Ni som haft en "High need baby" som nu blivit äldre, hur är de nu?
Tycker spontant det känns som high need har många kopplingar till ADHD men förstår att det inte går att avgöra när de är så små. Därför är jag nyfiken på om det är något som hängt med när barnet blivit lite äldre.
För mig är/var det tvärt om.
Vårt första barn var en klassisk high need baby.
Sov sällan dagtid men okej på natten, skulle vara med överallt och var väldigt medveten. Otroligt frustrerad sina första år över allt som han fortfarande inte lärt sig, rätt gnällig och tjurig. Var i princip bara glad när han fick vara i famnen och sitta med vid bordet eller stå och studsa på våra knän. Babysitter använde vi inte alls till honom.
Förskoleperioden blev lugn för då hade han ju koll. Och genom hela skolgången var det piece of cake, inga inlärnings-eller koncentrationssvårigheter och han tog studenten med väldigt bra betyg.
Andra barnet däremot var ganska lugn som liten men också rätt "egen". Så vartefter han blev äldre och började utveckla vissa beteenden så lutade både vi och förskolan mot någon låg grad av autism. För han har klara brister i att tolka andra, följa regler i lek, läsa sociala koder osv. Och i samband med skolstart stod det klart att det fanns problem med koncentration och impulskontroll. Men där gick vi igenom en utredning som landade i en ADHD-diagnos när han gick i lågstadiet.
Vår high need baby, hade stora behov hela uppväxten. Ingen ADHD diagnos men språkstörningsdiagnos och drag av ADHD och autism. Hade mycket svårt att reglera känslor under barndomen.