Känslan måste vara otrolig för er som planerat och fått ett barn.
Men vad är det första som rör sig i huvudet när flickvännen berättar att hon är gravid? Får man panik, glädjeskutt, blir svimfärdig eller bara stum?.
Jag har försökt sätta mig in i olika scenarior, men det är omöjligt att veta hur man kommer bete sig när den dagen kommer.
Hoppas att jag kommer att få uppleva den dagen.
Tja...
Har oxå just fått reda på att jag ska bli pappa. Gumsan testade sig positivt nu i lördags 
. Hon väckte mig kl. 08 på lördagsmorgonen och viftade med stickan (grav.testet) framför näsan på mig.
Klart man funderar en hel del men man har nog inte riktigt fattat det ännu... Är ju som första gången för mig iaf. Men man känner sig självklart lite stolt att man ska bli pappa iaf 
Vattnet gick i natt. så nu käns det väldigt förvirrat och spännade.
Det är fortfarande oregenbundna värkar och så, men de betyder ju i allfall att det inte är långt kvar. Men jag har svårt eller liten känslomässig kontakt med känsla av jag snart är pappa. Det käns allderlens för abstrakt och overkligt. Men det lägger sig nog snart har jag hört . det är väll när man får se ungen som det blir lite verkligare...
ha det gott så länge
Man blir helt stum, ska jag bli pappa var det första jag tänkte på var helt överlycklig. Sen har man ju funderat på om man ska bli en bra pappa, hur man sköter ett litet barn det mesta tror jag löser sig när barnet kommer till världen. Vi är nu i vecka 26 det är en evig väntan, men den som väntar på nå gott väntar aldrig för länge. Hoppas att din dag kommer så du får uppleva detta, lycka till. Ha en trevlig sommar...
FriSjäl: Har det hänt något?
Vårt barn var väldigt planerat, och jag förstod mer eller mindre att min sambo blivit "befruktad" så jag blev inte sådär jätteöverraskad, men väldigt glad vart man ju! Men ett plus på ett graviditetstest är inget mot för första ultraljudet, då kommer tårarna! Och i måndags morse föddes våran lilla dotter och den känslan slog precis allt man varit med om innan! Så himla häftigt!
Torrance: Grattis till tösen.
Torrance: Grattis...
Det måste vara en härlig känsla du har fått gå igenom.
Lycka till framöver med lilla tösen
Själv längtar man oxå tills pyret tittar ut i Februari
Mvh.
Danne.
Tack ska ni ha Micke Geting och Fixxen.
Ja, det är en helt obeskrivlig känsla, men jag kan säga så mycket som att jag grinade ungefär lika mycket som lille Skutt gör när jag fattade att hon var på väg ut, när barnmorskan sa att det bara var ungefär en minut kvar. Och sen när jag såg henne... det går helt enkelt inte att beskriva!
Jag har lagt in lite bilder på underverket i mitt krypin!
Supergrattis Torrance. Även om jag inte upplevde en riktig förlossning(kejsarsnitt) så misstänker jag att känslorna för pappan är desamma.
Otroligt söt dotter.
Det blev en kille i tidags, på 3310g och 48cm, rätt konstig att det käns så viktig att tala om storleken hahaha. det gick bra trots att det blev k-snitt han var på väg ut med näsan först, vilket då enligt barnmoskan inte var så bra. och nu sitter jag mest och tittar på underverket.