men nu är det klart och det blir så definitivt. Jag lever som vanligt, jobbar och fixar men plötsligt hugger det till i hjärtat och tårarna kommer när jag går i mataffären eller är på väg till jobbet. Det är en sådan stor del av mitt liv och min historia som är borta. Ingen från den generationen är kvar nu, Jag vet inte vad jag vill med tråden, kanske främst att sluta gråta. Jag har mer att göra men det är som om tårarna inte vill ta slut.
