Tilles tråd
Hej kära familjen, varje dag börjar jag med att läsa Tilles dagbok. Hjärtar bultar för att varje nyhet är ingen bra hyhet. att vata att det inte finns ngt attgöra för lille plut är det mest smärtsam som jag kan föreställa mig. Har läst era funderingar, hur det kommer att bli när han är borta...Jag har för tille att s förlorat min pappa pg av cancer, längtan efter honnom är obeskrivligt och tomheten går inte att fylla med ngt annat. Jo, det skulle vara bättre för tille att då äntligen somna i fred... men sedan kommer han inte att finnas... när barnen kommer in i våra liv, dem kommer för gott, livet blir aldrig som förut, barnen finns för alltid och det är svårt att tro att hon har inte funnits förut... Hur skall man klara sig när man förlorar sitt barn... Det går inte framställa sig, och visst man måste kämpa vidare, ni måste kämpa och vara starka för era barn. Kan inte lova att det blir bättre, men med tiden lär man sig acceptera tomheten och att den kära personen i vort liv är nu borta. Men det gör ont, det känns orättvisst, särskild när de drabade är så små...
Vet inte vad ska jag göra för er, skulle järna hjälpa men det inte finns ngt som kan göra situationen bättre. Jag vill bara att ni vet att det finns mga som jag som bryr sig om er, som gråter tillsammans med er, trötts har alldrig träffats. Ni är inte ensama.
kan knappt se vad jag skriver, tårarna bara rinner... mnga varma krammar för hela familjen,
Jadwiga