Tilles tråd

Hej på er familjen och särskilt lille Tille.

Har skrivit i er gästbok många gånger men hittade så den här sidan också.

Jag kan inte sluta gå in och läsa vad som händer i dagboken. Det känns bra att läsa där, även om jag kan känna att det skönaste kanske vore om Tilleman fick sina vingar och kunde ge sig av med sina ängla-släktingar nu. Det är så svårt att säga så, men ännu svårare är det nog för er själva. Att önska att sitt eget barn fick somna in någon gång... Jag antar att man har kommit till en punkt i sjukdomsförloppet där detta är den enda utvägen och när man väl kommit till denna punkt, och accepterat den, då är det ju lika väl att det sker inom snar framtid. Ju längre tiden går desto längre drar ju pinan för er föräldrar ut. Tille har väl (hoppas jag) inte alltför ont av att vara i livet med sina älskade föräldrar och syskon, och det är väl därför han fortfarande finns här.

Ibland önskar jag att man kunde få ge sina barn eller anhöriga som har en dödlig sjukdom (och där det handlar om dagar eller veckor) samma kärleksfulla behandling som man ger sina husdjur - en spruta som avslutar livet. Men satt jag i den situationen själv skulle jag nog inte klara av att be om den sprutan i alla fall - eftersom varje sekund av livet är så dyrbart.

Jag önskar Er alla lycka till den här närmaste tiden, och Tille - jag hoppas att du finner mod att ge dig av. Älskad kommer du alltid att vara oavsett var du befinner dig. Saknad kommer du också att vara. Bortglömd kommer du aldrig att bli!

Kramar från Västerås.
Linda

Hej lilla Tille,

du sover tungt och dricker dåligt nu. Din mamma säger att du ser ut som ett spöke, men vilket fint spöke ändå...

Just nu rinner mina tårar i strida strömmar. Satt och tittade på Cityakuten just för en stund sedan och där var det en vuxen man som blev svårt skadad men läkarna jobbade på honom ända tills familjen hunnit samlas för att kunna säga adjö. Mannen var vid medvetande men la handen på doktorns hand för att be dem sluta...

Mina tankar gick då till dig och till din familj... och tårarna forsade fram...
Är det dags även för dig att så modigt gå vidare mot himlen och alla änglar där uppe? Att säga farväl och somna in så tyst och försiktigt med dina älskade föräldrar intill dig?

Åh, du lille.... mitt hjärta gråter och ögonen fortsätter att flöda över. Hur ska jag kunna sova i natt???

Sov i ro, lilla gubben, och må modet och tryggheten infinna sig. Fortsätt vaka över din familj från andra sidan, såsom du vakar över dem nu.

En liten vindpust (puss) i din panna får du av mig och mina pojkar i kväll.
Natti natti...

Linda

Hej lille Tille,

som du berör mig och tusentals andra människor i vårt avlånga land och andra länder långt härifrån. Du är en tapper liten krabat, så liten och skör men ändå så stark och modig. Tänk att du inte vill släppa taget riktigt ännu. Mitt hjärta gråter för dig men det gråter ännu mer nu för dina föräldrar. Det de går igenom skulle ingen människa behöva få gå igenom, och det du går igenom är helt ofattbart... Ett halvår gammal och bara har fått uppleva smärtor och sår hela livet. Stackars liten....
Det känns fruktansvärt att "önska livet" ur någon, men det är inte det vi alla gör... vi önskar dig bara bättring och det kan du endast få på andra sidan. Släpp taget lille Tille, och få något underbart på andra sidan. Du tar med dig dina föräldrars och syskons kärlek varthän du än far, och det finns andra änglar där borta som tar hand om dig tills ni ses igen.

Therese, jag skrev ett inlägg igår i din gästbok där jag frågade om ni har fått veta om det har hänt något på insamlingsfronten till EB-fonden? Att få veta att folk skänker pengar till en fond som kan hjälpa andra små barn måste ändå kännas lite som en tröst, även om det är försent för er lille son.
Jag beundrar dig och Nicklas så oerhört för att ni orkar ta er igenom denna fruktansvärda tid men ändå ta er tid att berätta för oss andra hur era dagar ser ut och hur Tille mår från dag till dag. Jag beundrar dig också för att du törs tänka tanken att skaffa ett syskon till Tille trots att du går igenom en mors absolut värsta mardröm. Ett nytt barn kan ju aldrig ersätta det man förlorat men det kan bli lika älskat som det första och det kan också ge tröst i sorgen efter det man förlorat.

