• citronfrön

    Begrava missfall

    Har kämpat i flera år för att bli gravid. Det har varit extremt mentalt påfrestande men i oktober plussade vi äntligen och lyckan var obeskrivlig. På ultraljudet i v 7 såg vi hjärtat slå.


    För två dagar sedan gjorde jag dock UL i v 12 och fick veta att fostret slutade växa i v 7, troligtvis strax efter första ultraljudet, men att min kropp inte förstått att något varit fel och min livmoder har då fortsatt växa och jag har fortsatt ha alla symtom. Symtomen är fortfarande kvar, men något mindre starka (vilket också skulle vara normalt för v 12) och det är en ständig påminnelse om allt som kunde ha varit och är ren psykisk tortyr. Och nu måste jag ta mediciner för att få ut allt och sedan är vi inne i denna eviga process igen men jag vill bara ge upp. Det är så orättvist... 

    Jag är i chock och har svårt att greppa hur jag ska spola ner något jag älskar så mycket i toaletten? Även om den är väldigt liten och även om fostret kanske är oidentifierbar bland allt, men ändå... Är det någon som begravt ett missfall? Kan man t ex gräva ned den på en fin plats i naturen? Allt känns så jävla mörkt just nu och jag kanske inte tänker jätteklart heller. 

  • Svar på tråden Begrava missfall
  • Anonym (8mm)

    Tror inte att du kan identifiera det.

  • Anonym (Samma)
    citronfrön skrev 2026-01-01 11:07:06 följande:
    Begrava missfall

    Har kämpat i flera år för att bli gravid. Det har varit extremt mentalt påfrestande men i oktober plussade vi äntligen och lyckan var obeskrivlig. På ultraljudet i v 7 såg vi hjärtat slå.


    För två dagar sedan gjorde jag dock UL i v 12 och fick veta att fostret slutade växa i v 7, troligtvis strax efter första ultraljudet, men att min kropp inte förstått att något varit fel och min livmoder har då fortsatt växa och jag har fortsatt ha alla symtom. Symtomen är fortfarande kvar, men något mindre starka (vilket också skulle vara normalt för v 12) och det är en ständig påminnelse om allt som kunde ha varit och är ren psykisk tortyr. Och nu måste jag ta mediciner för att få ut allt och sedan är vi inne i denna eviga process igen men jag vill bara ge upp. Det är så orättvist... 

    Jag är i chock och har svårt att greppa hur jag ska spola ner något jag älskar så mycket i toaletten? Även om den är väldigt liten och även om fostret kanske är oidentifierbar bland allt, men ändå... Är det någon som begravt ett missfall? Kan man t ex gräva ned den på en fin plats i naturen? Allt känns så jävla mörkt just nu och jag kanske inte tänker jätteklart heller. 


    Jag har gjort en abort för 25 år sedan, och det enda jag såg var en massa blodklumpar av olika storlekar och former, och det var väldigt svårt att ens försöka avgöra vad som var vad.

    Jag fick ett konstaterat missfall i början av denna vecka, blödde mycket redan när jag var på ultraljudet (vecka 10) och när jag var på väg därifrån kom allt ut, så jag fick gå in på sjukhus toaletterna om och om igen för jag kände hur alla klumpar kom ur mig. Jag kollade på det som kom ur mig men det kändes ganska omöjligt även denna gång att försöka hitta något foster.. 🥺

    Beklagar det som hänt dig! 🌸
  • Ectea

    Beklagar 

    Jag fick mf i v 11 konstaterat i v13
    Det gick förstå vad som var foster då, men just så pass, inte så att det hade bebisform 
    Tror det kan vara svårt i v 7 att se vad som är vad tyvärr. 

    När det gäller begravning så var det (för ca 10 år sedan) tillåtet med begravning på kyrkogård från 22 fulla v
    Kan såklart ha ändrats sedan dess
    Har tyvärr erfarenhet av det också när vi förlorade ett barn i just den veckan 

    Det hjälpte mig mycket att ha en plats att gå till även fast vi valde kremering och har som en liten minnessten i en minneslund istället för en "riktig" grav

    Jag tänker att det kanske skulle hjälpa er att ha en plats att gå till , tex en vacker plats i skogen, omän det inte är precis där erat barn är?

    Be att få kontakt med en präst, de är jättefina i att råda i sånt här

Svar på tråden Begrava missfall