Anonym (Matstress) skrev 2026-01-06 12:37:32 följande:
Tack för era svar. Det ger mig mer lugn att höra att det inte stressas med perfekta måltider två ggr per dag.
Ja jag är stressad av mig. Vill inte att barnen ska sakna något.
I skolan får barnen ibland tillsammans med klassen anonymt fylla i hur mycket dom äter till frukost osv. Det känns som att det kollas från olika håll vilket är bra men lite stressande.
Soc springer absolut inte efter alla iom matvanor. Men vi som haft kontakt med soc får extra frågor som gäller matvanor. Jag o andra ensamstående som tvingats be om hjälp där av olika anledningar. Det blir en extra skamkänsla. Det att öht bli tvungen be om deras hjälp är nog med skam. Att dom då frågar om barnen får middag varje dag blir svår tolka. Är det standard i Sverige att alla barn ska äta både lunch och middag varje dag. Men inte i andra länder.
Där vill jag ju så klart göra rätt då. Men det blir extra börda att behöva bli extra noga med det.
Jag fick frågor om det på möte med socialtjänsten soc. Min kompis som gick hembesök fick frågan direkt ställd till hennes barn. Barnen svarar ju som det är oavsett om dom inte vet anledning.
min kompis fick hembesök pga av att hon blivit inlagd pga utmattning och kollaps.
Om ni har behövt ekonomisk hjälp av Soc, vill de kanske kolla att barnen får tillräckligt med mat öht. Samt någorlunda varierat.
Att pengarna inte går till annat. Att föräldrarna inte köper cigg för en del av matpengarna t ex, och låter barnen leva på smörgås.
Med middag menas nog ett lagat mål per dag, samt hyfsat varierat. Jag kan inte tänka mig att det krävs både lagad lunch och lagad middag? Sen beror det förstås på vad barnen äter i övrigt.
Det är inget att skämmas för att man ibland behöver hjälp. Särskilt inte som ensamstående. Bor barnen hos dig på heltid? Det är ett tungt lass att dra. Jag tänker ibland på det, att det är synd att så många barn inte har två närvarande och fungerande föräldrar. Men bra att de i alla fall har en som fungerar och tar ansvar. Alla har ju inte ens det.
Jag och min syster växte upp med en ensamstående mamma. Vi hade dock aldrig ont om pengar. Pappa bodde ca 50 mil bort. Vi var där två veckor på sommaren samt vissa lov. Då hade mamma barnfri tid. Men vardagen hade hon hand om själv. Pappa bidrog dock mycket ekonomiskt, annars hade vi haft det sämre, men klarat oss.