Hur är en kvinna med autism?

Jag har diagnosen autismliknande tillstånd och är högfungerande, dvs, med ett normalt intellekt och mitt tillstånd syns inte på mig, varken till utseende eller i mimik och kroppsspråk.

Mina autismdrag är att jag kan ha svårt för vissa förändringar, är högkänslig, vilket i mitt fall innebär att jag blir stressad av höga ljud och vissa lukter. Har dock inga problem med beröring. Något annat som stressar mig mycket är prestationskrav och tankarna på att man måste prestera för att bevisa sitt värde. 

Jag är ordningsam och föredrar oftast att planera saker innan jag utför dem. Skriver mycket listor på saker som skall göras och inhandlas. Är också skötsam i både hem, min ekonomi och min kroppsliga hälsa. Tror på måttlighet och balans i alla avseenden. Försöker att vara ärlig och uppriktig mot folk, fast med en viss aning om takt och ton då. 

I mitt sociala liv så håller jag mig mest till den familj jag föddes i, med några få vänner som jag träffar vid utvalda tillfällen. Är fullt nöjd med detta. Genom åren så har jag lärt mig de flesta sociala koder och förstår ironi i de flesta fall, mycket pga alla tv-serier man konsumerat under sin ungdom. Man lär sig en del från såna medier.

Jag har aldrig haft en partner eller något intimt umgänge. Är alltså inte promiskuös, varken i teorin eller i praktiken. Har inga tvångsmässiga beteenden heller och har aldrig tagit några mediciner. Har däremot haft problem med nedstämdhet ibland, eftersom jag inte jobbar och känner att jag ej tillför något i vårt prestationsinriktade samhälle. 

Tyckte att många i tråden listat ganska negativa egenskaper i samband med autism så ville därför ge en mer positiv bild av hur en del av oss fungerar. Ogillar starkt stereotyper och fördomar om min egen grupp, just eftersom jag vet att jag inte motsvarar särskilt många av dessa. För att vara lite mer brutalt ärlig här så gillar jag verkligen inte att buntas ihop med lågfungerande autister. Kanske låter det elakt och snobbigt men det är så jag känner.

Okej. Efter att ha läst ditt inlägg där du beskriver din partners autism så kan jag lugnt konstatera att ingen av punkterna stämmer in på mig, utom möjligen det där med deltidsarbete. Jag har inte jobbat på ganska länge så därför lite svårt att veta hur många arbetstimmar en själv orkat med.

Detta med att planera är ju i sig ingenting udda. De flesta ansvarsfulla människor gör ex. inköpslistor och uträkningar i sin egen ekonomi eller när de ska stämma träff med släkt och vänner.

Vet inte om jag själv faktiskt skiljer mig nåt särskilt från neurotypiska på den punkten. På vilket sätt skulle autistiska personers planerande vara annorlunda? Att allt måste se ut på exakt samma sätt på bestämda klockslag eller? Lite som i den där filmen I rymden finns inga känslor? Alltid tyckt att han som spelar huvudrollen i denna film framställs på ett väldigt överdrivet sätt i sin autism. Inget jag riktigt kan relatera till faktiskt.