Ta hand om lille Tille idag, och bada honom försiktigt. Jag önskar att ni kunde krama om honom ordentligt och ge honom tröst genom att hålla honom intill er, tätt tätt... men jag har förstått att det inte är så skönt för Tille som det borde ha varit.

Sköt om er!
Linda i Västerås

Hej Therese och Tille med familj,

Jag känner mig stolt att så mycket pengar har trillat in på bara fem dagar, och mer kommer att komma.

Till Svenska Folket (och våra medmänniskor i andra länder) vill jag bara säga TACK för att ni är så godhjärtade och skänker det ni känner ni kan avvara. Det gäller inte bara till Tilles fond, utan dithän ni alla känner att ni gör bäst nytta.

Tillsammans gör vi att barn och gamla, fattiga och sjuka, världen över kan få det lite drägligare.

Therese - ett extra tack till Dig och din familj som öppnat ert liv för oss andra att blicka in på, för att lära oss vad just din son har för sjukdom och för att lära oss att stanna upp och känna oss tacksamma för vad vi har.
Det känns som om jag känner dig, men vi har aldrig träffats. Men jag är SÅ stolt över dig och din familjs kämpaglöd.

Ta hand om lille Tille lite extra nu, och berätta vilket stordåd han har gjort i sitt alltför korta liv. Jag hoppas att era hjärtan fylls av lättnad när Tille bestämmer sig för att gå, sorgen har ni levt i så länge nu. Sköt om er!

Linda i Västerås

Tille lille,

Du har nog sovit hela dagen för att du är så svag nu. Mamma din berättade att du fått ligga ute i vårsolen och haft det lite mysigt under eftermiddagen. Vad härligt att du får uppleva lite av våren i alla fall, även om du nog inte är så medveten om det.

Hoppas att det blir lugnt och rofyllt i natt, i din mamma och pappas närhet. Du finns i deras hjärtan, och i mitt och i tusentals andra människors hjärtan för alltid.
Du har uträttat stordåd och nu är det dags att vila, en liten krabat som du kan inte orka hur mycket som helst.

Jag önskar dig allt gott lille gubben, och hoppas att du känner att du när som helst kan lämna jordelivet med vetskapen om att du har dina föräldrars och syskons välsignelse. Du får följa med Änglarna när du vill.

Med kärlek,
Linda

Hej Therese,

Jag läser din dagbok och i gästboken och här under detta forum flera gånger varje dag (jag borde egentligen jobba, men jobbet finns ju alltid kvar :) ).

Under din gästbok är det några som flitigt funderar på att öppna någon sorts konto eller fond för Er som familj, pengar att använda efter Tille har lämnat er...
Visst är det alltid trevligt med ett tillskott i kassan, särskilt när man som ni har varit sjukskrivna för att vara nära Tille hela tiden.

Men jag undrar ändå - är insamlings-pengar till Er som familj något som ni verkligen vill ha??? Eller vill ni hellre att dessa vänliga människor manar till insamling till EB-fonden?

Jag för min del, och många med mig, har satt in pengar på EB-fonden.

Så ville jag bara ge Dig en riktigt stor Påsk-kram för att Du är en sådan enastående människa, en sådan otrolig mamma. Jag antar att Din sorg har gått över i en sådan styrka som bara riktiga tragedier kan växla till. Hoppas du förstår vad jag menar :)

Många många tankar och kramar till Dig och Tille och resten av familjen.

Linda i Västerås

God natt lilla Tille och familjen.

Jag har slutat att förundras över dig nu, lille gubben - du vill bara inte ge dig av ännu.
Jag hoppas vi ses igen i morgon....

Tack Therese och Nicklas för att ni skriver allt det ni skriver varje dag, och att ni tar er tid att läsa alla inlägg och allt i gästboken. Det är nog en tröst för er att se hur många som bryr sig om er.

Sov så gott allihop, ha Tille nära intill er och känn gemenskapen och tryggheten.

Linda i Västerås

Hej Therese!

(Jag skrev just samma inlägg i Gästboken men läser här just nu och lägger in det här ockås!)

Så Tille är kvar idag också. Det är en tapper liten kille ni har, jag får alldeles ont i hjärtat.

