Var hon otrogen?

Kan du vara så helt säker på det? Ibland känner man inte sig själv, för att man inte har varit i alla tänkbara situationer ännu. Alkohol, feststämning (laget de hejade på hade vunnit), känslan att vara på semester och långt borta från den vanliga världen med de vanliga reglerna, och närheten till personer av motsatt kön... Lägg till att kvinnan i trådstarten vanligen lever som en trött och stressad småbarnsmamma med inrutade rutiner, och inte har haft sex på länge. Det är som en perfekt storm för otrohet. 

Vi får hoppas att hon inte gjorde det med sin egen kusin i alla fall! 

Jag har varit en småbarnsmamma och har även endel killkompisar. Kan bara svara för mig själv givetvis. Minns att jag efter första barnet fyllt ett år var ute med två killkompisar och blev stupfull och vinglade hemåt. Mer än så existerar inte i min värld. Men jag har en barndomskompis som låg med andra så fort hon hade möjlighet när hennes kille var hemma med deras gemensamma barn. Hon har barn med fyra olika män. Vi lever alla olika. Det jag sätter mig emot är att ni börjat generalisera. 
Kan bara säga att min man litar på mig. Det märks i sättet han inte kväver mig med frågor. Det gör också att vi har en starkare förälskelse, än jag haft med tidigare misstänksamma män.

Är det så att TS misstänker något som kommer det nog fram ändå snart.

Hej TS.

Tyvärr låter det misstänkt. Din magkänsla ska du lita på..!

Jag har varit i dina skor, och det slutade i skilsmässa. Jag kan vara tacksam vi ej hade barn. 

Det kanske är svårt för dig få fram nåt konkret som bevisar din misstanke. 

I mitt fall snokade jag till slut i fruns mobil och surfplatta när möjlighet gavs... Där fanns de bevis jag behövde. 

Jag gjorde misstaget att låta två år gå innan det blev skilsmässa. Lät mig tro det gick att rädda. 
I längden gjorde det inte det. 

Kärlek fanns kvar, men inte tillräckligt av den romantiska sorten längre... 

Oj, kan du inte läsa ordentligt? För det var definitivt inte det som stod och som var poängen. 

Jag känner flera par där bara en är intresserad av lagsport.

I två fall är det faktiskt kvinnan, och då tänker jag mig att detta skulle kunna hända utan att det är nåt konstigt. Skulle man aldrig få se Milan eller Barca spela hemma för att man råkar ha fel kön för att gilla fotboll, eller vadå?

Lite mycket off topic kanske...

Vad ska TS rådas att göra?
Jag röstar för att gå till botten med det där. 
Nåt har hänt under resan, om inte med nån från resesällskapet,  så kanske nån annan... 

Man brukar vanligen mötas av undvikande, försvar samt att de försöker få det till att det är svartsjuka beteende osv. 
Men magkänslan är väldigt bra på att snappa upp såna här signaler. TS misstanke är nästan garanterat rätt, helt eller delvis. 

Sen kan ni vara hur oense som helst om ifall det var lite väl dumt upplägg, att resa som ensam upptagen tjej med tre killar, bli fulla och festa... 

De flesta män som är i en seriös relation skulle inte åka iväg på en resa utomlands med enbart kvinnor i sällskapet.

De flesta kvinnor i en relation skulle inte åla iväg utomlands en helg med endast män som resesällskap.

sen kan vi låtsas hur mkt vi vill att alla är bara människor, kön spelar ingen roll, alla som tänker annorlunda är sexgalningar etc etc 

Ja du kan vara ganska säker på att något har hänt
vad kanske är egalt men det är något som hon ångrar, skäms och har dåligt samvete för det kan du vara helt säker på.

Hon hade gangbang säkert med alla killarna och har ångest nu med tanke på vad hon gjort mot dig.

TS jag känner för dig.

Mot bakgrund av det du berättar är sannolikheten mycket stor att hon varit otrogen,
eller allra minst att hon har gjort något mot dig som hon inte skulle vilja eller acceptera att du gjorde mot henne.

Jag hoppas för din skull, utifrån mina egna livserfarenheter, att det inte är så.

Om det du berättar är någorlunda objektivt beskrivet, att ditt perspektiv alltså inte är mycket färgat av svartsjuka eller liknande, 
i så fall brukar magkänslan väldigt ofta stämma mycket väl och ofta överraskande väl.

Och om det du berättar stämmer så brukar det tyvärr vara värre och ha gått längre än vad man tror, och mycket värre än vad man vill tro.

Dock brukar de flesta otroheter inte måste innebära slutet för relationen.
Om båda parter verkligen vill, om äkta ömsesidig kärlek råder, om framförallt den otrogna parten tar det största ansvaret och verkligen vill göra allt för att reparera och för att återuppbygga och skapa en ny relation, en ny kärleksrelation 2.0, så kan det finnas förutsättningar att reparera och gå vidare.

Men om den som varit otrogen bara förnekar, skyller ifrån sig, inte tar det fulla ansvaret, inte är beredd ta sitt ansvar och inte är villig att på eget bevåg med eget initiativ offra allt för att återskapa förtroendet,
då är det nog tyvärr kört i 99% av fallen.

Om jag bara skulle utgå från mina egna erfarenheter i livet så skulle jag utifrån din beskrivning tyvärr vara i princip säker på att hon varit otrogen.

Och som många andra med erfarenhet har skrivit i andra trådar, om du vill få reda på åtminstone någon liten del av sanning, konfrontera inte. 
Vid konfrontation, utan att ha fullkomligt övertygande bevis, kommer hon bara att förneka. Ju mer man konfronterar ju starkare och mer inövade blir förnekelser och bortförklaringar, vilket givetvis bara leder till att det blir ännu svårare för den otrogna att någonsin ändra sig och berätta sanningen.
Om man vill få fram någon sanning måste man använda andra metoder. Typ detektivarbete i absolut hemlighet. Hellre invagga i falsk trygghet än att visa att man misstänker något. Då måste man tyvärr lägga både moral och juridik åt sidan, om man vill få reda på åtminstone lite av sanningen.
Förhoppningsvis kan man då inför sig själv få bekräftat att misstankarna var obefogade.
Men tyvärr brukar nog resultatet nästan alltid bli att det blir bekräftat.
Men jag hoppas att så inte är fallet för dig.