Otrohet

Otrohet

Jag är älskarinna. Till sommaren 3år. Han har lovat aty lämna lääääänge. Vi lever som att vi hade ett förhållande. Träffas och pratar varje dag. Så många gånger jag försökt avsluta. Så många terapeuter jag gått till. ett Inte kaos Han mår dåligt men han klarar inte ahh skilja sig. Jag vet att vi är svin. Jag vet att den det är synd om är hans fru och inte oss. Jag vet allt det och är inte oberörd inför det. Jag vet att jag borde slita plåstret och avsluta det vi har och gå igenom det känslomässiga kaos/ångest som ett avslut innebär. Men jag kan inte. Hur ska jag kunna?

Det första du måste förstå är att så länge du ställer upp med sex så behöver han inte lämna. Det är du som möjliggör att han stannar kvar.

Om du stänger kranen däremot och han inte får nåt hemma heller, det är först då en man ser behovet att lämna.

Tack alla ni som svarat. Jag har bestämt datum så många gånger och satt ultimatum. Vi blir osams. Han menar på att han är påväg. Att han är gift på papper men inte mer. Men jag vill ha mer än det här. Jag vill somna tillsammans. Inte leva dolt. Vi är båda förbi skaffa barn och hans barn är vuxna och mina på god väg. Jag tycker han borde låta mig gå men försöker jag avsluta blir han arg på mig (upplever jag) och då är jag där och försöker lappa och laga. Det är som ett gift. Har försökt dejta. Han blev rasande när han fick reda på det. Han har gått till kuratorn på vårdcentralen för att få hjälp med sig själv och hans issues som gör att han inte lämnar men känns inte som det hjälper. Han har en tid nästa vecka. Just nu pratar vi inte om det jobbiga alls för han pallar inte och det är så inte jag. 

Det finns det väl? På min pappas jobb fanns det en kvinna som hette Margit. Hon var snygg och charmig och utåtriktad, och visste precis hur hon skulle manipulera människor (jag träffade henne en gång som barn på min pappas 50-årsdag när han hade bjudit alla på kontoret, och hon visste även precis hur hon skulle prata med ett barn för att man skulle tycka om henne).

Denna Margit förstörde ett stort antal äktenskap på arbetsplatsen, hon verkade se det som en sport att förföra de gifta männen, och min mamma var alltid orolig för att hon skulle försöka med min pappa också - och att han inte skulle stå emot. Ingen vet om hon gjorde det... Men till och med på ålderdomen, när min pappa länge sedan var död, så pratade min mamma med fasa och avsky om denna Margit...

Detta är något helt annat än om man råkar bli kär i en gift man, kanske utan att ens veta att han är gift. Eller om han aldrig pratar om frun, så att det är lätt att glömma att hon finns, eller om han till och med säger att det är dåligt och att han bara avvaktar tills barnen blir stora nog att klara en skilsmässa.