Nu är det dax att åka och hämta mina små guldklimpar från dagis, jag kommer att tända ett ljus för Tille i kväll klockan 21, jag hoppas att det kommer att vara fler som gör samma sak.
Jag vill för en stund låna er ett av mina barn, sade han.
Det kan vara för fem eller sju år eller tjugotvå eller tre.
Men vill ni tills jag kallar honom tillbaka, ta hand om honom åt mig?
Han för med sig behag för att glädja er, och skulle hans vistelse bli
kort så skall ni ha de vackra minnena av honom som tröst i er sorg.
Jag kan inte lova att han skall stanna kvar eftersom alla från
jorden återvänder.
Men det finns lärdomar där nere jag vill att detta barn skall lära sig
Jag har letat över vida världen i mitt sökande efter sanna lärare,
och ifrån det myller som trängs på livets smala väg
har jag utvalt er.
Vill ni då ge honom all er kärlek och inte tycka att mödan
är förgäves, inte heller hata mig när jag kommer och kallar
för att ta honom tillbaka igen.
Jag tyckte att jag hörde dem säga "Herre, ske din vilja,
för all den glädje ditt barn skall föra med sig
skall vi löpa sorgens risk."
Vi skall skydda honom med ömhet,
vi skall älska honom medan vi kan
och för evigt vara tacksamma för den lycka vi känt.
Men skulle änglarna kalla tillbaka honom
mycket tidigare än vi planerat, så skall vi
tappert möta den bittra sorg som kommer
och försöka förstå.
Jag hittade denna dikt av en okänd författare, men jag tyckte att den passade så bra, och som någon tidigare skrivit Den familj han hittade har verkligen förstått vad kärlek betyder: det är när man kan släppa taget om sin älskade även om det gör fruktansvärt ont.
/anna
