Känslan att bli pappa

Jag fick alla de känslor du rabblade upp, blandade huller om buller den första veckan/veckorna. Först helt stum, hjärtrusning och näst intill panikslagen. Tårar, skratt...en total omvälvning. Nu är det knappt 2 mån till BF, och de kommer fortfarande ibland.

Hoppas jag med att du får uppleva detta någon dag!

Svaret är: Ja! Alla känslor som ni beskriver kom när jag fick veta att jag skulle bli pappa igen.

Men det är ingenting mot när ni verkligen blir det.

Ta alla känslor ni har nu och exponera dessa med en 10-potens. Sedan kastar ni in en fem-sex helt nya, okända känslor.

Då kommer ni någonstans i närheten... Det är som du säger octagon: Det går inte att föreställa sig men alla som är pappor redan ler igenkännande när jag beskriver.

Oh yes, kan bara hålla med Lajm. Då vart vi ändå oplanerat gravida.

Sen för att ca 7-8 veckor senare få reda på att det var två också.

Kan säga att min haka fick man veva upp från golvet på den där första UL när man såg två huvud dyka upp på skärmen, nu kan jag säga att jag aldrig skulle kunna önska mig nåt annat det är så underbart med två styckna.

Tvillingfarsa: En arbetskamrat till mig fick tvillingar. Han är inbiten SciFi-fantast. På första UL när han såg två huvuden så var hans första tanke "åh nej, Zaphod Beeblebrox".

HAHAHAHA

Fy fan va skönt.

Var väl inte det första som poppa upp i mitt huvud kan jag väl erkänna.
Dock så kom väl chockvågen när man fick det bekräftat av BM att det var två
huvuden.

Sen när man smält informationen ett par dagar senare så kändes det ganska skoj. Vid förlossningen så kändes det helt underbart när man sen befann sig uppe på neontalavdelningen och fick se dom små underverken ligga där i sina kuvöser.

Just nu är dom så pass så nu får man njuta av spontana leende.

Jag fick uppleva den dagen i september förra året. I juni ska Pyret komma ut.

vi hade försökt i ungefär ett halvår och nästan bestämt att vi skulle "avbryta försöken" en period bl.a. för att bygga upp vår ekonomi. Jag var inte helt pigg på den idén, men om man nu är inne på att planera så ska det ju vara rätt för bägge parter. Precis när vi sagt att "jo, vi väntar lite", så började det visa tecken på att det kunde vara något på gång. Vi gick gemensamt till Apoteket och inhandlade ett test. Vi satte äggklockan på det antal minuter man skulle vänta. När den satte igång att pipa vågade vi knappt kolla. Spänd förväntan.

Två streck. Gravid.

Jag blev jätteglad - tur att jag hade mina öron som stoppade leendet (annars hade det garanterat gått runt hela skallen). Tjejen blev alldeles tyst. Hon visste inte hur hon skulle reagera. Hon var inställd på att vi skulle vänta lite till. Det tog någon timme så var hon helt inställd på att det var detta vi ville. Nu har vi svårt att vänta de sista veckorna innan Pyret tittar ut.

Vi ser barnet som planerat och vi glädjer oss båda två.

Jag fick min efterlängtade son Damian inatt, mäktigare känsla får man leta efter :))

Jättegrattis till nytillskottet cDK3r

va? heter han damian?

Jag och min sambo var i Egypten i december 2005 och fick till det, helt oplanerat.
En dag i början av januari berättade hon att hon var gravid.
Jag vart helt tyst, väntade på att något skulle hända med mig, men jag var helt paralyserad.
Den första halvtimmen (hehe, skrev först halvleken) satt jag bara och inte visste om jag skulle tro på det.
Jag bad henne hämta ett nytt test och visa mig.
När det i dispalyen framträdde "GRAVID" hur tydligt som helst började de där ogreppbara känslorna svalla.
Aningen förvirrad, men jag fick inte värsta glädjefnattet, glad men lugn.
Jag har ändå längtat efter barn i snart 10 år.

Vi är nu inne i vecka 23 och allt eftersom tiden gått, ju mer glad för detta är jag.
Fick nu i veckan känna på de första sparkarna. 4-5 rejäla sparkar på kort tid. Underbart och euforisk känsla.

Vi har BF 060907 och jag är mycket otålig. Aldrig någonsin förr har jag önskat att en sommar bara ska hasta förbi och hösten komma, men nu i år gör jag det. ;)