Jag var tidigare extremt vältränad. Arbetade med ett jobb som krävde fysik, tränade varje dag på jobbet, genomförde extremt krävande övningar om inte varje månad så varje kvartal. Sedan kom jag in i en ny fas i livet, började arbeta med annat och gick så sakteliga upp i vikt. Hade helt enkelt inte tid med träning då jag reste mycket i mitt nya jobb, oregelbundna tider och onyttig mat helt enkelt.
Efter några år hade jag och några kollegor som var i samma sits bestämt oss för att ta tag i det. Började träna igen, hade koll på kosten osv. Gick ner 15 kg på typ tre månader enbart på kosthållning och simning.
Lyckades hålla den vikten ganska bra men när barnen kom så hanns inte träning och noggrann kosthållning med på samma sätt. Gick inte upp men gick heller inte ned trots att jag hade några kilon kvar. När småbarnsåren var över blev det återigen dags att ta tag i det. Gick ned 15 kg till med återupptagen träning och LifeSum. Finns en uppsjö av appar för att räkna kalorier, alla har sina för- och nackdelar. Jag tyckte det var bra bara att hålla koll på vad man stoppade i sig. Har lyckats hålla min vikt de senaste fem åren och jag är nöjd med den. (Också 181 cm och ligger på ca 80 kg).
Och sedan har vi partnern då. Också fit och snygg när vi träffades men har gått upp i vikt genom åren. Jag var helt ok med det då barn förändrar ens kropp och man har inte alltid tid att ta tag i den när livspussel och kaos råder. Hon hakade på mig och räknade kalorier först och gick också ned en del på det men orkade inte hålla fast vid det. Det blev hela tiden återfall med en massa godis i soffan på vardagar och generellt onyttig mat. Skit som jag orkade stå emot men som var svårare när hon hela tiden hade skåpen fulla förstås. Jag kan tycka att det är ganska respektlöst. Det är inte heller hennes vikt i sig jag bryr mig om, jag är absolut inte ytlig på det sättet, utan det som är avtändande är ju oviljan och oförmågan att göra något åt det. Att man bara skiter i sin hälsa.
Jag är inte lika nitisk med kaloriräknandet men håller vikten och min träning. Hon kör numera på Ozempic istället vilket fungerar, men ju ändå är latmaskens genväg. Hon hade kunnat få bättre resultat genom att också ändra en del av sina vanor men det verkar hon inte ha någon större lust med. Irriterande förstås och därför förstår jag din situation och hur du tänker.
Men, trots alla nackdelar med "genvägen" som Ozempic och liknande preparat ger kanske du kan föreslå det för din man? Om inget annat hjälper så kanske det är en väg att gå?
