• Agda90

    Partner eller hund?

    Det flög förbi en tråd i en fb grupp där en person frågade vad andra hade gjort om deras partner hade utvecklat en allergi om de hade hund. Det var många svar i den tråden och förvånansvärt många svarade att partnern hade fått flytta och hunden stanna. 

    Är det så folk resonerar? En livskamrat överges för en hund? Vad annat hade man i så fall övergett sin livskamrat för?
    Och vad hade hänt om man hade skaffat barn som hade utvecklat en allergi? Skulle barnet sparkas ut ur bostaden för hundens skull?

    Min livskamrat är min make. Det är han som har stått vid min sida i ur och skur. En hund kan stå stadigt vid sin husses/mattes sida men det finns massor med saker/livs händelser som en hund inte kan vara med på. 

    När jag läste om detta att man valde hund framför partner då var min spontana tanke att det inte är så konstigt att det finns så många singel hushåll i Sverige. Varför ska man våga satsa på en eventuell partner om man ska riskera att bli utkastad? 
    Pratade med min man, som haft x antal hundar genom åren innan vi träffades, och hans svar var att människor idag är för egoistiska. Han menar på att de har svårt att förstå vad ett bra förhållande och partnerskap är för något. 

    Är det så? Att folk prioriterar ett husdjur framför en livskamart?

  • Svar på tråden Partner eller hund?
  • Anonym (multiallergiker)

    Hundtokar är hundtokar och blir aldrig nåt annat. Helt rabiata.

    Jag kommer aldrig att ha en relation med en hundägare, i rent förebyggande syfte.

  • Anonym (m)

    En partner kan man ju ha ändå , man måste inte vara sambo. Och hunden har man ju tagit sig an och har ett ansvar för, den är beroende av en och har inte valt detta själv. En partner klarar sig utmärkt i en egen lägenhet.

  • Anonym (m)

    Och skulle förresten inte kasta ut någon, han får själv ta beslutet om han vill stanna. 

  • Anonym (m)
    Agda90 skrev 2026-02-05 11:13:11 följande:
    Jag reagerade mest för att det var så många som tyckte att hunden kommer före partnern. Och självklart kan man inte veta hur saker och ting hade blivit i verkligheten. 

    Samtidigt är jag benägen att hålla med mig man om att människor har blivit mer egoistiska. Mycket "I´ts all about me me me" och mycket mindre "vi". Och självklart är inte alla likdana. Det är bara en reflektion utav vad vi har sett
    Egoistisk? Men ska man leva sitt liv på någon annans villkor då? Leva för någon annans skull för att DEN inte ska bli ledsen, eller vad det nu handlar om? Och är det inte egoistiskt att vilja att ens partner ska göra sig av med sin hund istället för att ha varsin bostad?
  • Anonym (m)
    Anonym (E) skrev 2026-02-05 14:17:39 följande:

    Min man hade hund när vi träffades, jag är absolut inte en hundmänniska men accepterade givetvis hunden, hjälpte till att mata, leka och allt sånt där, alltså, jag hade helst inte haft hund alls men han var där först och självklart tog jag hand om honom ordentligt, jag var liksom inte elak utan accepterade att han var där och skötte om honom ordentligt, när den hunden tyvärr dog så ville min man ha en ny hund, det ville inte jag, "men du älskade ju xx" nej det gjorde jag absolut inte men är hunden väl där så ska den ju få bästa möjliga livet liksom, det är ju inte hans fel att han råkade hamna hos mig, missförstå mig rätt, jag trodde den tiden var över nu, jag sa att det är ny hund eller jag, maken trodde inte att jag var allvarlig och åkte och hämtade en hund, 2 dagar senare flyttade jag och barnen, 8 års äktenskap rakt ner i avloppet 

    För mig är det helt ofattbart att sätta ett djur framför en människa, men var hunden där först så bör man inte inleda en relation, man kan inte kräva att någon ska göra sig av med den men är man redan i en stadig relation och problem uppstår så TYCKER JAG att det mest logiska är att omplacera hunden, finns möjlighet till någon närstående så man fortfarande kan träffas


    Fast du visste ju att han ville ha hund i sitt liv. Varför väljer du då en sån man, om det livet inte passar dig?
  • Anonym (Djurägare)

    Förstår det inte själv men ja, djurägare som sätter djuren före människor är nog inte unikt. Det är ju något man måste välja själv tänker jag. Djuren betyder väldigt mycket för många människor.

