Partner eller hund?

Forum Känsliga rummet Övrigt

Agda90

Igår 10:56
51 svar

Visa endast Anmäl

Partner eller hund?

Det flög förbi en tråd i en fb grupp där en person frågade vad andra hade gjort om deras partner hade utvecklat en allergi om de hade hund. Det var många svar i den tråden och förvånansvärt många svarade att partnern hade fått flytta och hunden stanna.

Är det så folk resonerar? En livskamrat överges för en hund? Vad annat hade man i så fall övergett sin livskamrat för?
Och vad hade hänt om man hade skaffat barn som hade utvecklat en allergi? Skulle barnet sparkas ut ur bostaden för hundens skull?

Min livskamrat är min make. Det är han som har stått vid min sida i ur och skur. En hund kan stå stadigt vid sin husses/mattes sida men det finns massor med saker/livs händelser som en hund inte kan vara med på.

När jag läste om detta att man valde hund framför partner då var min spontana tanke att det inte är så konstigt att det finns så många singel hushåll i Sverige. Varför ska man våga satsa på en eventuell partner om man ska riskera att bli utkastad?
Pratade med min man, som haft x antal hundar genom åren innan vi träffades, och hans svar var att människor idag är för egoistiska. Han menar på att de har svårt att förstå vad ett bra förhållande och partnerskap är för något.

Är det så? Att folk prioriterar ett husdjur framför en livskamart?
- «
- ‹
- Sida 1 av 5
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Partner eller hund?
Anonym (Oksana)

Igår 11:00
#1

Visa endast Anmäl

Agda90 skrev 2026-02-05 10:56:48 följande:
Partner eller hund?
Det flög förbi en tråd i en fb grupp där en person frågade vad andra hade gjort om deras partner hade utvecklat en allergi om de hade hund. Det var många svar i den tråden och förvånansvärt många svarade att partnern hade fått flytta och hunden stanna.

Är det så folk resonerar? En livskamrat överges för en hund? Vad annat hade man i så fall övergett sin livskamrat för?
Och vad hade hänt om man hade skaffat barn som hade utvecklat en allergi? Skulle barnet sparkas ut ur bostaden för hundens skull?

Min livskamrat är min make. Det är han som har stått vid min sida i ur och skur. En hund kan stå stadigt vid sin husses/mattes sida men det finns massor med saker/livs händelser som en hund inte kan vara med på.

När jag läste om detta att man valde hund framför partner då var min spontana tanke att det inte är så konstigt att det finns så många singel hushåll i Sverige. Varför ska man våga satsa på en eventuell partner om man ska riskera att bli utkastad?
Pratade med min man, som haft x antal hundar genom åren innan vi träffades, och hans svar var att människor idag är för egoistiska. Han menar på att de har svårt att förstå vad ett bra förhållande och partnerskap är för något.

Är det så? Att folk prioriterar ett husdjur framför en livskamart?

Ja, det är konstigt att välja ett djur framför ens partner.

Men jag förmodar att de som gör det inte älskar sina partners tillräckligt, att kärleken är större för djuret. Sedan är frågan hur många som skulle göra det om det verkligen händer. Lätt att svara på hypotetiska frågor.
Anonym (uroskur)

Igår 11:02
#2

Visa endast Anmäl

Agda90 skrev 2026-02-05 10:56:48 följande:
Partner eller hund?
Det flög förbi en tråd i en fb grupp där en person frågade vad andra hade gjort om deras partner hade utvecklat en allergi om de hade hund. Det var många svar i den tråden och förvånansvärt många svarade att partnern hade fått flytta och hunden stanna.

Är det så folk resonerar? En livskamrat överges för en hund? Vad annat hade man i så fall övergett sin livskamrat för?
Och vad hade hänt om man hade skaffat barn som hade utvecklat en allergi? Skulle barnet sparkas ut ur bostaden för hundens skull?

Min livskamrat är min make. Det är han som har stått vid min sida i ur och skur. En hund kan stå stadigt vid sin husses/mattes sida men det finns massor med saker/livs händelser som en hund inte kan vara med på.

När jag läste om detta att man valde hund framför partner då var min spontana tanke att det inte är så konstigt att det finns så många singel hushåll i Sverige. Varför ska man våga satsa på en eventuell partner om man ska riskera att bli utkastad?
Pratade med min man, som haft x antal hundar genom åren innan vi träffades, och hans svar var att människor idag är för egoistiska. Han menar på att de har svårt att förstå vad ett bra förhållande och partnerskap är för något.

