Anonym (Vid vägs ände)

Fri 26 Dec 2025 17:19

115 svar

Hur får man energi...

Hur gör ni för att få återhämtning i vardagen? Har två små barn som bägge är extremt intensiva barn. Har en sambo som absolut inte gör någon ansträngning för att skapa energi eller glädje åt mig (ja, jag funderar absolut på separation men det är en annan fråga som jag ska ta tag i nästa år).

Men hur och vad gör ni för egen del för att skapa energi, jag behöver alla tips på saker jag kan göra för mig själv. Just nu är jag jättetrött och därmed lättgrinig och jag vill hitta energigivande saker för att få bort all frustration och trötthet som byggs upp i kroppen så att jag orkar vara positiv mot barnen.

Jag sover helt okej men att aldrig ha positiv input under dagarna eller något som ger energi är så extremt tärande i längden. Har givit upp att få något av sambon så nu måste jag hitta sätt att få det på annat vis. Att gå genom livet och aldrig någonsin få något positivt mot en är inte hållbart och jag har märkt senaste tiden att jag blivit rejält ledsen och lättretliga. Jag tror inte på otrohet som lösning, men för första gången i livet förstår jag faktiskt de som hamnar där, när man aldrig får något som helst positivt från den man delar livet med.

Så, vad gör ni som laddar er med positiv energi?

Jag måste få något så jag orkar mig genom den här julen.

Anonym (Vid vägs ände) Trådstartaren

Fri 26 Dec 2025 17:27

#1

För att förtydliga så drar jag hela lasset hemma med allt. Varenda sak barnen har, varenda aktivitet, varenda överraskning. Är jag. Vilket också lett till att de utmanar och testar mig mer.

Jag har gått ner i tid på jobbet, sambon "kan inte". Jag lagar mat, fixar allt hemma för att få vardagen runt. Får aldrig ett snällt ord om det. Aldrig någonsin om något alls. Jag har slutat träna för att hinna med, sambon gör gärna ett pass när han jobbar hemma.

Säger jag något för jag bara ett "men sluta gör saker då?".

Jag är nere i botten nu och problemet är ju att allt barnen får eller gör hänger på mig. Allt. Så slutar jag så får de sämre kläder, inga julklappar, ingen tårta på födelsedagen, absolut ingenting. Sambons föräldrar gör inget sånt så jag har ju mer åren insett var det kommer från och jag är till hundra procent säker att det är osunt.

Jag vill inte att mina barn ska ha det så för krasst sett vill jag inte att mina barn ska bli som min sambo och göra fler människor trötta och ledsna. Det räcker med mig.

Men jag måste hitta saker jag kan göra i vardagen nu som ger mig nog med energi att ta mig upp ur det svarta hål han föst mig ned i utan att det går ut över barnen.

Anonym (Vid vägs ände) Trådstartaren

Fri 26 Dec 2025 17:34

#3

Anonym (C) skrev 2025-12-26 17:31:23 följande:

Du behöver prata med sambon, inte rimligt att du ska dra hela lasset.

Tro mig, jag har gjort det. Han anser att det mesta jag gör är onödigt. Man behöver inte ha lagad mat, man behöver inte baka tårtor åt barnen, de behöver inga kalendrar åt jul eller så mycket leksaker. För han har klarat det i sin uppväxt.

Att han sen är helt oförmögen att se andras behov tänker han inte på. Vägrar att barnen ska bli så.

Anonym (Vid vägs ände) Trådstartaren

Fri 26 Dec 2025 17:36

#4

Jag ångrar inte mina barn, men just nu i livet önskar jag att de hade en annan pappa, en som också någon gång kunde lyfta deras mamma framför dem.

Senast idag hånade han mig inför barnen att jag är mörkrädd, för det "är klart ingen är, man kan ju absolut inte vara rädd för mörker haha". Jag får aldrig snälla ord framför barnen, bara hån eller ironi.

