Therese, jag förstår att det känns förskräckligt att han blivit så tunn och att han nu verkar ha ont. Jag hoppas verkligen att det inte är långt kvar nu på Tilles stund här på jorden.
Funderar också på hur ni kommer känna er när Tille väl är borta, men just nu när ångesten blir så stor av att se hans tillstånd kanske hans bortgång kommer som en välsignelse. Jag hoppas att det blir så. VIsst kommer ni bli otroligt ledsna och det kommer säkert sitta i bra länge. Då ska du och Nicklas trösta er med att ni verkligen gjort allt ni kan. Jag sitter och beundrar er styrka och ert mod varje dag! Tille kunde verkligen inte fått bättre föräldrar.
Hittade en dikt som jag klistrar in här inför stunden då Tille inte längre finns:
Gråt inte mer, min pappa och min mamma.
Livet hos er blir kanske aldrig detsamma,
men låt mitt minne bli kärlekens ljus,
låt det alltid lysa i ert hus.
Livet är kort, det har jag visat.
Lev i värme och ljus,
låt inget bli nedisat.
Det är min gåva till er,
låt aldrig mer,
mörker och smärta få övertag.
Gläds istället åt varje dag.
(Okänd)
Sedan tänkte jag på vad du har skrivit om ditt och Nicklas förhållande. Jag tror också att ni nu är starkare än någonsin. Det känns väldigt bra att veta för jag önskar er allt gott i världen.
Många varma kramar från Jissa
