Lexus88

I förrgår 10:24

65 svar

Jag är så himla ensam :/

Jag är så otroligt jävla ensam att jag inte vet vart jag ska ta vägen snart. Jag har inte så bra kontakt med min familj och jag har bott ensam i nu 17 år sedan jag flyttade hemifrån. Har typ bara en vän som jag träffar en gång om året men annars är jag helt ensam utanför arbetstid.

Har varit singel hela livet och att få ha någon att krama när man kommer hem låter som en dröm men samtidigt lika låg sannolikhet att det ska hända som att vinna jackpott på lotto.

Jag har på senare tid börjat läsa en del om självmord och det skrämmer mig lite på samma gång för jag vet inte om jag orkar fortsätta såhär längre.

Är vissa av oss dömda att leva såhär?

Anonym (Anonym)

I förrgår 10:41

#1

Ensamhet är som en drog, efter ett tag kan man inte få nog av det.

I början känns det lite jobbigt men efter man varit det ett tag så vill man inte vara bland folk då man trivs i ensamheten. Jag föredrar att vara ensam.

Men umgås bland folk, det är viktigt. Åk tunnelbanan och se folk, klä dig fint nån gång och gå fram till en tjej och fråga nummer.

Anonym (L)

I förrgår 10:52

#2

Kan relatera helt till hur du känner. Jag har bra jobb med bra kollegor men jag fasar för den dag jag ska gå i pension. Då kommer jag inte ha någon alls i min närhet.
Om vi är dömda till det låter jag vara osagt, det finns säkert saker vi kan göra men det är svårt när man är så ensam som vi är. Att få en partner finns bara i drömmen, har aldrig ens kysst någon.

Anonym (Agera)

I förrgår 12:21

#3

Vet inte, kanske du dömer dig själv till ett ensamt liv pga vad du gör av ditt liv? Jag har flyttat flera gånger i mitt liv, ensam, och alltid lyckats bygga upp ett nätverk. Men ingen kommer ju att knacka på din dörr och lösa ensamheten åt dig.

Anonym (förening?)

I förrgår 13:25

#4

Gå med i någon förening? Engagera dig i styrelsen. Jag har själv svårt att få vänner. har dock familj. Men mig hjälper det endel att vara med i en förening och engagera mig. Då får jag i alla fall ett sammanhang dör jag har kontakt med andra.

beli

I förrgår 13:29

#5

Lexus88 skrev 2026-03-09 10:24:35 följande:

Jag är så himla ensam :/

Jag är så otroligt jävla ensam att jag inte vet vart jag ska ta vägen snart. Jag har inte så bra kontakt med min familj och jag har bott ensam i nu 17 år sedan jag flyttade hemifrån. Har typ bara en vän som jag träffar en gång om året men annars är jag helt ensam utanför arbetstid.

Har varit singel hela livet och att få ha någon att krama när man kommer hem låter som en dröm men samtidigt lika låg sannolikhet att det ska hända som att vinna jackpott på lotto.

Jag har på senare tid börjat läsa en del om självmord och det skrämmer mig lite på samma gång för jag vet inte om jag orkar fortsätta såhär längre.

Är vissa av oss dömda att leva såhär?

Det låter väldigt jobbigt och tufft.

Har du några intressen? Alltså, finns det nåt du är intresserad av? Sport, dans, hantverk, språk, teknik, musik, friluftsliv? Eller nåt helt annat? Det finns ju mötesgrupper och studiecirklar för allt, så jag skulle råda dig att gå med i en sån.

Anonym (Krisster)

I förrgår 13:48

#6

Lexus88 skrev 2026-03-09 10:24:35 följande:

Jag är så himla ensam :/

Jag är så otroligt jävla ensam att jag inte vet vart jag ska ta vägen snart. Jag har inte så bra kontakt med min familj och jag har bott ensam i nu 17 år sedan jag flyttade hemifrån. Har typ bara en vän som jag träffar en gång om året men annars är jag helt ensam utanför arbetstid.

Har varit singel hela livet och att få ha någon att krama när man kommer hem låter som en dröm men samtidigt lika låg sannolikhet att det ska hända som att vinna jackpott på lotto.