    Sen får man nog räkna med att ens mänskliga relationer tar stryk pga de val man gör. Som skilsmässan pga ny hund mot partners vilja som beskrivs i tråden. Tycker man kan se lite bristande konsekvenstänk där ibland hos frågande djurägare som inte förstår att alla tänker som dom.

  • Agda90
    Anonym (E) skrev 2026-02-05 17:07:06 följande:
    Det var lite längre än så, hunden började bli äldre, jag hade varit väldigt tydlig från början att jag accepterar denna hund men vill inte ha en ny senare, i takt med att hunden blev äldre så blev diskussionerna tätare, det var alltså månader, nästan ett år av detta där jag var extremt tydlig att jag inte vill ha en till hund, det var liksom inte från dag 1 till dag 2
    Och ändå valde han att ta hem en hund?
    Utan att ni hade enats?
    Verkligen trist läge och jag förstår att du valde att lämna då. 
  • Anonym (uroskur)
    Anonym (E) skrev 2026-02-05 17:07:06 följande:
    Det var lite längre än så, hunden började bli äldre, jag hade varit väldigt tydlig från början att jag accepterar denna hund men vill inte ha en ny senare, i takt med att hunden blev äldre så blev diskussionerna tätare, det var alltså månader, nästan ett år av detta där jag var extremt tydlig att jag inte vill ha en till hund, det var liksom inte från dag 1 till dag 2
    Så nu flyttade ni inte ut efter två dagar alltså? Detta blir bara konstigare och konstigare. 
  • Agda90
    Anonym (m) skrev 2026-02-05 19:07:38 följande:
    Egoistisk? Men ska man leva sitt liv på någon annans villkor då? Leva för någon annans skull för att DEN inte ska bli ledsen, eller vad det nu handlar om? Och är det inte egoistiskt att vilja att ens partner ska göra sig av med sin hund istället för att ha varsin bostad?
    Ja, många människor har blivit ganska så egoistiska. Det är en åsikt som jag baserar på vad jag ser i omgivningen. 
    Att man inte är egoistisk innebär inte att man lever på någon annans villkor. 

    När min man träffade mig hade han ingen hund eller önskan om att skaffa någon. Jag var allergisk. På den tiden var min allergi väldigt allvarlig. Numera är den lättare att hantera. Min man har aldrig uttryckt en önskan om att ha hund (han är uppväxt med hund) och skulle inte göra det heller för han har ingen lust att leka med mitt liv. Det kallas att älska någon och ha respekt för den personen, inte att leva på någon annans villkor. Det är rätt skönt att bara kunna packa bilen och dra utan att behöva leta efter en hundvakt också. 

    I förhållanden får man kompromissa. Min poäng med den här tråden var att om så många väljer att prioritera djur framför partner så är det inte konstigt att ensam hushållen ökar (prioriterings frågan kan gälla annat än djur, poängen är att man prioriterar ner sin partner) . Jag hade inte velat ge mig in i ett förhållande, satsa känslor, tid och engagemang bara för att bli bortvald så fort det inte passar. 
  • Agda90
    Anonym (m) skrev 2026-02-05 19:09:22 följande:
    Fast du visste ju att han ville ha hund i sitt liv. Varför väljer du då en sån man, om det livet inte passar dig?
    Varför valde mannen en kvinna som accepterade dåvarande hund men var tydlig med att hon inte ville ha en till längre fram?
    Två vägs kommunikation!
Svar på tråden Partner eller hund?