-
-
Svar på tråden Alla killkompisar får känslor för mig
-
Kanske du fortfarande är alldeles för godtrogen och missar killarnas signaler om varför dom vill bli vän med dig?Anonym (TS) skrev 2026-02-05 09:23:45 följande:
Jag har dock haft killkompisar som jag lärt känna via Internet och bara haft kontakt med via telefon och online i 15 års tid som utvecklade känslor innan vi ens träffades, så det handlar inte om att jag skulle vara på ett närgånget sätt eller något. Nu i vuxen ålder går jag inte på bio och gör sådana aktiviteter med sådana som jag ser som enbart vänner. Det var en annan sak när jag 14 och mer godtrogen. Jag har varit med om flera övergrepp så jag har svårt med närhet överlag och är inte kramig av mig eller myser i soffan med killar. Om jag nu inte själv ser killen som något intressant, vilket typ aldrig händer. Så tror inte sånt beteende ligger bakom det heller.
Kanske du också är alldeles för privat och öppen med dig själv i din kontakt med killarna så det finns känslomässiga band redan från början.
Du måste fortfarande vara noga med att ha tydliga gränser och se till att hålla dom.
Var inte så.privat. var extra noga med vem du släpper in i ditt liv , var misstänksam mot dom du får kontakt med. -
Så mkt motsägelser.Anonym (TS) skrev 2026-02-04 23:25:26 följande:Alla killkompisar får känslor för mig Jag har aldrig kunnat ha en killkompis. Alla mina vänner av det manliga könet får förr eller senare känslor för mig. Så har det varit i hela mitt liv. Som barn. I tonåren fick flera av mina bästa killkompisar känslor och jag förstod aldrig att de såg det som en dejt när vi gick på bio eller gjorde dylikt, utan det fick jag veta längre fram. Min bästa killkompis sen tjugo år tillbaka har så starka känslor för mig att det skrämmer mig. Och jag har även fler killkompisar som uttryckt starka känslor. Och det här knäcker mig. För det här förstör mina vänskapsrelationer. Jag har genomlevt ett helvete med killar genom åren och jag är färdig med det där nu. Jag vill inte ha en ny man någonsin. Jag trivs bättre med killkompisar och vill bara kunna ha en killkompis som inte känner något för mig. Jag är inte ens attraktiv och inte heller speciellt inbjudande personlighetsmässigt, så jag vet ärligt inte vad problemet är. Någon mer som har samma problem? Vad kan man göra åt det här? För jag är verkligen trött på att mina vänner försvinner på grund av obesvarade kärlekskänslor som jag aldrig bett om.
Du har aldrig kunnat ha en killkompis. Ändå har du en killkompis sedan 20 år, plus alla andra du haft.
Du vill inte ha en man, dvs en kärleksrelation, utan du vill bara ha killkompisar. Killkompisar som du säger att du inte kan ha.
Varför fortsätta med något du inte vill? Varför drar du inte lärdom av det som hänt? -
Samma här och jag har passerat 40, men ingen skillnad än. Har helt enkelt fått sluta att umgås med dom. Det blev alltid att de blev tjatiga, ville mer än mig och då funkar det inte att umgås. Det är bara att bryta.
-
Min killkompis som jag haft längst visste jag först inte om hur han kände utan han höll tyst om det i massa år. Sen har vi fortsatt vara vänner ändå, men det är komplicerat och till viss del förstört. En annan väldigt nära killkompis som också var en kollega fick jag veta att han hade starka känslor för mig genom att han en dag hade bytt avdelning på jobbet. Då hade hans fru fått veta det och tvingat honom att byta. Jag visste inget och fick veta om hans känslor på omvägar. Från en dag till en annan var han bara borta. Blockerad på sociala medier, ingen mer kontakt, från att vi dagen innan var jättenära och pratade om djupa och allvarliga saker. Jag sörjer fortfarande att han försvann, fem år senare.Anonym (Mmm) skrev 2026-02-05 10:26:31 följande:Så mkt motsägelser.
Du har aldrig kunnat ha en killkompis. Ändå har du en killkompis sedan 20 år, plus alla andra du haft.
Du vill inte ha en man, dvs en kärleksrelation, utan du vill bara ha killkompisar. Killkompisar som du säger att du inte kan ha.
Varför fortsätta med något du inte vill? Varför drar du inte lärdom av det som hänt? -
Bara en tanke ..Har du överhuvudtaget läkt det trauma du varit med om? Annars skulle du kunna vara ett lätt offer för män med dold agenda och vilja utnyttja den svaga sidan av dig som är ärrad av dina erfarenheter.
Du kanske drar till dig fel sorts män för att du sänder ut signaler för just fel sorts män.
