GAD

Hej TS

Jag lider av GAD och har precis som du mycket i bagaget.
En svår uppväxt med pappa som tog livet av sig, en mamma med tydliga narcissistiska drag, extrem hälsoångest och alkoholproblem, blivit extremt hotad via jobbet och varit med om allvarliga bilolyckor.

Jag kan inte minnas en tid då jag inte haft ångest och oro.
När jag var liten-oro för mammas humör och att hon skulle vara sjuk på riktigt eller att vi skulle bli bortlämnade, när jag blev äldre oro för att komma sent, svara fel, göra fel eller bli bortvald eller att folk skulle få veta hur hemskt vi hade det hemma.
I vuxen ålder har jag haft en ständig oro för att bli avslöjad som en bluff, bli lämnad eller att jag ska bli som mamma mot mina barn.
Haft fruktansvärda ångestsattacker och utvecklade grav ptsd pga hoten och olyckorna. Fått behandling och kan nu åka bil och tunnelbana, visserligen med ångestpåslag och flashbacks ibland men sitter inte fast längre. 

Jag har jobbat med mig själv i många omgångar och lever ett ganska normalt liv. 
Jag har inte medicinerat något utan lärt mig att "stå ut" med oron och ångesten. Har gjort det i små små steg och lärt mig att ångesten inte är farlig, bara sjukt obehaglig. Risken är ju att man blir rädd för ångesten och börjar få ångest för att få ångest...och då blir allt bara en nedåtgående spiral där man knappt vågar leva

Jag mediterar varje dag men har tagit mig några år att hitta tekniken. Jag gav upp för lätt tidigare....
När ångesten blir för tuff så antingen mediterar jag en stund eller så ställer jag mig i duschen och duschar extremt varmt. Jag mediterar och duschar inte bort ångesten utan igenom den...var en stor tankevurpa för mig när jag insåg skillnaden...

Tabletter fungerar säkert för många men jag är rädd att bli beroende av något. Jag har kommit långt utan.
Jag har som sagt aldrig varit ångestfri i mitt liv så jag vet inte hur det känns att inte vara orolig...kanske är en fördel, vad vet jag...

Önskar dig lycka till