Min brors barn har fått juklappar för 22.500:- mer än mina.

Var står det att det inte bara är detta året? Då har jag missat att morföräldrarna sagt att det är för evigt.

Eftersom du inte förstår jämförelsen, så ska jag förklara. Din brors barn har funnits längre än dina barn. Mina kolleger har jobbat längre på jobbet. Det betyder att eftersom dina barn inte fanns när detta började, så går det att avsluta denna traditionen eftersom dina föräldrar, vad jag vet, aldrig har gett något löfte om att traditionen ska vara tills ett visst år. Visst! Det kan upplevas orättvist, men detta är inget dina föräldrar är bundna till att fortsätta med. Jag tror att du har blivit lite för van vid millimetersrättvisan som har varit, så du omedvetet blir lite girig. DET är dina föräldrar medverkande till, men det är inte deras fel.

NI har fått mer än vad jag fick under hela min uppväxt... Och du gråter ut? Utöver maten så fick jag ca 200 kr under en period av 8 års tid.  Förstår inte vad du ens vill med din tråd???

Det är väl helt uppenbart? Jag har tänkt alls och du har snål-känt? Vad är det för jävla icke-insikt?

Det är väl snarare att jämföra med att bolaget tidigare delat ut vissa förmåner till anställda och nu tagit bort dem (bonus eller liknande). Nu får man bara exakt det som ingår i avtalet.

Men iaf, förstår mycket väl att en familj inte är detsamma som ett företag. Om föräldrarna kommit fram till att de inte längre har råd att vara så givmilda som förr så måste de ha rätt att ändra taktik. Jag väntar en sladdis (syskonen är tonåringar) och den kommer ha helt andra förutsättningar än de barn jag fick som ung student. På gott och ont. Inte för att jag kommer älska den mer eller mindre utan av helt andra skäl. Livet ändrar sig och våra förutsättningar ändras. En gåva är en gåva och inget man kan ha förväntningar eller krav på. Däremot borde föräldrarna förstå att det kan uppfattas som vald orättvisa och kanske förklara sig om det finns en förklaring. I normala fall kanske jag inte skulle tyckt det, men som förälder och barn ska man väl ändå kunna ha en dialog och vara rädd om relationen. Jag förstår att det är extremt känsligt när det gäller familjen. Lever själv i en släkt där matriarken valt att lämna alla sina världsliga tillgångar (uppskattningsvis värda mellan 50 och 100 miljoner) till sitt älsklingsbarnbarn och inte sina egna barn eller något av de andra barnbarnen. De egna barnen är uppfostrade till att acceptera och inte ifrågasätta och sviker enligt mig på så sätt sina egna barn. Favoriten har varit älsklingen sedan hen föddes; ingen annan har haft en chans att bli lika uppskattad eller omtyckt. Det känns verkligen inte heller okej. Nu finns det även fler orättvisor bakom utöver det ekonomiska, bland annat hur vi andra blivit bemötta. Ofta är det kanske inte en sak utan många saker på varandra som gör att man blir sårad av familjen. Så förstår hur du känner, om det är fallet.

Kanske är det så att dina föräldrar ser er som individer och inte som familjer när det gäller gåvor och julklappar.

TS, det smarta här vore väl att faktiskt fråga dina föräldrar om något har hänt med deras ekonomi eller annat som påverkat deras julklappsköp.

Om du uttrycker omsorg om dem istället för egenintresse så ökar nog chansen för ett ärligt svar och kanske att de reflekterar över om de behandlar er barn olika.

De flesta föräldrar som inte har narcissistiska drag vill inte skapa motsättningar mellan syskon eller "straffa" dem som inte bor nära/är lika sociala osv, men en del anser att behov går före rättvisa och det kan ibland hända saker i familjer som man inte vet om ens som syskon eller förälder.

Själv blev jag paff när det började regna pengar över oss från svärfar i ett par år, men det handlade om att ett annat syskon hade problem och han ville jämna ut den ekonomiska hjälpen på en gång istället för att övriga skulle inse det och undra vad som pågick. Alla föräldrar har dock givetvis inte möjligheten att göra så, och det måste man förstå.

Utan fakta på bordet vet du faktiskt inte om du har en riktig anledning att känna dig sämre behandlad. Det kan vara svårt att tala om pengar i familljen men samtidigt vet jag så många exempel på när det har blivit galet när man inte gjort det, så bespara dig det och våga fråga. 

Och vissa individer (broderns barn) får presenter i 9 år längre än andra individer (TS barn). Individ A får presenter i åldern 0-12, individ B får presenter i åldern 0-3. 

Hur har du själv kompenserat ditt yngsta barn för julklappar som syskonen fick innan hen var född, ts? Orättvisan är ju lika stor mellan dina egna barn.

Det kan vi inte utgå från. De kanske bara ber julklappar upp till en viss ålder.

Vissa  slutar ge barnen när de fyllt 16 år, andra tidigare eller senare. Men en sak är säker man ger inga vuxna myndiga människor julklappar.