Hamstrar eget och rensar andras...

Jag blir knäpp på min man. Han är en hamster när det kommer till sina egna saker. Gamla leksaker sparas, fast barnen får inte leka med dem (vi talar inga rariteter, utan bilar han lekte med i sandlådan och stapellego). Han har kartongvis med gamla böcker och 30 år gammal kurslitteratur som aldrig kommer läsas igen. Kartonger med gamla kläder och skor som torkat ihop, men som ska sparas.

Samtidigt klagar han ständigt på att vi har för mycket saker hemma. Barnen har alltid för mycket saker. En av anledningarna till det kan vara att ett skåpen i ena barnets rum är fyllt med gamla filtar och trasiga jeans som han ska spara för att laga andra trasiga jeans med. Andra barnets garderob är delvis fylld med hans gamla kartonger. 

Barnen har alltid för mycket kläder. Det är helt onödigt med två par skor nu till våren. Och måste de ha en lekjacka och en finare jacka? Varje gång det ska köpas presenter, manar han till att bara köpa små saker som inte tar plats. De har ju redan så mycket...

Jag tycker att det är trevligt med servetter och ljus. Heeelt onödigt så klart. Det tar plats! Idag blev han irriterad på att jag hade hela 12 påskägg sparade och krävde att vi skulle slänga och att barnen i fortsättningen ska få påskpresent som passar i äggen han sparat.

Själv rensar jag garderober och förråd minst en gång per år. Barnens garderober rensar jag oftare, till varje säsong då de växer och tillsammans rensar vi bland leksaker och böcker för att göra plats för nytt. Han är aldrig delaktig. Han bara gnäller över mängden saker. 

Varje gång jag tra upp hans samlande, vänder han på klacken och pratar om annat. Det går inte att komma fram. Kan man komma fram till en hamster då här? Och hur fasiken gör man? Jag kan liksom inte rensa barnens böcker till förmån för ett par gympaskor från -88 som prompt ska sparas.