Värdelöst nätdejtande

Luktar väldigt Incel här.

Det stämmer ju.
Så du menar att kvinnor anpassar sig mer efter vad männen vill före vad de själva vill?

Så du tycker felet är på kvinnorna när män har det svårt?

Att man tar upp om att kvinnor tänker på sig själva innebär inte att man är en incel. 

Då måste jag ha missuppfattat vad kvinnor vill.
De vill alltså att kvinnor ska inte få lättare att få bra betyg i skolan utan män ska kvoteras in exempelvis till olika utbildningar?

Kvinnor vill att män ska också ha ha lika valmöjligheter när det handlar om sex?

Så man är en incel om man påstår att båda könen håller på med något dåligt?

Nu är jag gift och inte på dejting sidor men när jag var singel ljög jag inte om något.

Låter bisarrt att man drar uppenbara lögner. Hade en kvinna gjort det hade jag vänt i dörren.

Som mam kan jag delvis känns igen problemet. Kvinnor som säger att de är normalviktiga, men fläskfior RL.
Kvinnor som säger att de har högskoleutbildning, men inte har det.
Man skryter om arbeten och livserfarenheter, som visar sig vara tillspetsade. Kanske säger att man varit gift trots att man inte har det.
Osv osv 

Det är ju det jag gör, avböjer en andra träff. Men då blir männen kränkta och tycker jag ska ge dom en chans att lära känna dom. alla män blir så himla kränkta om man inte vill fortsätta träffas. Hade dom inte ljugit från början hade dom ju inte behövt hamna i sitsen att bli avvisade efter en träff. 

Jag tror dig att kvinnor ljuger om vikten för det gör män också. Döljer sin ölmage och har gamla bilder som inte visar dubbelhaka och flint. 

men jag kunde aldrig tänka mig att kvinnor skulle ljuga om att ha högskoleutbildning till exempel, det låter mer som något män skulle ljuga om. Men det förekommer säkert bland kvinnor också. Jag förstår inte vad det skulle ge för fördelar att säga att man varit gift om man inte varit det..? 

Måste verkligen vara narcissister eller nåt han berättar om, patologiska lögnare, faktiskt obehagligt

Kan det vara så att lögnerna skapas av både män och kvinnor för att förväntningar på den man dejtar ofta är högre än vad som egentligen är rimligt. (Då menar jag inte att det behöver vara så i ta fall) Men också utifrån att vi i slutändan oftast träffar människor som har egenskaper som vi till att början med säger att vi inte vill ha. Jag tycker faktiskt ofta att jag hör att någon har fallit för någon som egentligen enligt dem inte är deras typ. Tydligen är de ju det då. Däremot så kanske de skulle fundera på vad som verkligen är viktigt för dem egentligen och varför. 

Jag skriver faktiskt aldrig vad jag vill ha av andra. Jag bara skrivit vem jag själv är. Det märkliga är att många kvinnor som lever ett helt annat liv och har andra värderingar vill träffa mig. Vi kan ha jättetrevligt när vi träffas, men vi har två totalt olika förväntningar på framtiden. Något de har läst i min text, men inte skrivit om sig själv. För mig viktiga saker som hur vi vill leva våra liv. Ändå vill hon träffas en första gång och sedan fortsätta träffas. Trots att det är så tydligt att en framtid tillsammans inte skulle vara lycklig för i  fall en av oss. Det handlar då om verkligen stora skillnader i hur man vill leva sitt liv.

Däremot finns det tycker jag vissa saker som man verkligen kan förstå att man har som krav, som till exempel rökning. Men eftersom det finns så mycket förväntningar hos många kanske gränser suddas ut vad gäller mer sunda förväntningar. 

Det handlar inte om kön utan personlighet. Det finns personer som skarvar och ljuger i alla möjliga sammanhang.

Ofta bygger det på osäkerhet. Man tror att man bara kan bli älskad om man är allt det man skulle vilja vara men inte är. Det är inget nytt även om det beteendet förstås förstärks av sociala medier och appar. 

För mig är ärlighet inte bara något jag värdesätter utan mitt förhållningssätt till allt. 

Jag granskar mig själv och mitt beteende helt osentimentalt. Jag jobbar med mig själv hela tiden så jag känner mig själv rätt bra. 

När jag beskriver mig själv är det sant. Jag har fått den kommentaren av flera män som jag har dejtat - just att jag är precis som jag beskriver mig själv i profilen. 

Jag har inte heller någon kravlista. Jag beskriver hur jag är att umgås med utan att skönmåla.

Sedan finns det män som hör av sig ändå och tror att de kan förändra mig men det inser man rätt fort. 

 

Då är vi två och jag tror inte heller att det hör till kön. För att kunna vara genuin och ärlig behövs förmodligen en trygghet i sig själv. Något som saknas hos en del personer och de vill ju också träffa någon. Det blir däremot fel tror jag. Jag träffade under en period en kvinna som inte var det och ville bortse från våra olikheter. Vi gillade varandra som personer, men med tiden förstod jag att hon behövde mig för att tryggas upp och inte att tillsammans med mig skapa ett vi. Det blev ingen bra balans i relationen. 

Den stora skillnaden i trygghet kanske är att trygghet till stor del skapas genom att vi faktiskt arbetar med oss själva hela tiden och inte tror att vi kan bli färdiga. Att genom att arbeta med sig själv få en egen trygghet. Medan andra bara kan känna trygghet i relation med andra. Vilket jag tror lätt blir en falsk trygghet. Jag tycker nog att det här har varit svårast att förhålla mig till i dejtinglivet. Jag blir inte irriterad på de som vill träffa mig även om det är uppenbart att vi inte borde träffas, men att jag lättare anpassar mig till den jag möter. Vilket inte blir bra.