Status quo i relationen
Ibland känns det som min sambo är med mig för att det smidigt. Av vana. Av bekvämlighet. Jag är som en gammal möbel som man sparar för den är så praktisk.
Vi har egentligen ingen interaktion med varandra förutom vardagsbestyren med hemmet och barnen.
Visst vi har sex någon gång då och då och besöker släktingar ihop men annars är vi mest som hemmets arbetskamrater.
Det är kanske det är så det blir efter 20+ år tillsammans. Man får kanske bara försöka se det fina i det och fortsätta.
Hur lever ni andra som varit ihop länge?
