Jag anser att förlovning är ett tecken på att man bestämt sig för att leva tillsammans. Att man vill gifta sig en dag. Jag har hört många säga att "han har inte friat ännu" trots att de är förlovade. Friade han/hon inte vid förlovningen?
Vad anser ni?
Folk gör väl lite olika men för mig ska det till ett frieri innan det blir någon förlovning. Nu är jag ju redan gift så jag behöver inget mer av den varan heller 
Jag tycker så här:
När mannen står där på knä med en ringask och fin ring och frågar "vill du gifta dig med mig?" och jag säger ja, är jag förlovad. Sedan tycker jag att man kan vänta hur länge som helst innan man gifter sig. Detta är givetvis hur _jag_ vill ha det.
Min bästa vän bestämde tillsammans med sin sambo att de skulle förlova sig. Jag skulle aldrig göra något sådant, min sambo tycker också att det är oromantiskt och vill ha det gammaldags, men jag respekterar deras sätt och är glad för deras skull så klart. Alla vill vi ha olika.
Det tråkiga med detta är ju att vissa karlar behöver en knuff, men jag får hoppas att min plutt inte behöver det utan friar självmant inom några år. Annars blir jag besviken :D
För min del är det allt eller inget. Fick ett frieri, tackade ja, förlovade oss och satte ett bröllopsdatum, inom ett år och så blev det.
Vi kom gemensamt överens om att förlova oss. Gick och valde ut ringar och bestämde ett förlovnigsdatum. Att bara få en ring presenterad för mig, det skulle jag inte ha accepterat som förlovningsring, även om jag i pur häpenhet svarat ja så skulle jag propsat på att gemensamt se ut ringar. Knäfall och ringask är inte någon typiskt svensk sed, utan snarare nåt som kommit med filmens intåg.
Vi hade hängt ihop i 7 år när vi förlovade oss, så då var vi rätt säkra på att det skulle bli giftemål *nån gång*. Det där med "ett år mellan förlovning och giftemål" *är inte* någon gammal svensk sed.
Sedan friade han igen under nyårsfyrverkerierna 4 år senare. Det är det jag räknar som det riktiga frieriet - då vi bestämde att det skulle ske *i år*
För oss var det så att frieriet inte var i samband med förlovningen.
Vi hade båda funderat lite "på varsit håll" att vi ville förlova oss. Hade väl pratat lite löst om det med varann också. Och en dag när vi var på stan och gick förbi en guldsmedsaffär så stannade vi vid den och tittade. Det var som att vi båda visste varför men inte sa nått till den andra. Till slut sa en av oss "ska vi ta och förlova oss?" Och så blev det! Vi gick och tittade på ringar och bestämde ett datum samt vad vi skulle göra då (blev en tur upp i ett torn i pulkabacken utanför huset en tidig luciamorgon 2002. Där bytte vi ringar, och sen gick vi in och kollade på luciamorgon på tv och åt lussebullar 
Då var det aldrig tal om att vi förlovade oss för att vi sen absolut skulle gifta oss. Just då kändes det som ett nog stort steg att ha förlovat oss. "Nångång i framtiden blir det nog" var svaret vi gav till folk när dom undrade.
För snart två år sen så blev jag dock friad till! Helt överaskande gick maken ner på knä under en utflykt vid ett romantiskt vattenfall
Så nu är vi gifta sen snart ett år tillbaka!
Förlovar man sig ska man gifta sig inom ett år, traditionellt sett. Många idag verkar bara förlova sig hursomhelst idag. Sorgligt. Tycker som du TS.
Förlovad och gifter mig i juni detta år
OBS: menar ej att det är sorgligt att bara förlova sig, men att det är många som bara gör det idag på lösa grunder, de älskar knappt varann osv.
Eller "ner på knä" var det inte (ursch, så sliskigt filmromantiskt det låter att göra så) utan jag satt ner på marken och maken kom och satte sig bredvid mig! (rätt ska va rätt )
Jag är förlovad sen två år tillbaka... Vi bestämde det tillsammans. Nu vill vi gifta oss och håller på att spara ihop för att ha råd.. Jag förväntar mej inte att han ska fria utan anser att vi redan friat till varandra den dan vi förlovade oss...
pesonen
Förstår vad du menar. Fast jag tror väl det mest är tonåringar i sin första förälskelse som "förlovar sig hur som helst".
När man gör så på äldre dar (som jag och min man som var nästan 30) så vet man nog lite mer vad man gör då man enbart förlovar sig utan tanke på bröllop.
För oss kändes det iaf som ett lagomt stort steg att bara förlova oss först.
Som att vi flyttade från lägenhet till radhus och nu känner vi oss redo för nästa steg - att köpa hus!
Vi förlovade oss 1994 när vi skulle fylla 17 år det tog inte jag som ett frieri bara ett bevis på att det var vi, sen var vi "bara" förlovade i 9 år så när vi fick vårt första barn så friade han äntligen och vi gifte oss på vår 10 års dag.
Hade vi varit äldre hade jag absolut velat gifta mig efter ett år, det som stör mig mest är att vi inte gifte oss innan vi fick barn men man är ju två om det också.
Jag anser att förlovning är en tecken/första steg mot giftemål.
Sedan _när_ man gifter sig är en annan fråga, tycker inte att det behöver vara traditionsenligt efter två år.
För oss var förlovningen ett tecken på att vi skulle gifta oss men inget bestämt datum när.. Friade gjorde han 2 år senare & ett halv år efter det gifte vi oss.
Jag och min man beslutade gemensamt att vi skulle förlova oss... Ca 6 månader senare friade han till mig! Sen på våran 1-åriga förlovningsdag, 28/5, gifte vi oss! Så snart har vi våran ALLRA första bröllopsdag!