Carro E, kattmor, Tildalina:
"Homeopatin hävdar att varje symptom, hos en frisk människa, som orsakas av en giftig dos av en substans, kan botas av ett preparat som tillretts av samma substans. Med Hahnemanns egna ord: simila similibus curentur ("låt lika bota lika"). Homeopatins sjukdomsbegrepp skiljer sig från den konventionella medicinens. Grundorsaken till en sjukdom anses snarare vara psykisk än fysisk, och sjukdomar anses yttra sig först genom emotionella symptom (t.ex. begär, avsky) och om de inte behandlas övergår de enligt teorin så småningom till fysiska symptom.
Ett homeopatiskt läkemedel tillverkas genom en process som kallas "dynamisering" eller "potensiering". Detta innebär att man utgår från ur "urtinktur" bestående t.ex. av 1g aktivt ämne i 99g vatten och successivt späder detta enligt en fastställd process. Ur den ursprungliga lösningen utvinner man "första potensen" genom att ta 1 ml av den ursprungliga lösningen och tillsätta 99 ml vatten. Man slår sedan flaskan med denna ny lösning mot något hårt, eller skakar den häftigt, ett föreskrivet antal gånger för att frigöra de läkande krafterna. Därefter utvinner man på motsvarande sätt "andra potensen" genom att upprepa utspädningen. När denna process upprepats 100 gånger har man erhållit den hundrade "centesimalpotensen" (C100), som alltså knappt innehåller en enda molekyl av det aktiva ämnet. Med stigande potens sägs läkemedlet bli starkare och därmed också svårare att hantera. Ofta nöjer man sig med lägre potenser, t.ex. C30 eller använder andra spädningsproportioner, s.k. D- eller LM-potenser, där man vid varje steg späder 10000 respektive 50000 gånger. Dessa olika typer av potenser är emellertid inte likvärdiga på grund av det olika antalet dunkningar, "potensieringar".
Valet av potens när man ordinerar mot en sjukdom beror hur "djupt" man bedömt att sjukdomen ligger. T.ex. är 12 en vanlig startpunkt vid akuta tillstånd och 30 används för kroniska problem. Den totala utspädningsfaktorn anses mindre betydelsfull än antalet succesiva spädningar som gjorts. I Tyskland är D-potenser vanligast medan det i USA och Indien oftast är C-potenser som används."
"Kärnfrågan blir därför om det finns vetenskapliga studier av tillfredställande kvalitet som påvisat någon behandlingseffekt av homeopatiska preparat. För närvarande finns inga sådana studier som inte starkt kritiserats och ifrågasatts. Tidskriften The Lancet publicerade i augusti 2005 en studie, genomförd av Aijing Shang et al, i vilken placeboeffekten jämfördes med effekterna hos homeopatiska preparat och konventionella medicinska preparat. Slutsatsen som drogs av undersökningen var att resultaten av de homeopatiska preparaten ej avvek med statistisk signifikans från placeboresultaten, medan det, naturligtvis givet samma konfidensgrad, var bevisat att den traditionell medicinen gav effekt."
"Homeopatiska preparat är nämligen normalt så utspädda att de inte kan innehålla något av värde. De små doserna av de mest potenta medlen kan inte alla innehålla ens en enda molekyl av den ursprungliga verksamma substansen och kan därför rimligen inte ha någon effekt överhuvudtaget."
Om du spiller en droppe av något i en simbassäng, tar upp en mugg och dricker detta, tror du det kommer ha någon verkan? Inte ens HIV smittar i den utspädningen.
Vetenskapens värld hade ett inslag om homeopati för ett par år sen.
Btw.. det är skillnad på homeopati och naturmedicin som t ex Johannesört och dylikt. Homeopati innehåller kanppt en molekyl av det "verksamma ämnet" medans naturmedicin är starkare.
