BIM Mars 2026

Funderar på hur vi ska lägga upp månadens försök. Kanske har nån av er kloka råd.

Mannen som alltid jobbar borta jobbar hemma i några veckor vilket gör att vi kan tajma äl. Halleluja! Däremot har pressen varit tuff och det har inte alltid gått så bra som vi önskat i tidigare försök. Har bara några halvdana försök bakom oss?

Hur hade ni lagt upp det nu med följande info:

CD12 idag. Tom cirkel på CD advanced igår morse samt i morse men började testa först igår på CD11 så jag kan ha varit lite sen igång. Tog en äl-sticka vid 17 idag och den är kanske 80-90 %, men inte i topp än. Gissar att antingen får jag en blinkande smiley imorgon på CD13 och sedan en fast gubbe antingen på em eller på torsdag morgon då det är CD14. Brukar ha positivt äl-test nån gång mellan dag 13-15, så det kan variera lite.

Nu till frågan. Vet att vi inte kommer få till sex tre morgnar i rad. Hur hade ni lagt upp det? 

CD13 och CD14

CD13 och CD15

CD14 och CD15

Först tyckte min app 14 och 15, men tycker ha ändrat sig till 13 och 14 nu. Har ingen äggviteflytning ännu. 

Fattar att det inte är lätt för er att svara men vill bara bolla med några i samma sits.

Det kan ju också vara så att CB advanced visar fast gubbe direkt imorgon också. 

Mannen åker till jobbet vid fyra så det är inte precis en härlig morgontimme att stiga upp i och prestera, haha! 

Nu blir det tredje inlägget på raken men var precis på toa och det är visst äggvita. Då känns det verkligen som att det är på gång iaf. Är förväntansfull nu men gruvar mig redan för hur jag ska må om/när mensen kommer. Är rädd deprimerad redan och tycker detta är supertungt. Svårt att vara positivt inställd.

Tar vitaminer som ska vara bra och äter så bra jag kan. Försöker röra på mig, är bra inställd med sköldkörteln och försöker sova riktigt. Bara lyckade försök och positivt resultat som saknas så är jag säker på att livet skulle bli lite mer färgglatt.

Tack för ditt svar! Bekymret med äl-test är att jag tar det nog efter han åkt till jobbet så jag får chansa på att det kommer vara blinkande. Jag ska nog föreslå sex imorgon också vilket i värsta fall, eller hur man ska säga, blir två dagar före äl. Sen hoppas jag att han också tycker två-dagars mys eller iaf varannan dag vore nåt. Tre i rad är nog att pusha det lite väl eftersom det är så tidiga morgnar. Nya cykeln startade runt alla hjärtans dag så jag hoppas det betyder nåt för att det ska vilja ta sig. ❤️

Dpo 4 idag och som alltid så har vi lyckats tajma så dåligt. Stora förväntningar innan som faller pladask. Det så så jobbigt för hjärnan att ställa om mellan förväntan och verklighet. Nu hade vi sån tur att mannen jobbade hemma och vi fick till mys på själva äl-dagen. Det blev bara det. Vi hade fler försök men det är så mycket press som gör att det inte funkar. Hatar att det är så. Nästa äl kommer han jobba borta och förmodligen de kommande också. Håller tummarna så mycket för denna månad, man kan ju inte precis ta ledigt från jobbet en massa heller? Annars känns det som att våra försök är på paus till semestern. 

Hoppas det går bra med väntandet för er andra. Är det fler som är på ca dag 4 efter äl? 

Ja det kan ju vara svårt att få till ändå men nu är det nåt som satt sig i huvudet på honom tror jag. Det börjar liksom bra men lyckas inte avslutas. Och det ger ju press. Det har aldrig varit så för oss förr. 

Om man nu räknar våra halvtrassliga försök så har vi kommit fram till att detta är fjärde ?riktiga? men nån typ av teoretisk chans, och det är ju inte superlänge. Men med tanke på att jag blev gravid i slutet av december 2024 och sedan gjorde avbrytandet på våren 2025 så känns det som en lång och hemsk resa. Vill bara att det ska få vända till nåt positivt så vi kanske kan få tillbaka lite livsglädje igen. Vi ska bort till vänner i helgen där det garanterat kommer drickas en del alkohol så egentligen hade jag velat veta innan men det är ju fortfarande så tidigt då. Räknar kallt med att det kommer vara negativt och lever livet i helgen.

Hoppas du får ett positivt test till helgen och kan berätta för din mamma ❤️

Förstår den deppiga känslan när man smygtestat med negativt resultat, men det är inte över förrän mensen är här. 

Jag är tvärtemot, tiden jag mår som bäst är efter äl och före mens. Tror varje månad att jag nog är gravid och lever liksom på det. Sen när mensen kommer så blir jag så låg att det är svårt att samla ihop sig igen. Är knappt ens glad när nästa ägglossning kommer. Inser ju att det inte alls är bra och hållbart att ha det så här men vet inte heller vad man ska göra. Har hört att det ska gå att kombinera med medicin för mående trots att man försöker bli gravid men vet att det kanske inte är rätt väg. Tänker ibland att det kanske skulle vara en kickstart mot bättre mående, men vet inte då jag aldrig testat såna mediciner. Lyckas du må okej emellanåt? 