Trauma kan ibland ha motsatt effekt och göra en människa både godtrogen och gränslös och utåtagerande på samma gång. För att man inte förstår hur trasig man är och behöver läka.
-
Tycker du själv att det är bra att ha så nära kompisrelationer till killar som är upptagna?Anonym (TS) skrev 2026-02-05 11:16:06 följande:Min killkompis som jag haft längst visste jag först inte om hur han kände utan han höll tyst om det i massa år. Sen har vi fortsatt vara vänner ändå, men det är komplicerat och till viss del förstört. En annan väldigt nära killkompis som också var en kollega fick jag veta att han hade starka känslor för mig genom att han en dag hade bytt avdelning på jobbet. Då hade hans fru fått veta det och tvingat honom att byta. Jag visste inget och fick veta om hans känslor på omvägar. Från en dag till en annan var han bara borta. Blockerad på sociala medier, ingen mer kontakt, från att vi dagen innan var jättenära och pratade om djupa och allvarliga saker. Jag sörjer fortfarande att han försvann, fem år senare.
Du verkar vara väldigt naiv och godtrogen. Så fort en man dyker upp vill du ha honom som kompis om du gillar honom. Det finns ju en gemensam nämnare i alla dina relationer, och det är du. -
Killar är inte bara vänner med tjejer. Vill de ungås med dig är det för att de vill mer.
Jag förstår inte heller riktigt varför du har hakat upp dig på att du måste ha just killkompisar? Du säger ju själv att det inte fungerar? Det blir liksom nåt som låter destruktivt med det du skriver. Du fortsätter i samma hjulspår trots att det aldrig blir bra. Man tänker liksom som utestående att ja men prova en tjejkompis istället?! Vad kan gå sämre?
Samma att du skriver att du blivit utnyttjad flera gånger. Jag vet inte hur jag ska skriva för att du inte ska känna att jag lägger skulden på dig för det är inte så jag menar. Men de flesta har inte blivit utnyttjad en gång men du har blivit det flera gånger. Där undrar jag om du har bearbetat de sakerna? Kanske att du hamnat i samma hjulspår där också att män upplever dig som naiv eller godtrogen så att du lätt blir ett offer för dem med baktankar. Precis som fjäril kär också var inne och spekulerade i.
Finns det nån diagnos i bakgrunden? Bordeline? -
Ja inte så konstigt att frun blev lack om han har en så nära och djup relation med en kvinna på jobbet.Anonym (TS) skrev 2026-02-05 11:16:06 följande:Min killkompis som jag haft längst visste jag först inte om hur han kände utan han höll tyst om det i massa år. Sen har vi fortsatt vara vänner ändå, men det är komplicerat och till viss del förstört. En annan väldigt nära killkompis som också var en kollega fick jag veta att han hade starka känslor för mig genom att han en dag hade bytt avdelning på jobbet. Då hade hans fru fått veta det och tvingat honom att byta. Jag visste inget och fick veta om hans känslor på omvägar. Från en dag till en annan var han bara borta. Blockerad på sociala medier, ingen mer kontakt, från att vi dagen innan var jättenära och pratade om djupa och allvarliga saker. Jag sörjer fortfarande att han försvann, fem år senare.
Det är nåt med ditt beteende som känns destruktivt. Typ lite bordeline. -
Jag har hört av många män att "bara kompis" är ointressant med kvinnor för att de är så trista i jämförelse med män. Har inga intressanta hobbies o saker att prata om. Så om man blir vän så är det endast för att man vill något mer.Anonym (ManW) skrev 2026-02-05 03:56:32 följande:Finns bara ett sätt. Bli ful eller i alla fall inte snygg.
I de få fall det blir riktig vänskap, så blir det ofta problematiskt när någon skaffar en partner. -
Duger det inte med tjejkompisar? Varför måste dina vänner promt vara av ett visst kön? Är inte det typ sexistiskt?Anonym (TS) skrev 2026-02-05 08:34:39 följande:
Fast jag är verkligen inte snygg. Ser inte ens okej ut. Är liksom ingen tjej man vänder sig om på gatan. Men har fått höra av killar som är 15 år yngre att jag har något som gör att man fastnar. Att trots att andra i rummet är snyggare är det mig man kollar på och vill vara nära. Men jag vill inte ha det såhär. Jag vill kunna ha killkompisar och jag önskar att ingen känner något för mig mer. Men det känns svårt att ändra på sin personlighet. Allra helst när jag själv inte riktigt ser det andra ser. Är väldigt självkritisk med extremt dåligt självförtroende som säkert gör sitt till. Men jag upplever det här som ett stort problem då många fina vänskapsrelationer blivit förstörda genom åren.