Anonym (43) skrev 2026-03-10 14:55:01 följande:
Kommer inte ihåg exakt med dagar och så.. men vecka 6+ iaf, beräknad 8 januari.
Kände du dig gravid hela tiden fram till du fick reda på missfallet?
Det gjorde jag nu i vintras, fick konstaterat missfall 28/12 och skulle varit i vecka 10+ då men bebisen dog runt vecka 6 troligtvis. Jag hade gravid symtom hela tiden, även cirka 1 vecka efter alla rester kommit ut. 🥺
Ja, jag kände mig gravid hela tiden. Jag hade som "tur" var inte så mycket graviditetssymtom. De jag tyckte var jobbigt var att jag mådde så himla bra. Men har flera kollegor på jobbet som inte heller hade symtom så de lugnade mig att allt var bra. Jag kände ingen skillnad från innan vecka 10+2 eller efter. Kub-ultraljudet gjordes ju 3 veckor efter bebis slutat att utvecklas.
De symtomet jag kände starkast från pluset var att brösten var så himla ömma.
Ibland önskar jag att jag skulle haft fler symtom men vet att jag hade tur att jag mådde så himla bra. De finns ju dom som blir sjukskrivna då de mår så dåligt. Och de låter ju verkligen inge kul.
Efter allt var ute så hade jag inga ömma bröst längre.
Den starka ömheten i brösten minskade några dagar innan KUB men då jag knappt hade några symtom så tänkte jag inte på de så mycket. Jag har läst någonstans att det är vanligt att symtom kommer och går. Speciellt att de minskar vid vecka 13 när man ska gå in i andra trimestern.
Sen vid ultraljudet ser jag på barnmorskans ansikte direkt att något är fel. Orden som kommer "Jag kan inte mäta bebisen till 13+1 som du borde vara i. Jag ser ingen hjärtaktivitet."
Sedan dess så har jag gjort några behandlingar, inget har blivit något. Nu har jag startat ny behandling. Det är mitt första barn (jag snart 35 år) och min man (snart 46 år) har 2 barn sedan tidigare. Jag blir stressad över att tiden bara går så fort. Vill så gärna bli gravid igen och gå hela vägen och hålla min lilla stjärna i famnen. Försöker ta det lugnt men så himla svårt!
