• Anonym (A)

    En sorglig jul

    Det kommer säkert att bli trevligt imorgon men just nu kan jag inte hjälpa att tårarna rinner. Jag är ensam hemma och fixar med det sista och sorgen kom bara över mig. 


    Det är första julen utan mamma som dog i somras, plötsligt på grund av en olycka. Hon var gammal och har levt ett långt liv men det gör ändå så ont. 


    Det har varit mycket att fixa under hösten med dödsbo etc men nu är det klart och det blir så definitivt. 


    Jag lever som vanligt, jobbar och fixar men plötsligt hugger det till i hjärtat och tårarna kommer när jag går i mataffären eller är på väg till jobbet. 


    Det är en sådan stor del av mitt liv och min historia som är borta. Ingen från den generationen är kvar nu, 

    Jag vet inte vad jag vill med tråden, kanske främst att sluta gråta. Jag har mer att göra men det är som om tårarna inte vill ta slut. 

  • Svar på tråden En sorglig jul
  • Aniiee

    Det är ok. Du får vara ledsen, du får sörja.

    "Den första" är alltid värst, sa alla omkring mig. Den första födelsedagen, både mammas och din, den första julen, den första, ja allting och vadsomhelst. Och det är ok. Stanna upp, tänd ett ljus i hjärtat (eller ett riktigt, om du är hemma) och låt allt bara vara ett ögonblick. Plocka fram ett roligt minne eller något. Och sen, sen får världen börja igen.


    Omae no mono wa watashi no mono, watashi no mono mo watashi no mono
  • RenLuft
    Anonym (A) skrev 2025-12-23 19:57:49 följande:
    En sorglig jul

    Det kommer säkert att bli trevligt imorgon men just nu kan jag inte hjälpa att tårarna rinner. Jag är ensam hemma och fixar med det sista och sorgen kom bara över mig. 


    Det är första julen utan mamma som dog i somras, plötsligt på grund av en olycka. Hon var gammal och har levt ett långt liv men det gör ändå så ont. 


    Det har varit mycket att fixa under hösten med dödsbo etc men nu är det klart och det blir så definitivt. 


    Jag lever som vanligt, jobbar och fixar men plötsligt hugger det till i hjärtat och tårarna kommer när jag går i mataffären eller är på väg till jobbet. 


    Det är en sådan stor del av mitt liv och min historia som är borta. Ingen från den generationen är kvar nu, 

    Jag vet inte vad jag vill med tråden, kanske främst att sluta gråta. Jag har mer att göra men det är som om tårarna inte vill ta slut. 


    Hej!

    Att det här är första julen utan din mamma gör det extra tungt. Även om hon levt ett långt liv och även om mycket praktiskt nu är avklarat, så betyder det inte att hjärtat hinner ikapp. Tvärtom kan det bli mer definitivt då, precis som du skriver.

    Jag är verkligen ledsen för din förlust! 

    Jag vill också säga att jag förstår ensamheten kring jul. Jag har själv känt sorg just för att vara ensam under julen.

    Det är inget konstigt alls att tårarna inte vill ta slut!!!

    Du behöver inte veta exakt vad du vill med tråden. Ibland räcker det att sätta ord på det som gör ont och bli hörd. Din sorg är berättigad!

    KRAM!
  • Anonym (A)

    Tack snälla ni för era fina svar! ❤️ 
    Tänk att ord från ?främlingar? kan värma så mycket. 


    Jag har plockat fram en dikt som mamma brukade läsa på julafton och tänkte läsa den imorgon för att bevara hennes lilla tradition. 


     

  • KimLinnefeldt

    Man kan tycka att det är slentrian, samma gamla gran, skinka och Kalle Anka. Men det är det som är hela poängen, att det upprepas. Det blir en konstant i en mer eller mindre orolig tid.

    Och så går mamma och dör, och det där trygga är brutet. Jag beklagar din förlust. Nu får ni bygga en ny kontinuitet.

Svar på tråden En sorglig jul