Anonym (Vid vägs ände) Trådstartaren

Fri 26 Dec 2025 17:50

#7

Anonym (Granbarr) skrev 2025-12-26 17:38:34 följande:

Sänk kraven på allt du har omkring dig .. vänner, städning, middagar , släktingar, what ever .. gör minsta möjliga och sätt vardagen på en minsta acceptabel nivå och håll dig där

Säg nej. Fullt rimligt och förståeligt att du varken orkar, kan eller vill olika saker. Vilket är fullt acceptabla skäl till att säga nej . Du måste ingenting. Och du måste inte ha en annan förklaring än det.

Var snäll mot dig själv. Acceptera läget. Det är inte optimalt men nu ser det ut så här. Och då får det vara som det är just nu.

Köp tjänster. Har du råd så underlätta vardagen.

När du har kommit så här långt i listan kommer du ha en del tid kvar att lägga på dig själv. Gör ssker du tycker om. Prioritera det. Framförallt rekommenderar jag att prata med någon. En god vän, en familjemedlem ellrr ta kontakt med rn kurator. Få hjälp att bolla det du har inom dig. Annars kommer det äta upp dig inifrån och du kan hamna i saker du kan få ångra med stora konsekvenser...

Alltså, jag har redan sänkt allt. Städar (det gör inte han) så det inte är direkt ohygieniskt men inte mer. Träffar inga vänner mer och gör enkel mat.

Ja, jag tror en kurator vore bra. Jag vill bara inte att barnen ska bli som honom, utan kunna bry sig om andra.

Anonym (Vid vägs ände) Trådstartaren

Fri 26 Dec 2025 17:55

#8

Anonym (C) skrev 2025-12-26 17:36:56 följande:

Parterapi kanske skulle fungera, en tredje part som ser saken utifrån.

Ja. Just nu tror jag inte det skulle gå in något. Men hade gärna testat. Om inte annat för att jag inte skulle vilja att barnen var varannan vecka hos honom.

Jag har i alla år ihop lagt mkt mer tid på allt gemensamt än han. Nu har det kommit fram att han har mkt pengar på egna konton, och jag har alltså lagt säkert hundratals timmar åt att fixa och göra saker istället för att köpa då vi inte haft råd har jag tänkt och även lagt mkt egna pengar på det för att göra saker för familjen. Och hela tiden har han haft stora egna summor medan jag slitit för att pyssla ihop saker åt oss.

Anonym (Vid vägs ände) Trådstartaren

Fri 26 Dec 2025 18:17

#11

Tow2Mater skrev 2025-12-26 18:06:25 följande:

Det finns ett mellanläge mellan din syn och hans. Satsa på det.

Kan du vänligen beskriva vad det är. Att ett barn får paket men inte det andre? Att man säger något snällt när den andra uttryckligen ber om det? Att barnen bara saknar vinterkläder ibland? Att vi firar jul vartannat år?

Tro mig jag har inga höga ambitioner om något. Men jag drar i allt och varenda sak vid varenda högtid är gjort av mig. Varje planerad resa bokar jag saker på. När jag någon gång inte för något står vi utan mat i kylen, utan bokat boende på resa.

Nej jag är för less helt enkelt.

Anonym (Vid vägs ände) Trådstartaren

Fri 26 Dec 2025 18:20

#12

Anonym (Locomotion eller loco motion?) skrev 2025-12-26 18:13:50 följande:

Jag åker på Kallis och bastar för mig själv, njuter av värmen och vinterbadar sedan för en adrenalinrusch som ger mig endorfiner och glädje. I "kvinnorummet" där finns också ett pentrykök med kaffe, en kakburk och ett vänligt ord för den som behöver.

Jag vårdar mina fötter med krämer och fil och målar tånaglarna röda. Fina fötter gör mig glad.

Jag tränar yoga för att hålla mig rörlig, förebygga smärta och släppa jobbiga känslor ifrån mig.

Jag springer på löpband för att endorfinerna gör mig glad i flera timmar efteråt. Det mina muskler orkar, musiken jag väljer till min lista, ger mig en positiv rytm och jag går oftast halvdansande ut därifrån till "Shake it off" eller "I love me / Meghan Trainor" . Vill man inte springa- prova zumba? Eller bara fuldansa till favvomusiken medan du viker tvätten hemma.

