Separation?
Hej Jonny!
Detta låter kanske hårt men ibland behöver det inte vara något man gjort fel för att kärleken ska ta slut. Det händer tyvärr och det är jobbigt om det inte är ömsesidigt! Nu känner jag ju inte till er ålder men det är nog mer vanligt i de fall där man är väldigt unga när man blir ett par.
Jag har själv varit med om detta att "växa ifrån" sin kärlek och utveckla någon slags syskonrelation där allt funkar perfekt utom just den intima kärleksbiten efter ett par år. Jag blev tillsammans med min förra man när jag var 15 år, vi fick vårt första barn 4 år senare och andra barnet efter ytterligare 2 år. Året därpå gifte vi oss. Detta bröllop var mest en desperat handling från min sida för att försöka väcka liv i den kärlek jag en gång inbillat mig att jag haft för denne man.
Tyvärr var det dömt att misslyckas och efter drygt 11 år ihop så orkade jag inte leva i den lögnen mer så jag föreslog skilsmässa. Till min lättnad var känslan ömsesidig i vårt fall, vi ville båda söka ett lyckligare liv på annat håll, så vi skiljde oss. Barnen var då 5 och 7 år gamla.
En separation är aldrig enkel, inte ens en s.k. lycklig skilsmässa, men ibland är det första steget till ett bättre liv. Även för barnen om man ser till att sköta efter-relationen snyggt! Barn har en fantastisk förmåga att känna av sina föräldrars känslor och är mamma eller pappa olycklig mår inte heller barnet bra.
Jag känner igen mig själv i så du beskriver din frus beteende. Det är inte lätt att tala om för någon att man inte längre älskar honom/henne och att man inte har någon lust att umgås intimt. Man får dåligt samvete när man väl vågat framföra sina tankar och blir onödigt kall för att tydligt markera var man står. Man vill inte riskera att den andra tror man har ändrat sig och man vill inte få ömhetsbetygelser man inte kan besvara på ett ärligt sätt. Därför drar man sig undan.
Tyvärr kan jag inte annat än att berätta mina erfarenheter i denna fråga hur hårt det än låter. Vill hon bli fri så finns det sorgligt nog inget du kan göra för att hon ska ändra sig. Även om en skilsmässa inte är det man vill när man har barn ska man aldrig hålla ihop enbart för barnens skull. Det håller inte i längden! Familjerådgivning kan nog funka i de fall där man har vardagliga problem av annan karaktär men när kärleken slocknat tror jag inte man kan göra mycket för att rädda ett äktenskap.