Ni måste vara helt slut nu, du och Nicklas. Det måste ju tära något helt fruktansvärt på er att behöva gå igenom det här - men ni är ju så starka också och ni har ju varandra.

Jag tänker på er hela tiden, och jag önskar att ni alla fick slippa lida mer nu. Det är en oerhörd plåga för en förälder och kanske framförallt för en mor att se sitt barn så sjuk och totalt hjälplös och det vore så skönt för er om Tille fick gå vidare till Änglarna. Jag önskar inte livet ur honom, utan jag önskar honom Evigheten.

Pussa det lilla knytet så försiktigt från mig och de mina.

Mina tankar är ständigt med Dig och Tille och resten av familjen.

Kram
Linda i Västerås

fiaflopp!

Jag har inte hört på radion alls i dag, men jag tycker också att det var oerhört fint gjort. Jag hoppas att alla som kan skänka en slant gör det.

Det är fantastiskt så givmilda svenska folket är när det skrivs om saker som berör oss så djupt som till exempel lille Tille och som Tsunamikatastrofen...

Jag har skänkt pengar till Tilles EB-fond, och i går gick jag och köpte en trisslott i förhoppning om att vinna en större summa pengar så att jag kunde skänka ännu mer.
Tyvärr blev det inte så :(

Ha en bra Skärtorsdag allihopa, och låt oss enas i en stor Bamsekram till Tille och hans familj!

Lilla hjärtat, vad fin han är trots att han är så liten och tunn. Jag får så ont i hjärtat när jag läser alla inlägg överallt och det är så fint av alla människor att skicka sina hälsningar till Tille och er andra varenda minut, varenda dag.

Jag ska åka bort över påsken och inte ha tillgång till datorn och redan nu får jag ångest över att inte kunna följa Tilles kamp på några dagar. ÄVen om Aftonbladet skriver om honom så kommer det ju ut först dagen efter hela tiden.

Nicklas och Therese, ha en så Glad och trevlig Påsk som ni kan, njut av Tille och det han tillför i era liv. Ge honom trygghet och kärlek från oss alla. Jag tänker på er hela tiden och kommer att fortsätta med det hela påsken. Så fort jag någonsin kan kommer jag att titta in och se hur ni har det.

Ge lill-pojken en liten liten puss från mig och mina pojkar.

Många varma varma kramar
Linda i Västerås

Hej Therese,

Jag är en av alla som köper Trisslotter för glatta livet i förhoppningen om att kanske, kanske jag kan vinna en större summa pengar. Pengar som jag i alla fall delvis kan skänka till en fond eller förening som ligger mig varmt om hjärtat, och som jag känner kan hjälpa till att rädda liv... Nu har jag dock bestämt mig för att i stället för att köpa dessa lotter som bara kostar pengar och knappast ger några tillbaka, så ska jag lägga 25 kr åt sidan varje gång lusten för lotten kryper på, och sedan sätta in en summa i slutet av månaden på ett konto där pengarna kommer till god hjälp.

Jag vill också säga att Du och Nicklas redan har fått livets största vinst, i er lille Tille. Den gränslösa kärlek som ni delar kan aldrig köpas för pengar. Tyvärr kommer er Tille inte att leva särskilt länge men han har lämnat avtryck i hundratusentals människor världen över, och det är det inte många små bebisar som har gjort!!! Bara det i sig är ju en livsvinst!

Nu är det ju så att vi alla drömmer om att få lite extra tillskott i kassan när pengarna tryter, men i dagsläget så drömmer jag om att Tille skulle få fortsätta leva och inte vara så sjuk längre. Pengar är inte så viktiga trots allt - så länge man har kärleken så lever man ju på den och DET om något är ju Tille det största beviset på!

Hoppas, hoppas, att Du och Nicklas får en glad påsk tillsammans med Tille och Liam. Men jag tror att hur det än går de närmsta dagarna så blir nog helgen fridfull och skön för er.

Må så gott och ta hand om varandra.