Jag har på senare tid börjat läsa en del om självmord och det skrämmer mig lite på samma gång för jag vet inte om jag orkar fortsätta såhär längre.

Är vissa av oss dömda att leva såhär?

Du låter deprimerad. Och är man deprimerad så är det tungt att ta det där första steget man måste ta. Du kan bryta din ensamhet, men då måste du övervinna motståndet.

Det finns många sammanhang där du kan vara välkommen - i en kör, förening, politiskt parti, grannsamverkan, volontärsarbete och mycket annat.

Försök att inte tänka på hela "berget", hur du ska bryta din stora ensamhet. Tänk på ett litet steg. Gå in på ridklubbens (eller vad som gör dig nyfiken) hemsida och registrera dig som medlem. De kommer att kontakta dig, hälsa dig välkommen och berätta vilka aktiviteter som finns.

Jag gick i pension för några år sedan och är nu politiskt aktiv, sitter i en kommunal nämnd, är med i en teaterförening, en mansgrupp och träffar varje månad några gamla arbetskamrater över en lunch. Dessutom mina anhöriga och fruns anhöriga.

Lexus88

I förrgår 14:56

#7

Anonym (Agera) skrev 2026-03-09 12:21:17 följande:

Vet inte, kanske du dömer dig själv till ett ensamt liv pga vad du gör av ditt liv? Jag har flyttat flera gånger i mitt liv, ensam, och alltid lyckats bygga upp ett nätverk. Men ingen kommer ju att knacka på din dörr och lösa ensamheten åt dig.

Jag är väl inte världsbäst på det sociala helt enkelt heller.

Anonym (förening?) skrev 2026-03-09 13:25:50 följande:

Gå med i någon förening? Engagera dig i styrelsen. Jag har själv svårt att få vänner. har dock familj. Men mig hjälper det endel att vara med i en förening och engagera mig. Då får jag i alla fall ett sammanhang dör jag har kontakt med andra.

Jag har ju suttit i styrelsen i min BRF under några år men det är ju inte samma sak. Det är ju främst närheten jag saknar.

beli skrev 2026-03-09 13:29:25 följande:

Det låter väldigt jobbigt och tufft.

Har du några intressen? Alltså, finns det nåt du är intresserad av? Sport, dans, hantverk, språk, teknik, musik, friluftsliv? Eller nåt helt annat? Det finns ju mötesgrupper och studiecirklar för allt, så jag skulle råda dig att gå med i en sån.

Jag gillar ju att resa och gå och se på sport. På resorna hittar man ju tillfälliga kompisar ibland men det är ju nästan som på jobbet.

Anonym (Krisster) skrev 2026-03-09 13:48:00 följande:

Du låter deprimerad. Och är man deprimerad så är det tungt att ta det där första steget man måste ta. Du kan bryta din ensamhet, men då måste du övervinna motståndet.

Det finns många sammanhang där du kan vara välkommen - i en kör, förening, politiskt parti, grannsamverkan, volontärsarbete och mycket annat.

Jag gick i pension för några år sedan och är nu politiskt aktiv, sitter i en kommunal nämnd, är med i en teaterförening, en mansgrupp och träffar varje månad några gamla arbetskamrater över en lunch. Dessutom mina anhöriga och fruns anhöriga.

Min läkare gav mig diagnosen lätt depression. Jag kallar mig djupt olycklig. Jag var politiskt aktiv under några år men jag tröttnade på det.

Men då har ju ju en fru iallafall. Det är ju inte samma sak att bara träffa någon sådär ytligt som att ha någon permanent som du har.

Anonym (Klara)

I förrgår 15:06

#8

Lexus88 skrev 2026-03-09 14:56:16 följande:

Jag är väl inte världsbäst på det sociala helt enkelt heller.

Anonym (förening?) skrev 2026-03-09 13:25:50 följande:

Gå med i någon förening? Engagera dig i styrelsen. Jag har själv svårt att få vänner. har dock familj. Men mig hjälper det endel att vara med i en förening och engagera mig. Då får jag i alla fall ett sammanhang dör jag har kontakt med andra.

Jag har ju suttit i styrelsen i min BRF under några år men det är ju inte samma sak. Det är ju främst närheten jag saknar. Jag gillar ju att resa och gå och se på sport. På resorna hittar man ju tillfälliga kompisar ibland men det är ju nästan som på jobbet.

