Inlägg från: Vitsippa |Visa alla inlägg
  • Vitsippa

    separationsångest från mitt barn....

    Jag förstår dig. Det är verkligen inte lätt att säga ifrån. Ibland när min lille son var nyfödd och någon höll honom fast han grät vågade jag inte riktigt säga till att han faktiskt behövde komma tillbaka till mig. Och då fick man genast höra "Ska du amma IGEN!".

    Men jag tror att bebisar tröstas bäst hos sina föräldrar och behöver var hos dem ofta ibörjan. Senare kan hela släkten vara barnvakter, om det är det de vill...

    Barn är ju inga leksaker som man kan göra vad som helst med och bolla runt med, utan riktiga, levande människor med känslor och egen vilja. men det fattar tydligen inte folk!

  • Vitsippa

    "Men du får ju hålla honom hela dagen! Vi är ju bara här en ynka liten stund! Och jag är ju ändå kusin/moster/farmor/systers kompis bekants morbor"

Svar på tråden separationsångest från mitt barn....