Bamsekram
Linda i Västerås

Hej lille Tille,

Det är snart dags att sova för natten... Jag ska åka med mina pojkar till Öland i morgon bitti och det är en bilresa på ca 50 mil så det är bäst att man sover ordentligt så man är pigg i morgon. Men sova ordentligt har jag inte lyckats med den sista tiden, jag vaknar lika ofta nu som när Emil, min minsta, höll mig vaken om natten - och det är bara för dig jag vaknar... Jag undrar hur du har det, jag grämer mig för din skull - att livet ska vara så orättvist. Jag funderar också på om Änglarna har hämtat hem dig ännu och om jag på morgonen ska få läsa i din mammas dagbok att det är över....
Jag ska försöka hinna in på dagboken i morgon innan vi åker, men du sover nog ännu då för vi ska ge oss av innan klockan sju, för att i alla fall slippa lite av trafiken. Sedan blir det svårt för mig under helgen för jag har inte tillgång till dator på Öland. Det känns väldigt jobbigt att inte kunna gå in och läsa hur det är med dig och inte veta om du finns kvar eller inte. Jag orkar inte vänta till Aftonbladet kommer ut dagen efter med din mammas dagbok....

Jag vet inte vad det är som gör att du så envist klamrar dig fast vid jordelivet? Du lilla knyte, så liten och tunn att jag inte ens kan föreställa mig hur liten du faktiskt är. Idag har jag knappt kunnat släppa mina pojkar från mig för att jag behöver känna dem nära mig. För att jag saknar dig. Men jag känner dig inte personligen även om det känns så.

Du lilla knyte, som berör så många människor. Du har lyckats med något stort under din korta livstid. Att få en hel nation så engagerad i din sjukdom. En sjukdom som inte många kände till över huvud taget.

Tille-Lille, lova mig att sova gott i natt. Och om Änglarna kommer och knackar på din dörr, släpp in dem och låt dem föra dig till Evighetens land. Du kommer att ha det bättre där eftersom du kommer att kunna äta glass och godis och mat och dricka vatten och mjölk hela tiden. Dina föräldrars kärlek kommer att följa med dig dit, den tar aldrig slut - den är ju också för evigt. Och de är redo att släppa iväg dig, om bara du är redo att gå.

God natt lille snutt, och vila dig ordentligt. Vi får se när jag kan komma in och skriva till dig nästa gång. Annars skriver jag ett par rader till din mamma och pappa och dina syskon.

Kram och puss på dig lille vän.

Linda

Lille Tille,

Jag har fått tag på en dator även här på Öland så jag kan titta till dig trots allt! :)

Att du fortfarande finns kvar hos oss, vad är det som gör att du inte vill släppa taget lille vän? När det väl är dags att ta Änglarna i handen och följa dem till Evigheten hoppas jag att du gör det lugnt och stilla.... Alla är vi redo nu, mamma och pappa också. Det är dags att släppa taget och gå vidare.

Therese och Nicklas, att tänka på sommaren och Legoland tycker jag låter jättebra för er. Ni behöver nog komma iväg ett tag och få lite distans till allting. Ni är mitt uppe i det här nu och kommer att vara det ett bra tag till men ni behöver att ta en paus och helt och fullt ägna er åt Dea och Liam ett tag. De förlorar sin älskade bror och även om de förstår mycket (kanske allt) så är det i alla fall orättvist och inte alls som de hade tänkt sig när ni väntade lille Tille.
Ta en paus från allting, det måste ni göra för att orka gå vidare!

Tille lille , en godnatt puss till på pannan får du utav mig. Jag tittar in till dig i morgon igen... för att se hur envis du är!

Kramar
Linda i Västerås (på Öland just nu!)

Tille,
En stjärna till på himlen har börjat lysa klar, så klar. Du har gått vidare till Evigheten efter att ha klamrat dig fast så länge. Du tycker nog att det är skönt ändå, att vara bland alla Änglar och få lekkamrater och orka lika mycket som de.

Vi är många som har följt din kamp i livet, och vi är många som kommer att sakna dig. Mest av allt kommer dock din familj att sakna dig och dina vackra blå ögon som hela tiden ville vara med även om du tillslut inte öppna dem många gånger per dygn.

Tack Tille, för att du har lärt mig att uppskatta mina barn ännu mer nu än tidigare. Du har lärt mig att livet är så skört och man vet aldrig vad som händer. För den saks skull kommer jag inte att överbeskydda mina barn för det mår ingen bättre av.
Det har din mamma lärt mig... Trots din sjukdom så stod er dörr på vid gavel för alla som ville att komma och hälsa på dig och din familj.

Ha det så gott hos Änglarna. En dag kanske jag får träffa dig där uppe bland molnen... jag lär nog känna igen dig på de där underbara blå ögonen!

Varma varma kramar till Therese, Nicklas, Dea och Liam.
Sköt om er!

Kramar
Linda