Tilles tråd
Här sitter man mitt i sin vanliga vardag med hämtninga av barn, hem och göra mat, bolibompa, borsta tänder och godnatt. Saker går på rutin och man hinner knappt tänka efter vad det är man gör.
Jag skäms nästan att ha det så när jag vet att andra har det så tungt. Att veta att ens underbara lilla kille snart inte orkar leva tillsammans med oss längre, att veta att det snart är över. Er styrka att kunna säga att vi vill att Tille ska få somna in är för mig så rörande. Jag kan ju aldrig sätta mig in i er situation, men bara tanken jag mig lam
Ni ska vata hur mycket jag skulle vilja ta er i min famn och krama om er länge och försöka förstå den sorg ni måste gå igenom. Jag skulle vilja hjälpa men vet att det är omöjligt. Det gör mig så arg, varför?, varför? varför?.
Lilla Tille, du ska veta att du har rört vid mitt hjärta så mycket. Skulle vilja lägga min han på din panna och säga att allt är bra nu, nu är du frisk, men jag kan ju inte.
Lille Tille sov så gott!
Kram Anna, Marcus, Isak och Max