Vad har du gjort hittills för att dra ner på stressen och minska dina måsten (i både arbete och privatliv), mer än besöka läkare?
Har du sjukskrivit dig en vecka samtidigt som du gjort ovan?
Har du pratat med din chef, din familj om minskad börda?
Så det verkar vanligt att sätta mål som inte kan nås. Det är ju en stor brist i ledarskap till att börja med. Det första man får lära sig i ledarskapsutbildningar är ju att planera efter de resurser man har till förfogande. Och inte ställa krav utan att ge befogenheterna att kunna uppfylla kraven.
Då måste man omdefiniera målen. I TS situation verkar hon ta på sig de klara brister i ledarskapet som finns på hennes arbetsplats. Chefen ska vara den som prioriterar ens arbetsuppgifter när arbetsuppgifterna blir för många. Om det då betyder att gamla Agda 90 år blir utan dusch eller varm mat måste det ju läggas på chefen direkt, och chefen ta det med den som kan avhjälpa det I form av mer resurser. Om målet 'daglig varm mat till alla' omdefinierad till 'daglig kall mat' kanske det kan förstås av den som ger resurserna, vad de befintliga resurserna praktiskt räcker till. Istället för diffusa vackra mål om personligt omhändertagande och mötande av allas behov, som aldrig nås.