• Birsen

    hej, varför de å inte oss?

    Jag har också försökt i fem år och känner som dig. Alla mina vänner är mammor nu. Vissa ska tom ha andra barnet.
    Men jag tycker det är svårt att umgås med dom sen när dom har fått barn oxå. För det ända som pratas då är förlossning och bäbisar. Ingen orkar ju lysna på en då.
    Har kompisar som oxå har haft svårt att bli med barn och nu när dom har barn så värkar det som om dom glömt hur jobbigt det är när man försöker och försöker och det int eblir nåt

  • Birsen

    Ja man drar sig undan omedvetet. Så har det blivit med mig också. Det är jobbigt och den som inte har upplevt detta kan inte förstå hur mycket man än sitter och försöker förklarar.
    Egentligen är det bara att ignorera dom och skaffa sig nya vänner. Dom värkar ju inte förstå oss så varför va med dom och må dåligt?

  • Birsen

    ja men det är väl inget ovanligt. Jag hörde att min kompis är gravid här om dan och jag lipade hela kvällen inte för att hon är gravid. Jag är så glad för hennes skull men att en själv vill så gärna och kämpar får inget. Det är därför man är så ledsen. Låt henne tro att hon är bäst. Det är kanske så man känner när man är gravid. Hon är så glad så hon ser inte någon annan. Du kanske ska ackseptera det som det är. Eller ta lite avstånd från henne i alla fall nu i början. Låt henne tro att hon kan ta sig till ett varmt land när beben kommer om det nu är så änkelt. Du måste handla efter så som du kommer må bäst.

  • Birsen

    Kommer orda sig ska du se. Den frågan har alla men vi får ju trösta oss att man får inte alldti som man vill. Världen är orättvis och vi måste lära oss leva i den. Ska vi börja klaga så kommer vi bara skada oss själva. Stora kramen på dig vännen.
    Jag började ju gråta när jag fick veta att min syrra skulle ha barn. Där hade jag kämpat i två år då och hon som inte fick sin mens på ett halvår så vipss så var hon gravid. Hon hade tur.
    Sk ani fortsätta med behandlingarna. Själv funderar jag på att åk aner till Turkiet och tetsa där.

  • Birsen

    jaa så känner jag med. Klockar tickar ju trota allt. Jag var 22 år när jag började med det hela och nu har jag hunnit bli 27 ( ska fylla 11 maj )klart man blir frustrerad även om man vet att 27 är ingen ålder.

Svar på tråden hej, varför de å inte oss?