Otrohet

Det finns det väl? På min pappas jobb fanns det en kvinna som hette Margit. Hon var snygg och charmig och utåtriktad, och visste precis hur hon skulle manipulera människor (jag träffade henne en gång som barn på min pappas 50-årsdag när han hade bjudit alla på kontoret, och hon visste även precis hur hon skulle prata med ett barn för att man skulle tycka om henne).

Denna Margit förstörde ett stort antal äktenskap på arbetsplatsen, hon verkade se det som en sport att förföra de gifta männen, och min mamma var alltid orolig för att hon skulle försöka med min pappa också - och att han inte skulle stå emot. Ingen vet om hon gjorde det... Men till och med på ålderdomen, när min pappa länge sedan var död, så pratade min mamma med fasa och avsky om denna Margit...

Detta är något helt annat än om man råkar bli kär i en gift man, kanske utan att ens veta att han är gift. Eller om han aldrig pratar om frun, så att det är lätt att glömma att hon finns, eller om han till och med säger att det är dåligt och att han bara avvaktar tills barnen blir stora nog att klara en skilsmässa. 

Börjar landa där mer o mer. Men så rädd för att klippa precis när han ska lämna. Som att falla på målsnöret typ. Nu helg och då hörs vi knappt. Fler helger i rad där han inte ringt mig. Han orkar inte. Mår dåligt. Men det är som hela jag skriker efter kontakt. Jag fattar att det bara är att ta sig igenom hjärtesorgen men otroligt svårt att fatta ett beslut som gör så ont nu Men för att bli bättre sen