Alla killkompisar får känslor för mig

Jag har massa tjejkompisar, men där har jag inte problemet att de får känslor för mig och därför lyfter jag bara mina killkompisar. Och jag inser att ni vet för lite om mitt liv för att ha någon förståelse. Men sexuella övergrepp man utsätts för som femåring är inget man på något sätt ber om eller själv är skyldig till. 

Självklart är du inte skyldig till de övergrepp som du varit med om när du var liten. Men du måste förstå att det hör ihop med ditt beteende nu som vuxen. Du verkar självmedicinera genom att vilja ha killar som kompisar eftersom du inte vill ha sex med killar. 

Har du bearbetat det du varit med om? 

Tycker dina tjejkompisar att du har en sund inställning till manliga vänner? 

Kan du inte själv inse att vissa relationer med manliga kompisar är osunda och kanske går över gränsen? 

Men måste du ha killkompisar då? Funkar inte vänskapsrelationen så ägna dig åt de som funkar istället, oavsett vilket kön det är på vännerna.

Tycker inte heller att du bör ha killkompisar, du får de bara att bli kära i dig, och de blir sårade när du nobbar dem.

Så håll dig till kvinnor istället och var vän med dem. 

Intressant och viktigt ämne. Jag tycker nämligen att det finns så mycket fördelar med att ha kvinnliga nära vänner. Jag har några väldigt nära både manlig och kvinnliga vänner. Personer som man trivs med och gillar väldigt mycket har en tendens att bli vackrare. Vilket gör att det kan uppstå svåra situationer då jag bara vill ha dem som vänner. 

En sak jag verkligen har gillat med mina nära kvinnliga vänner är sättet jag blir lyft på när det t ex tagit slut med någon. Jag har nära manliga vänner, men det är det är på ett annat sätt skönare för självförtroendet att gå ut när nära tjejkompisar är med. Jag märker också att de kvinnorna gärna går ut med mina manliga vänner när de är låga. 

Jag vet vilka jag bara vill vara vänner med oavsett hur vackra de är, just för att vänskapen är så mycket viktigare. En sak jag gör är att prata om det med dem ibland. Att jag älskar dem som vänner och att jag därför vill att det ska förbli så. Självklart har det hänt att attraktion har uppstått, men jag är alltid lika glad över att den jag eller den andra tydligt markerat då. Har det hänt så har den som gjort det varit sårbar, så det har alltid funnits en förståelse, men också en tacksamhet att den andra inte tagit det vidare. Jag bara tänker att det kanske inte så farligt att det händer så länge man inte gör något opassande och påträngande.

I en riktigt bra vänskap måste man också få vara sårbar, göra misstag, vara människa. Sen får man ju aldrig gå över den andras gräns. Jag har en kompis som var lite sårbar som för några år sen ville att jag skulle följa med henne hem efter en fest. Jag sa till henne med ett leende att nej det Ska vi inte och kramade om henne. vi är fortfarande väldigt goda vänner och jag tror att hon är glad att jag inte tog det vidare. Någonstans så tyckte jag att det var fint att hon tycker så mycket om mig, men väljer att inte lägga så mycket energi på det som hände. Hon är fortfarande absolut en av mina bästa vänner.

Du igen? Som vill förbjuda män att ha några relationer alls med kvinnor annat än deras partner.

Och sen får män hån för att de inte har ett socialt nätverk efter separationen, jo det är fint...

Det jag kortfattat vill säga är nog att det är fantastiskt med vänner av det motsatta könet. Däremot måste man nog vara beredd på att plötsliga känslor kan uppstå och lära sig att hantera det utan att bli sårad eller att såra. Att kunna prata om det och gå vidare. Kanske till och med skratta åt det om det behövs. Personer som följer känslor när den andra är i en relation har jag däremot aldrig uppskattat. För mig har det varit en vattendelare.

De har aldrig varit några killkompisar. Du behöver inte vara snygg för att en kille ska vilja ligga med dig.