Jag "klär mig på bra humör". När det inte känns bra på insidan kan man i alla fall ha på sig något som får en att känna sig lite bättre till mods. Om det sedan innebär bekvämt eller stiligt bestämmer du klart själv.

Jag har utmanat mina light-fobier för många år sen och besegrat dem en efter en. Mörker, pariserhjul, spindlar, getingar, nålar (blev blodgivare i 20 år). Att vinna över sig själv är en fantastisk känsla- unna dig den. Det går!

Kom igen nu- lev för din egen skull några timmar ibland och våga ta itu med det som stör dig. Och rör på dig medan du kan, för kroppen blir gladare av det.

Tack . Innan mannen var jag så. Reste ensam, tränade mkt, köpte fina saker för min egen skull. Men allt sånt har försvunnit och jag tror jag måste återerövra det. Jag ville så gärna ha familjelivet att jag offrar allt jag var på köpet.

Anonym (Vid vägs ände) Trådstartaren

Fri 26 Dec 2025 18:43

#17

Tow2Mater skrev 2025-12-26 18:29:10 följande:

Han anser att det mesta jag gör är onödigt - Han ligger i ena ytterligheten. Du anser antagligen allt du gor är nodvandigt och ligger saledes i den andra ytterligheten. Hitta en medelväg där du identifierar de saker han har rätt i att är onodiga, och skippa att gora just dem.

Man behöver inte ha lagad mat - Igen ena ytterligheten. Du ligger antagligen i den andra änden och anser att man behover lagad mat alltid. Igen, hitta en medelväg. Ibland är det helt ok med en uppskärd avakado, några skivor färdig skinka och en macka till middag. Youghurt till frukost. Etc.

Man behöver inte baka tårtor åt barnen - låter som en sanning. Man kan kopa en färdig tårta, en glasstårta eller ett gäng cupcakes, etc istället om man inte har energin att baka. Det betyder ju inte att man inte firar barnen.

De behöver inga kalendrar åt jul - Att plocka upp en luckkalender på ICA är ju minimalt jobb, så skippa (dina?) hemgjorda paketkalendrar och kop en kalender på ICA.

De behöver inte så mycket leksaker - Sant. Kan du hitta en lagom nivå? Hurmånga leksaker anser han behovs? Hur många anser du behovs? Klicka hem ett medelbehov från nätet.

Nej, mackor är inte okej för mat åt barn på regelbunden basis oavsett vad du tror.

Och hade jag inte gjort tårta hade han inte köpt en heller. Alltså, det är NOLL som händer om jag inte gör något.

Jag vet inte hur du är uppväxt men att få en glass till födelsedag, mackor till middag och en hoprafsad chokladkalender från Ica hela uppväxten är inget annat än sorgligt. Jag hoppas du inte har barn.

Anonym (Vid vägs ände) Trådstartaren

Fri 26 Dec 2025 18:46

#18

Det

Anonym (Locomotion eller loco motion?) skrev 2025-12-26 18:30:36 följande:

Men om du helt neutralt frågar honom "Tror du dina barn hade vetat hur svenskar firar jul i Sverige om vi hade separerat tidigt och de bara hade bott med dig? Och vad tror du de hade berättat i skolan då när kompisarna berättade om sin jul?"

Vad svarar han då?

Det var ett oh shit- moment för min man i alla fall för måånga år sen och sen dess har han varit den som börjat ta ner jullådor från vinden och börjat greja så att julen hinns med i god ordning.

Ego-personer ska inte skaffa barn, men om man trots allt gör det får man inse att man själv inte är universums mitt längre.

hade det bara varit sambon och barnen hade de inte haft julgran, inga inslagna paket till jul, inga saker hemma mer än ärvt halvtrasigt från släkt. Inga växter, inget pynt på jul, inget firande på födelsedag. Grötmiddag hälften av dagarna.

Absolut inget av det där kommer naturligt för honom.

Hur får man energi...

INNEHÅLL