Är det så? Att folk prioriterar ett husdjur framför en livskamart?

För det första så ser inte alla relationer makar emellan ut som din gör.
För det andra så kan man ha en relation utan att dela bostad.
För det tredje så går ca 50% av alla äktenskap/samboskap i kras, så det är inte en jättestor grej att separera om man inte har det bra tillsammans.

Barn är ju en helt annan fråga, dem har man ansvar för, man har skyldigheter gentemot dem där boende är en av de skyldigheterna. Såklart kan det inte jämföras med en partner eller någon annan.

Dessutom kan ju även en hund vara ens livskamrat. En som sällan bråkar och som många gånger är enklare och mer givande än en mänsklig partner.

Singelhushåll är ju inte odelat negativt heller, för en del så är det en välsignelse att slippa dela hem med en partner.
Agda90

Igår 11:08
#3

Visa endast Anmäl

Anonym (uroskur) skrev 2026-02-05 11:02:03 följande:
För det första så ser inte alla relationer makar emellan ut som din gör.
För det andra så kan man ha en relation utan att dela bostad.
För det tredje så går ca 50% av alla äktenskap/samboskap i kras, så det är inte en jättestor grej att separera om man inte har det bra tillsammans.

Barn är ju en helt annan fråga, dem har man ansvar för, man har skyldigheter gentemot dem där boende är en av de skyldigheterna. Såklart kan det inte jämföras med en partner eller någon annan.

Dessutom kan ju även en hund vara ens livskamrat. En som sällan bråkar och som många gånger är enklare och mer givande än en mänsklig partner.

Singelhushåll är ju inte odelat negativt heller, för en del så är det en välsignelse att slippa dela hem med en partner.
Det är väl klart att saker och ting förändras och förhållanden tar slut. Så har det alltid varit. Men hade du velat satsa på någon som inte är beredd att sätta dig främst? Någon som prioriterar bort dig så fort något stort händer?
Anonym (uroskur)

Igår 11:12
#4

Visa endast Anmäl

Agda90 skrev 2026-02-05 11:08:47 följande:
Det är väl klart att saker och ting förändras och förhållanden tar slut. Så har det alltid varit. Men hade du velat satsa på någon som inte är beredd att sätta dig främst? Någon som prioriterar bort dig så fort något stort händer?
Ja, allt kan hända i livet. Förhållanden kan ju ta slut bara för att den ena tröttnar, så varför inte pga en älskad hund. Jag är en självständig person, jag lever i en relation, men om den tar slut, oavsett orsak så kan jag leva vidare ändå. Jag behöver inte vara främst för min partner heller, vi har båda flera viktiga relationer utöver varandra. Förhållandet med min partner är nog min mest villkorade relation, och då har vi ändå levt tillsammans i över 30 år.
Agda90

Igår 11:13
#5

Visa endast Anmäl

Anonym (Oksana) skrev 2026-02-05 11:00:34 följande:
Ja, det är konstigt att välja ett djur framför ens partner.

Men jag förmodar att de som gör det inte älskar sina partners tillräckligt, att kärleken är större för djuret. Sedan är frågan hur många som skulle göra det om det verkligen händer. Lätt att svara på hypotetiska frågor.
Jag reagerade mest för att det var så många som tyckte att hunden kommer före partnern. Och självklart kan man inte veta hur saker och ting hade blivit i verkligheten.

Samtidigt är jag benägen att hålla med mig man om att människor har blivit mer egoistiska. Mycket "I´ts all about me me me" och mycket mindre "vi". Och självklart är inte alla likdana. Det är bara en reflektion utav vad vi har sett
Anonym (uroskur)

Igår 11:25
#6

Visa endast Anmäl

Agda90 skrev 2026-02-05 11:13:11 följande:
Jag reagerade mest för att det var så många som tyckte att hunden kommer före partnern. Och självklart kan man inte veta hur saker och ting hade blivit i verkligheten.

Samtidigt är jag benägen att hålla med mig man om att människor har blivit mer egoistiska. Mycket "I´ts all about me me me" och mycket mindre "vi". Och självklart är inte alla likdana. Det är bara en reflektion utav vad vi har sett
Det är ju verkligen på gott och ont som människan blivit mer egoistisk. Förr for man illa av att tvingas in i och sen stanna i relationer som var dåliga. Nu har man möjlighet att själv välja sitt liv.
Anonym (Djurvän)

Igår 12:03
#7

Visa endast Anmäl

Svår fråga.