Anonym (Krisster) skrev 2026-03-09 13:48:00 följande:

Du låter deprimerad. Och är man deprimerad så är det tungt att ta det där första steget man måste ta. Du kan bryta din ensamhet, men då måste du övervinna motståndet.

Det finns många sammanhang där du kan vara välkommen - i en kör, förening, politiskt parti, grannsamverkan, volontärsarbete och mycket annat.

Jag gick i pension för några år sedan och är nu politiskt aktiv, sitter i en kommunal nämnd, är med i en teaterförening, en mansgrupp och träffar varje månad några gamla arbetskamrater över en lunch. Dessutom mina anhöriga och fruns anhöriga.

Min läkare gav mig diagnosen lätt depression. Jag kallar mig djupt olycklig. Jag var politiskt aktiv under några år men jag tröttnade på det.

Men då har ju ju en fru iallafall. Det är ju inte samma sak att bara träffa någon sådär ytligt som att ha någon permanent som du har.

OK, inte första tråden här på FL.

Om du inte är bra på att vara social så blir det ju svårt att hitta någon. Då får du kanske nöja dig med kompisar och släkt/familj istället.

Du behöver ju inte sitta hemma ensam för att du är singel. Gör saker, res, gå på bio, på utställningar mm. Det kommer liksom inte någon kvinna och ringer på din dörr bara så där, du måste ju finnas där kvinnor finns. Men att skapa ett meningsfullt liv fast man är singel går, om man vill. Frågan är hur mkt du vill egentligen.

Anonym (Agera)

I förrgår 16:01

#9

Lexus88 skrev 2026-03-09 14:56:16 följande:

Jag är väl inte världsbäst på det sociala helt enkelt heller.

Anonym (förening?) skrev 2026-03-09 13:25:50 följande:

Gå med i någon förening? Engagera dig i styrelsen. Jag har själv svårt att få vänner. har dock familj. Men mig hjälper det endel att vara med i en förening och engagera mig. Då får jag i alla fall ett sammanhang dör jag har kontakt med andra.

Nä, inte jag heller. Men vad ska man göra liksom? Den enda som kan förändra din situation är du själv.

Anonym (B)

I förrgår 17:24

#10

Lexus88 skrev 2026-03-09 14:56:16 följande:

Jag är väl inte världsbäst på det sociala helt enkelt heller.

Anonym (förening?) skrev 2026-03-09 13:25:50 följande:

Gå med i någon förening? Engagera dig i styrelsen. Jag har själv svårt att få vänner. har dock familj. Men mig hjälper det endel att vara med i en förening och engagera mig. Då får jag i alla fall ett sammanhang dör jag har kontakt med andra.

Jag har ju suttit i styrelsen i min BRF under några år men det är ju inte samma sak. Det är ju främst närheten jag saknar. Jag gillar ju att resa och gå och se på sport. På resorna hittar man ju tillfälliga kompisar ibland men det är ju nästan som på jobbet.

Anonym (Krisster) skrev 2026-03-09 13:48:00 följande:

Du låter deprimerad. Och är man deprimerad så är det tungt att ta det där första steget man måste ta. Du kan bryta din ensamhet, men då måste du övervinna motståndet.

Det finns många sammanhang där du kan vara välkommen - i en kör, förening, politiskt parti, grannsamverkan, volontärsarbete och mycket annat.

Jag gick i pension för några år sedan och är nu politiskt aktiv, sitter i en kommunal nämnd, är med i en teaterförening, en mansgrupp och träffar varje månad några gamla arbetskamrater över en lunch. Dessutom mina anhöriga och fruns anhöriga.

Min läkare gav mig diagnosen lätt depression. Jag kallar mig djupt olycklig. Jag var politiskt aktiv under några år men jag tröttnade på det.

Men då har ju ju en fru iallafall. Det är ju inte samma sak att bara träffa någon sådär ytligt som att ha någon permanent som du har.

Du har inget gammalt fritidsintresse du kan plocka upp då? BRF är ju mer ett nödvändigt ont men ett fritidsintresse är ju något man vill och väljer. Så då blir det mer lättsamt.

Jag är så himla ensam :/

INNEHÅLL