Önskar jag kunde hitta de rätta orden för att trösta, men finner inga.....det jag känner är vad många andra känner , och det är att ni är och har varit underbara, det ni har fått uppleva är något som man inte ens skulle vilja att sina värsta fiende skulle få vara med om- att förlora ett barn...värker i magen på mig av tanken , ofattbart, orättvist helt klart!!Men så kan man inte tänka längre, det hjälper ingen.Det ni gjorde för Tille under hans korta tid här är fantastisk ni har verkligen orkat och kämpat....
massor av oss har stannat upp i sin vardag, prioriterat om tänkt om så Tille hann ge mycket av sig till alla oss, jag är så tacksam för det..../(tyvär på ett mycket tufft sätt måste tillägga det)
lite annat till er,tyckte texten var passande:
"ser du änglarna pappa som dansar, hör vilken vacker musik ropar barnet och spelar på harpan med strängar av garn på en spik, dansa med änglarna dansa mitt barn lek medans lekarna finns, en dag ska du finna att alla är barn i en större men klarare lek, en dag ska vi dansa bland änglar och garn, där ingen har tid med nå´t svek....."
Hoppas ni fick avnjuta en god lunch i goda vänners sällskap och att ni känner att bitarna föll på plats på begravningsbyrån, att ni gick med något lätta steg därifrån.....