Elisand skrev 2026-03-03 10:22:51 följande:

Kände likadant förut, att jag mådde som bäst då och levde på hoppet. Men tyvärr börjar hoppet ta lite slut för mig känns det som. Så dagarna jag känner så är inte många efter ägglossning nu för tiden.
Jag fick mens imorse och jag känner mig lättad över det. Om den ändå skulle komma är jag glad att den kom snabbt för jag orkar inte vara deppig "utan orsak". Nu har jag fått tid till äggledarspolning nästa vecka och sen hoppas jag att vi ganska snabbt kan få remiss vidare. Vi har nu gjort mer än 20+ cykler av försök hemma och jag tror inte jag kommer kunna bli gravid naturligt helt enkelt. 

Jag lyckas må okej vissa dagar och stunder, men ovissheten om drömmen att bli mamma nånsin kommer uppfyllas lever ju med mig i princip varje vaken stund. Jag försöker hitta på roliga saker och inte isolera mig. Det bästa är att få prata ut med någon, inte hålla det inom sig. Vi har också börjat planera för en resa i sommar så vi har något att se fram emot och liksom planera tillsammans, vilket hjälper i stunden. Har du saker du kan se fram emot? Någon du känner att du kan prata ärligt och öppet med? 

Håller tummarna att du snart får ett plus och att du ska få må bra dittills  Jag förstår att det är tufft!! 

BIM-lista:

3/3 - Elisand (-)

4/3 - Anonym3

7/3 - Rainbow26

7/3 - Truddilutt
9/3 - Sladdis

9/3 - En som längtar

10/3 - Nemi

11/3 - Bellis9207
11/3 - Jullan00

13/3 - Längtar innerligt

13/3 - Loviisa92

15/3 - OkidokiQueen

15/3 - Blucky

16/3 - Signe
17/3 - Littlemisssunshinee

18/3 - Mioio
18/3 Tjej90sve

20/3 - Diffen98
20/3 - 62546

21/3 - Anonym (Elen)

23/3 - Anonym 43

Jag inser vilken lyx det är att jag redan är mamma, men jag ska säga att det är en lyx jag verkligen inte tar lätt på. En av mina närmsta vänner kämpade i många år för att bilda familj men de har nu valt att leva livet som två med hund. Min dröm var aldrig från början att ha tre, men jag känner nu att det verkligen är vad jag önskar. Vi fick barn så himla unga och jag vet att jag skulle ta vara på det på ett annat sätt nu. Sörjer varje dag lillasyskonet vi sa hejdå till så det är lite som att en skiva har fastnat i ett spår som bara går om och om igen. Allt i livet är egentligen i fel tajming för ett syskon nu då de äldre blivit så stora, vi lever en annan typ av liv, det går bra på våra arbeten, våra vänner har stora barn osv, men ändå är det det enda som känns rätt i hjärtat. 

Har inte riktigt nån att prata med utan skjuter bara undan det. Har väl isolerat mig från det mesta, våra föräldrar, mina syskon osv. Julen var tuff. Nu gruvar jag mig för kommande födelsedagar under våren. Och så ska både min svägerska och syster ha barn snart. Den är tuff.

Vad skönt att du hittat ett sätt att öppna dig och kunna prata om det. Jag har ingen att göra det med, men kanske ska ta upp någon vårdkontakt igen. Pratade med kurator i våras. Vi håller också på att planera lite sommarsemester. Men min lilla hjärna spelar samtidigt upp att då kommer jag nog vara i vecka XX och så vidare? Det är som att den vägrar vara med på noterna av verkligheten. 

tack för att du tog dig tid att skriva! Så skönt att få höra andras perspektiv och lite pepp att jag faktiskt behöver försöka ha strategier för att rycka upp mig lite. Livet pågår ju just nu, och det vill man inte heller missa! 

Testade idag 10 dpo och det finns inget streck att se hur man än vrider och vänder. Så jäkla besviken även om det var precis det jag visste. 😢

Tack för kramen! Bbt har också sjunkit så jag siktar tyvärr in mig på mens. Det som fick upp hoppet lite var en svag rosa ton på pappret igår på dpo10 och jag brukar aldrig ha spotting. Det var bara cd24 och min mens ska väl förhoppningsvis inte komma förrän cd27-28 så jag hade nåt litet hopp att det var implantation. Det kan det väl iofs vara men nu tror jag mer på mens om ett par dagar. Vi får se. Jag var låg hela dagen igår men ska försöka samla mig igen och tänka att livet är väl rätt fint som det är också. Men det är tufft! 

Hoppas ni fått till bra försök den här månaden och att din positiva inställning kan hjälpa till. Det är klart att tankesättet kan påverka 😊 Förstår att det känns tungt med vänner som är gravida eller har barn och att det känns som att man är ensammast i världen med sin sorg. Jag hoppas att det snart är din tur och att du är
snäll med dig själv. Kram ❤️

Funderar också på att ta kontakt med vården nu. Vi vet ju att det har fungerat att bli gravida förr och senast för ett år sedan, men jag har en gnagande känsla att nåt är fel efter det sena avbrytandet. Jag kommer nog att kontakta vården och se om de kan undersöka mer då vi nu försökt i ett halvår utan lycka och jag är över 35. 

Fick själv negativt denna månad och har gått in i april-tråden men kikar också in här och håller tummarna för er som är kvar i mars-tråden än ❤️ FiaaLia och Elisand! 

Längesedan jag läste från Elen. Tänkte på dig när jag läste i tråden nu och hoppas att du har det bra och är tar hand om dig själv oavsett plus eller minus. Det är jobbigt att vara i detta.