Risk för allergi för barnet?

Jag är allergiker (pollen, päls, kvalster). När barnen föddes hade vi hund. Vi såg antydan till reaktion, speciellt på ena barnet, när hunden slickade på bebis. Hunden flyttade till min mamma när barnen var dryga året men det hade inte med allergin att göra utan att han var gammal när vi fick barn och knappt sov samt tyckte att det var jobbigt när de började röra på sig ordentligt (barnen var inte på honom utan det var rörelsen som var jobbig).

Nu är barnen i yngre tonåren, ena barnet är allergisk mot päls (mamma har hundar som barnet känner av ibland), pollen, nötter och stenfrukter. Tvillingen jan känna av pollen när det är riktigt höga halter. 

Vad gäller allergier och ärftlighet är det snårigt. 

Min mormor var allergisk mot timotej (ett gräs). Min kusin var födoämnesallergisk och även pollen och päls som liten. Sedan växte det bort men pälsallergin kom tillbaka. Jag blev allergisk som 12-åring vilket krossade drömmen att bli veterinär. Mamma blev pollenallergisk som typ 40-åring. 

Att göra abort för att ett barn eventuellt kan bli allergisk är vansinne i mina ögon. 

Inte för barnet men jag har blivit känsligare. Allergin kom på riktigt när barnet var ca 6 år. Innan dess var det inga känningar. Pollen kom först (björk), sedan blev det liksom lite extra varje år typ. Nu har pälsallergin mot hund avtagit, däremot katt reagerar barnet kraftigt på. 

Det finns ju allergischampoo att tvätta hunden i. Sedan får man dessutom städa ofta, dammsuga minst en gång om dagen, att barnets rum är en pälsfri zon, luftrenare etc. 

Både jag och barnet märker av pälsallergin mer när vi antingen håller på att bli sjuka eller när det är pollensäsong (björk i synnerhet). 

Nu vill barnet ha hund och är i ålder att faktiskt kunna bestämma själv gällande det. Vi tittar på små, allergivänliga raser men behöver ordna lite runt om innan vi köper hund.