Inlägg från: Anonym (Wera) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Wera)

    GAD

    Min tonårsdotter har gad efter traumareaktion (men inte ptsd). Det har varit förfärligt kämpigt och vi hade några hemska år innan hon till sist vågade prova ssri. Hon fick kbt och emdr innan dess, men enligt psykologerna var hon för ångestfylld för att klara av att göra övningarna. Så det hjälpte inte. De sa att när man har så stark ångest kan det behövas ssri för att man ska klara att genomföra terapin. 


    Nu, när vi fått in en fungerande medicinering, ska de snart börja med kbt igen. 


    Det är så olika hur man reagerar på ssri och man vet inte hur det blir innan man provat. Min dotter fick muntorrhet i början och lite huvudvärk. Men det gick över efter ett par veckor. Hon har en bra bit kvar för att tex. klara skolgången, men ssri har på flera sätt gett henne livet tillbaka. 


    En del här skriver att du har ptsd, men för att få den diagnosen ska man uppfylla vissa kriterier, som tex att återuppleva traumat. Har man inte de specifika symptomen är det inte ptsd, trots att ens tillstånd är mycket allvarligt och orsakat av ett trauma. Ptsd är inte synonymt med traumareaktion utan är en specifik typ av traumareaktion. 


    Dotterns psykolog har sagt att vid en traumahändelse så utvecklar ca 20% av de drabbade ptsd. Man har olika benägenhet att drabbas helt enkelt. Vissa får ptsd, andra gad, andra blir rejält uppskrämda och går sedan vidare i livet utan större problem.  Det är så mycket utöver själva händelsen som påverkar hur ens reaktion på traumat ser ut. 

  • Anonym (Wera)

    Ska tillägga att både före och nu under medicineringen har min dotter även stor nytta av några övningar för att hantera ångestattackerna. Att jobba med andningen och kroppsrörelser. Daglig motion/träning hjälper också. Liksom att lära sig om ångest och hur det funkar i hjärnan och kroppen. 


    Jag har även en närstående som fått bra hjälp av mindfulness. 


    Jag tycker absolut att man ska testa såna saker innan man väljer ssri. Ssri tar ju desdutom sällan bort all ångest, så metoder för att hantera ångesten behövs även för den som medicinerar. 


    En bra grej ssri kan göra är att dämpa ångesten så att den blir på en nivå som går att hantera med såna metoder. När man hittat sina metoder och lärt sig dem kan man fasa ut medicineringen och även om det innebär att ångesten kommer tillbaka så kan man hantera den mycket bättre eftersom man då fått in sina metoder under lugnare former under tiden med medicinering. 

  • Anonym (Wera)
    Anonym (Livrädd) skrev 2025-12-31 19:47:42 följande:
    Jag förstår hur du menar. Känns som ångest föder ångest på något sätt. Är jag rädd för att få ångest så kommer den tio gånger värre typ och så får jag panik för att jag har ångest och då blir det ännu värre. 
    Jag känner mig inlåst och det är ju jag själv som har stängt in mig, för att slippa möta det som ger mig ångest. Var på min dotters Lucia tåg i kyrkan. fick sån fruktansvärd panik när jag satt och väntade på att det skulle börja så jag fick springa ut och andas, Sen lyckades jag att gå in igen men då satt jag bara och skakade, höll andan och räknade ner minuterna tills det skulle vara slut och när vi kom ut så kunde jag inte sluta skaka, hackade tänder och hade ont i hela kroppen för jag spänt mig så mycket. Det var fruktansvärt och kändes så ledsamt om det alltid ska vara såhär, Jag vill ju på gå mina barns uppvisanden, skolavslutningar osv. Kan man ens jobba? Jag ska börja studera distans i januari med obligatoriska träffar och praktik. Har panik redan nu för hur jag ska klara det. 
    Tack för dina tips och jag hoppas du har en bra nyår!

    Efter att ha sett människor omkring mig bli levande och fugerande igen med hjälp av ssri kan jag inte annat än att tycka att du borde prova. Man börjar på låg dos och får man ingen effekt eller för stora biverkningar så avslutar man. Om det har en viss effekt och inga eller lindriga biverkningar så kan man höja dosen. Man gör hela tiden avvägningen om fördelarna överväger nackdelarna. Efrersom man börjar på låg dos är det inga problem att sluta om det inte passar dig. Ingen kan tvinga dig att fortsätta om du inte vill det själv (så länge du inte är fall för tvångsvård men det låter det ju knappast som).

    Jag tänker mycket på ditt barn som behöver en pigg och fungerande förälder nu. Det är en helt annan sak att välja att kämpa på med enbart övningar (som är jättebra, vill jag poängtera) när man främst har sig själv att tänka på, men som förälder har man högre krav på sig att fungera. 


    Min tonåring var mycket rädd för att prova ssri och gjorde det med enorm oro, men numera är hon väldigt glad för att hon vågade för trots att hon var så rädd för att ta den gav den otrolig effekt. 

  • Anonym (Wera)

    Har du förresten någon känd npf-diagnos? Att livet rullar på i 300 knyck och man får en massa ångest är rätt typiskt för kvinnor med adhd. Flera dåliga pojkvänner och en förälder med problem som också kan ha sin grund i npf är också vanligare bland personer med npf än andra. Men kan så klart hända andra också! Jag ville bara lyfta möjligheten, för skola och vård missar ofta flickor med npf. 

  • Anonym (Wera)
    Anonym (C) skrev 2026-01-01 13:09:12 följande:

    SSRI lägger liksom ett lock på känslorna, så att de blir lite lugnare. Så lite kan det väl hjälpa på ångest. Med de kan ha en hel del biverkningar för vissa personer. Man ska sluta med SSRI väldigt långsamt. En liten andel av de som äter kan få stora besvär när de försöker slutar. 


    Jag har på nära håll sett ssri ha nästan en mirakeleffekt mot ångest, trots att den som tog medicinen själv var tveksam till den. Ingen placebo alltså. 


    Håller med i övrigt. Man får väga för- och nackdelar. Hur många år av ens liv ska ångesten få ta innan man tar de risker ssri ändå innebär. Har man barn vill man kanske fungera i vardagen för deras skull tex. 

Svar på tråden GAD