Lever man ihop och har det bra, skaffar en hund och märker att ena parter är allergisk så är nog omplacering ett bra alternativ.
Jag har själv omplacerat en hund, dock inte pga allergi utan andra omständigheter som gjorde det omöjligt för mig att ha kvar hunden. Rent lagligt hade det heller inte gått.
Dock hade jag tur att en vän tog över hunden, så den finns kvar i min närhet ändå och det fungerar jättebra. Såna möjligheter har förstås inte alla.

När jag träffade min partner hade hunden redan flyttat, och det förenklade ju allt då min "nya" partner är allergisk mot pälsdjur.
Jag vet faktiskt inte hur jag skulle ha gjort annars men det lutar nog åt att vi inte hade blivit ett par. Men detta är ju en helt annan situation.
Eller så hade jag frågat runt om en omplacering. Någon avlivning hade det absolut inte blivit tal om.

Får man barn som är allergiska så har man väl inget val, man kan ju inte adoptera bort ungen för att den inte tål hunden. Men man kan heller inte döda sin trogna vän. Svårt det också.

Jag tror inte att man kan ge ett rakt svar på detta utan att hamna i situationen faktiskt.
Anonym (SV)

Igår 13:16
#8

Visa endast Anmäl

Det är ju knappast så svartvitt som frågeställningen kan verka. Beroende på hur etablerad relationen är med partnern och hur länge man haft hunden så kan nog resonemanget skilja sig väldigt.

Förmodligen hade en relation inte kommit så långt om det visade sig att en ny partner var allergisk mot min hund, som jag haft i åtta år. Eller så hade vi fått vara särbo.

Hade däremot partnern kommit först, och man sedan skaffar en hund som framkallar allergi, ja då får man ju lämna tillbaka den till uppfödaren.

Det är nog sällan som en partner och hund levt ihop länge och där människan plötsligt får allergi från ingenstans. I så fall får man ju lösa det från fall till fall och vad som lämpar sig för just den familjens situation.

Jag hade i alla fall inte slängt min gamla lojala vovve åt sidan för att jag träffat någon ny, allergisk partner. Hunden är en del av mitt liv, min livsstil. En partner som inte funkar med hunden funkar inte med mig.
Anonym (Oksana)

Igår 13:24
#9

Visa endast Anmäl

Agda90 skrev 2026-02-05 11:13:11 följande:
Jag reagerade mest för att det var så många som tyckte att hunden kommer före partnern. Och självklart kan man inte veta hur saker och ting hade blivit i verkligheten.

Samtidigt är jag benägen att hålla med mig man om att människor har blivit mer egoistiska. Mycket "I´ts all about me me me" och mycket mindre "vi". Och självklart är inte alla likdana. Det är bara en reflektion utav vad vi har sett
Jag tror många inte klarar av att ha relationer där man måste kompromissa och ta ansvar. En relation med en hund är ju liksom enklare, den älskar dig vad du än gör (såvida du inte är dum mot hunden). Den ställer ju inte krav, därför passar det nog många bättre med en hund än en partner.
Anonym (Beror på)

Igår 13:37
#10

Visa endast Anmäl

Det beror lite på även vem som "kom först", ålder på hunden och möjligheten att omplacera hunden (beroende på eventuella problembeteenden etc).

Att blanda in barnen i det hela är helt fel.

Vi hade hund innan barnen kom. Han var en äldre hund och omställningen var stor för honom. När barnen var ca 1,5 år tog vi beslutet att han fick flytta till mamma. Både pga stress och för att ena barnet visade symtom på överkänslighet.

Nu är barnen tonåringar och högsta drömmen är en hund. Det känsliga barnet reagerar på vissa hundar och är villig att medicinera sig. Barnet är gammalt nog att få ta det beslutet själv.

Min nuvarande partner kan också reagera på pälsdjur. Då vi inte bor ihop o h inte ämnar göra det under en 10-års period ser jag inte problemet med att skaffa hund.

Att lära en hund att olika regler gäller på olika ställen är inte heller svårt (tex gällande att sova i sängen). Den ras jag vill ha är generellt allergivänlig.

Skulle jag skaffa hund och träffa en ny partner som visar sig vara allergisk så skulle jag inte fortsätta den relationen.

«
‹
Sida 1 av 5
1
2
3
4
5
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Partner eller hund?