han glömde vår bröllops dag.......

Hm, låter som en klassiker. I början av vårt förhållande blev jag superbesviken när han inte hade koll på årsdagar, knappt födelsedagar.

Men med åren har jag insett att han faktiskt visar att han bryr sig på andra sätt. För honom, och den bakgrund han har, är sånt inte så viktigt. Istället kan han komma med andra gester, vilken dag på året som helst.

När jag kommer ut på vintermorgnarna kan min bil vara sopad och varm. Han kan stå med färdig middag och levande ljus när man kommer hem från jobbet. Eller köpa blommor "bara för att han älskar mig"...

Okej, det var bara ett år sen... Ja, det kan man tycka. Om han dessutom vet att det är betyder mycket för dig borde han ju försöka gottgöra det på nåt vis. Du får väl ge en liten hint om att det vore gott att gå ut och äta på restaurang eller nåt...

När jag blev så himla bevsiken i början tänkte jag sen att nää, hur kul är det att han uppvaktar mig bara för att jag ber om det eller för att jag inte ska bli ledsen eller arg? Ska han göra det vill jag ju att det ska vara för att han själv vill det...

Jag tycker du ska fråga honom om han helt enkelt bara var allmänt sinnesförvirrad och glömde att det var ett år sen ni gifte er, eller om han inte tycker att det är nåt att fira. Alltså, fråga inte argt och ställ honom mot väggen, utan mer intresserat. Det kan ju faktiskt vara så att han har en helt annan syn på det än du.

Min kille resonerade som så att vad är det att fira att man lyckats hålla ihop ett år (eller i ert fall, gifta)? "Det är väl klart att vi ska vara tillsammans." Har vi klarat 50 år och det inte hänt nån av oss nåt och vi fortfarande är lyckliga, DÅ finns det anledning att fira, tyckte han...

Det var ju en annan synvinkel på det hela.

Sandra J : Att gratta morsan men inte frugan på mors dag, det var ju lite magstarkt, det kan jag hålla med om. Då kom han ju alltså i håg att det var mors dag, och har tydligen med sig traditionen att den ska firas... Där blir det bakläxa!

Du får väl "hämnas" och låtsas glömma hans födelsedag eller fars dag så får han känna hur det känns. Ha presenten undangömd nånstans och plocka fram den på kvällen...

Börjar vara beredd att hålla med, har nyligen blivit uppvaktad med ett enkelt "grattis" men ingen present på min födelsedag.

På kvällen kom en blombukett och en köpestårta, som han påpekade var VÄLDIGT dyr, så nån present hade han inte haft råd med. Herregud, karln är 35 år och har fast inkomst och köper jaktgrejer för tusentals kronor. Men tyvärr, nån present till lilla älsklingen räckte det inte till. Bläääää!

Man är ju rätt barnslig ändå, som aldrig slutar ha förhoppningar. När han sa att han inte köpt nån present tänkte jag "han skojar, han tar fram den i kväll när jag tror att han verkligen inte ska ge mig nåt". Men det gjorde han alltså INTE...